Bris­ter i äldre­vår­den led­de till att mam­ma fick co­vid-19 och dog

Vi mås­te för­änd­ra äldre­vår­den i grun­den vil­ket mås­te bör­ja med att den me­di­cins­ka kom­pe­ten­sen höjs på äldre­bo­en­de­na

Göteborgs-Posten - - Debatt -

Jag har ny­li­gen för­lo­rat min äls­ka­de mam­ma i Co­vid-19. Hon smit­ta­des på det kort­tids­bo­en­de där hon bod­de. I hen­nes fall var det bris­tan­de ut­byte av in­for­ma­tion mel­lan bo­en­det och vår­den som led­de till att hon dog. Nu be­hövs en fun­da­men­tal för­änd­ring av om­sor­gen av vå­ra äld­re, det räc­ker in­te med pro­vi­so­ris­ka små­för­bätt­ring­ar, skri­ver Le­na Palm, so­ci­o­nom och an­hö­rig.

Bris­ter i äldre­omsor­gen har fun­nits länge men vi­sat sig ext­ra tyd­li­ga ge­nom Co­ro­na­pan­de­min. Nu ut­lo­vas för­bätt­ring­ar av po­li­ti­ker­na men vå­gar vi tro på det? Och vil­ka för­bätt­ring­ar ska vi lå­ta oss nöjas med? Omsorgs­per­so­na­len mås­te ha bätt­re ut­bild­ning och ar­bets­vill­kor men det får in­te stan­na där. Äldre­omsor­gen be­hö­ver ut­veck­la fler vår­dal­ter­na­tiv samt ar­be­ta myc­ket mer struk­tu­rellt och fö­re­byg­gan­de. Vi be­hö­ver hit­ta nya lös­ning­ar när an­ta­let äld­re väx­er och sam­häl­lets re­sur­ser är knap­pa.

Be­sluts­fat­ta­re ut­går från att al­la äld­re har sam­ma be­hov, fastän var­je in­di­vid är unik. La­gar och lagstad­ga­de vär­de­grun­der ska ge per­son­cen­tre­rad vård och om­sorg. Men la­gar­na ska även ge­nom­fö­ra struk­tu­rel­la fak­to­rer som gyn­nar de äl­dres livs­kva­li­tet. Här finns myc­ket som slä­par ef­ter. Det hand­lar till ex­em­pel om att ta fram fler al­ter­na­ti­va bo­en­de­for­mer samt att mins­ka den psy­kis­ka ohäl­san bland äld­re.

Jag har god in­blick i äldre­omsor­gen och äl­dres si­tu­a­tion. Dels är jag so­ci­o­nom och har ar­be­tat i äldre­omsor­gen samt är snart klar spe­ci­a­listun­der­skö­ters­ka in­om ge­ri­a­trik, ge­ron­to­lo­gi och re­ha­bi­li­te­ring. Jag har även va­rit i kon­takt med äldre­omsor­gen ge­nom min mam­ma som tills ny­li­gen ha­de hem­tjänst och hem­sjuk­vård. Mam­ma av­led i da­gar­na i svi­ter­na av co­vid -19 ef­ter vis­tel­se på ett kort­tids­bo­en­de och hon smit­ta­des där. Själv är jag 66 år och bör­jar allt mer fun­de­ra på hur min egen ål­der­dom ska ge­stal­ta sig, sär­skilt som jag in­te har någ­ra eg­na barn som kan fö­ra min ta­lan när jag be­hö­ver hjälp en dag. Jag är rädd för att åld­ras ut­i­från da­gens äldre­omsorg.

Jag ska ge någ­ra ex­em­pel på vad som be­hö­ver för­bätt­ras i grun­den:

• Sam­ord­na da­ta­sy­ste­men i äldre­omsor­gen som i dag är helt åt­skil­da. Den so­ci­a­la om­sor­gen är kom­mu­nal verk­sam­het och den me­di­cins­ka är re­gi­o­nal. Da­ta­sy­ste­men är in­te syn­kro­ni­se­ra­de och or­sa­kar bris­ter i in­for­ma­tions­flö­det vil­ket sker dag­li­gen. Just i min mam­mas fall bi­drog det till att hon av­led i för­väg av bland an­nat ut­tork­ning. Lä­ka­rens di­rek­tiv att ge dropp kun­de in­te lä­sas av and­ra per­so­nal­ka­te­go­ri­er och det sked­de mis­sar i rap­por­te­ring­en.

• Det finns en po­äng med gam­la ti­ders sjuk­hem som ha­de fo­kus på me­di­cinsk kom­pe­tens. På da­gens äldre­bo­en­den finns ing­en me­di­cinsk ut­rust­ning över­hu­vud­ta­get. In­te ens det all­ra enk­las­te blod­prov kan tas ut­an att sät­ta igång en om­ständ­lig ap­pa­rat. Da­gens äldre­bo­en­den är ett misch-masch av li­te av var­je och än­då ing­et spe­ci­fikt. Bygg upp sjuk-, re­ha­bi­li­te­rings- och kon­va­le­scent­hem el­ler kom­plet­te­ra da­gens äldre­bo­en­de med me­di­cin­tek­nis­ka re­sur­ser.

