Mitt i virusets centrum

Hennes arbete utgör grunden för landets just nu viktigaste och mest efterfrågade statistik. Varje dag analyserar Maria Andersson proverna med misstänkt coronasmitta – utan skyddsmask.

NåGONSTANS I GöTEBORG finns ett hemligt källararkiv med alla positiva virusprover som tagits i Västra Götalandsregionen de senaste fem åren. I stora frysrum har man travat tiotusentals provrör med vilande virus. Här finns hiv och herpes, vinterkräksjuka och vattkoppor.

Varje gång någon testas för ett virus på någon av regionens sjukhus eller vårdcentraler körs proverna till Maria Andersson och de andra biomedicinska analytikerna på Sahlgrenskas mikrobiologiska laboratorium. Ett vanligt år lämnar chauffören av ungefär 250 prover om dagen. De är märkta med personnummer och innehåller provstickor med det personalen kallar ”material”: slem, saliv och snor; bajs och blod.

Det är Marias och hennes kollegors arbete att undersöka det potentiellt smittsamma materialet.

INNAN DE PLACERAR PROVERNA på en rostfri stålbänk klär de på sig skyddsrock och gummihandskar. Sedan för de med pipett över en liten del av materialet till nya rör, märkta med samma nummer. Prover med avföring och blod hanteras med rutinens lätthet. Sputum-proverna, de med upphostat slem, kan däremot få de mest härdade labbrävar att rygga tillbaka. Det händer att materialet som tagits från näsan är så segt att det skvätter när det dras ut. Personalen bär varken visir eller munskydd, men över bänken finns en glasskärm som skyddar ansiktena. Bakom den finns dessutom en utsugsventil och en UV-lampa som desinficerar arbetsytan mellan arbetspassen.

Materialet innehåller alla möjliga molekyler. De mindre provrören placeras därför i en brummande maskin, stor som ett restaurangkylskåp. Den slår sönder provets cellväggar och renar innehållet på allt utom arvsmassa, i form av DNA eller RNA. Den tvättade arvsmassan flyttas sedan till en genkopiator. Med hjälp av snabba temperaturväxlingar skapar den en miljö som får just viruset man söker att kopiera sig självt.

Processen tar mellan två och fem timmar. På en skärm kan Maria följa replikationskurvan i realtid. Finns viruset inte i provet förblir kurvan platt. Stiger den däremot tidigt innebär det att mängden virus är hög – vilket i sin tur betyder att personen som lämnat provet sannolikt är särskilt smittsam, en så kallad superspridare.

För Maria hör avläsningen till vardagen, men för den testade patienten kan resultatet vara livsavgörande.

I JANUARI, NäR DET NYA CORONAVIRUSET började spridas i Europa, kontaktade laboratoriet ett tyskt företag och beställde den reagens som behövs för att genkopiatorn ska kunna hitta arvsmassa för just detta virus.

Maria kalibrerade instrumenten och validerade coronatestet. Men till en början blev hon inte klok på resultaten. Alla prover tycktes innehålla smitta. Hade de kontaminerats i labbet? Hade de covid-19 på avdelningen? Snart visade det sig att de fått en felaktig reagens.

En ny skickades. Och lördagen den 8 februari kunde Maria göra avdelningens första coronatester i skarpt läge. Några veckor senare tog det fart på allvar.

De senaste två månaderna har omkring 600 provrör dagligen rullats in på laboratoriet i en kundvagn som märkts med en laminerad A4-lapp med texten ”Coronaprover för detektion”.

För att kunna skicka tillbaka svaren samma dag har Maria och kollegorna snabbutbildat personal från andra avdelningar och utökat arbetsschemat. Den första arbetsstyrkan går i gång klockan sex på morgonen. Dagens sista tester görs vid midnatt.

Det är första gången Maria arbetar med smitta från en helt ny sjukdom

DET äR FöRSTA GåNGEN Maria arbetar med smitta från en helt ny sjukdom. Alla virus är i sig mystiska; ett slags mellanting mellan levande och död materia som saknar ämnesomsättning och är oförmögna att föröka sig på egen hand. Det som särskiljer corona är att många prover visar så stora virusmängder. Märkligt nog tycks halten inte alltid korrelera med patienternas symtom. För några veckor sedan visade sig ett test från en till synes kärnfrisk sjukvårdsarbetare innehålla skyhöga doser.

Maria Andersson och hennes kollegor står mitt i den västsvenska coronakrisens centrum. Statistiken som rapporteras på dagliga presskonferenser och som alla pratar om kommer från hennes laboratorium. Ändå är arbetsplatsen en av få där rutinerna, bortsett från de utökade tiderna, ser ut som vanligt. Man tar emot provrör som innehåller potentiellt livsfarliga virus, och kör dem genom sina maskiner. Man skickar resultaten till sjukhusen och sänder de slemfyllda provrören till det hemliga arkivets frysrum.