• Låt all­män­na arvs­fon­den kom­ma äld­re till go­do. Det är döds­bon ut­an ar­ving­ar som lig­ger till grund för arvs­fon­dens enor­ma för­mö­gen­het som år­li­gen fylls på med ofant­li­ga sum­mor. I dag för­de­las peng­ar­na till funk­tions­hin­der, in­teg­ra­tion, barn och unga. Var­för in­te ock­så till äld­re? Det är be­dröv­ligt att äld­re in­te re­dan till­de­las ur arvs­fon­den. Åt­gär­der mot äl­dres psy­kis­ka ohäl­sa är ett om­rå­de där all­män­na arvs­fon­den kun­de an­vän­das. Var­je dag, året runt, tar en pen­sio­när li­vet av sig. Vad gör vi åt det­ta, of­ta väl dol­da, enor­ma li­dan­det?

• Da­gens äldre­bo­en­den blan­dar sju­ka per­so­ner och fris­ka­re per­so­ner. Hur uppig­gan­de är det att se svårt sju­ka när man själv vill ha so­ci­alt ut­byte? Äldre­bo­en­den i dag präglas för myc­ket av för­va­ring. Många äld­re blir de­pri­me­ra­de. Äldre­bo­en­den be­hö­ver er­bju­da mer sti­mu­lans för oli­ka sin­nen. Mer av växt­hus och oran­ge­ri­er att nju­ta av, kanske med en por­lan­de vat­ten­fon­tän, tillåt go­si­ga hus­djur som ger krav­lös kär­lek med på­fyll­ning av väl­be­hags­hor­mo­net ox­y­to­cin, er­bjud tak­til mas­sage och be­rö­ring. Låt de äld­re få smak­full hem­la­gad mat och mind­re av fär­dig­la­gat.

• Ut­veck­la kar­riär­vä­gar­na för omsorgs­per­so­na­len så att det blir gynn­samt att vi­da­re­ut­bil­da sig. Ta bätt­re va­ra på un­der­skö­ters­kor med spe­ci­a­list­kom­pe­tens. Just nu av­veck­las om­sorgs­hand­le­dar­na - i stäl­let för att bli fler.

• Re­spek­te­ra äl­dres in­di­vi­du­el­la si­tu­a­tion och livspre­fe­ren­ser. Låt mig be­rät­ta att ba­ra i Gö­te­borg så är cir­ka var fem­te per­son över 50 år barn­lös. Dit hör jag själv. Till an­ta­let är vi cir­ka 50 000 per­so­ner en­bart i Gö­te­borg, en­ligt fak­ta från SCB som jag ta­git fram. Barn­lö­sa är gi­vet­vis ing­en ho­mo­gen grupp men en po­äng är att vi kan fö­ra varand­ras ta­lan när äldre­omsor­gen bris­ter. Är det så märk­ligt om någ­ra av des­sa 50 000 barn­lö­sa vill byg­ga ge­men­skaps­bo­en­den och stöt­ta varand­ra på ål­derns höst? Svar ja, den tan­ken är all­de­les för avan­ce­rad för Gö­te­borgs be­sluts­fat­ta­re i dag. Det är dags att tän­ka i nya kre­a­ti­va ba­nor och för­bätt­ra struk­tu­ren i äldre­omsor­gen och även spa­ra skatte­me­del.

Jag är re­do att yr­kes­ar­be­ta många år till i om­sor­gen. Men vad vän­tar mig? Stag­na­tion och tom­ma po­li­ti­ker­löf­ten el­ler för­bätt­ring­ar värd nam­net? Jag skul­le gär­na in­gå i en kom­mu­nal kom­mit­té och va­ra med och ut­veck­la äldre­omsor­gen i Gö­te­borg.

” Det är dags att tän­ka i nya kre­a­ti­va ba­nor och för­bätt­ra struk­tu­ren i äldre­omsor­gen

Ar­kiv­bild: Fred­rik Sand­berg

Da­ta­sy­ste­men är in­te syn­kro­ni­se­ra­de och or­sa­kar bris­ter i in­for­ma­tions­flö­det vil­ket sker dag­li­gen. Just i min mam­mas fall bi­drog det till att hon av­led i för­väg av bland an­nat ut­tork­ning. Lä­ka­rens di­rek­tiv att ge dropp kun­de in­te lä­sas av and­ra per­so­nal­ka­te­go­ri­er och det sked­de mis­sar i rap­por­te­ring­en, skri­ver de­bat­tö­ren.

Le­na Palm So­ci­o­nom och snart klar spe­ci­a­listun­der­skö­ters­ka in­om ge­ri­a­trik, ge­ron­tol­gi och re­ha­bi­li­te­ring, och sam­hälls­de­bat­tör.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.