Göteborgs största markmålning invigd
Kultur: Tre konstnärer, tusen kvadrat och sju favoritfärger. Nu är konstverket ”Matrix” klart – och marken utanför Världskulturmuseet är allt annat än grå.
Nu är markmålningen ”Matrix” klar. Inspirerade av Världskulturmuseets samlingar har tre utvalda konstnärer arbetat med verket. – Det har varit roligt att kombinera alla korsvägar runt platsen med våra olika uttryck, säger textilkonstnären Ea ten Kate.
Färgerna lyser bjärt och kraftfullt emot oss när vi närmar oss Världskulturmuseet, en plats som tidigare mest kännetecknats av färgskalan ”femtio nyanser av grått.”
Plötsligt befinner vi oss i stället i ett större hav i koboltblått och syrenlila, med en mängd utspridda öar i gult, grönt och rött.
Varje ö har en egen gåtfull form, och täcks av ett unikt mönster.
– Det är första gången jag jobbat så här stort, och det har varit väldigt roligt, säger Ea ten Kate, som tagit examen i textilkonst på HDK i Göteborg.
– Men textil fungerar inte alltid så bra utomhus, i det offentliga rummet.
Hon är en av tre konstnärer som valts ut bland 30 sökande och tillsammans skapat markmålningen ”Matrix”.
Johan Rödström, utställningsproducent på Världskulturmuseet, berättar att de hämtat inspiration till verket ur basutställningen ”Korsvägar”.
– Men vi fick även ta del av museets samlingar, föremål som inte ställs ut utan ligger på lagret, berättar Ea ten Kate.
– Det här mönstret kommer till exempel från en västafrikansk hatt, säger hon och pekar.
På lagret hittade hon en hel hylla med hattar. Andra mönster hon nu återskapat på marken kommer från olika sköldar.
– Jag gillar starka grafiska mönster med tydliga linjer.
En praktfull ö är inspirerad av de omtalade Paracastextilierna från Peru. Ett tyg som både är broderat och målat. Mönstret har hon kombinerat med moriska oliver och symboler hämtade från ursprungsbefolkningen i Sydvästra USA.
– Olika urkulturers kulturella uttryck har ofta intressanta likheter sinsemellan, vilket också skapar korsvägar, säger hon.
Jonathan Josefsson började som grafittimålare och har liksom Ea ten Kate en masterexamen i textilkonst från HDK. Nu målar han ofta stora muralmålningar utomhus.
– Men jag har aldrig förut målat något så här stort på marken, säger han.
En ö han skapat är inspirerad av en khipu, en mängd trådar i en cirkel, som användes som informationsbärare i Inkariket. Originalet finns inne på Världskulturmuseet.
– Den är otroligt vacker! Ett slags halsband vävt i olika material, med knutar av olika slag som man inte riktigt vet hur de ska tolkas.
Annat som inspirerat honom är ett gult keramikföremål vars patina han försökt återskapa på marken, och en låda med kinesiska spelkort.
Även Ea ten Kate har inspirerats av dessa spelkort, och blandar i en angränsande ö ihop mönster från spelkorten med mönster från en hatt.
Valeria Montti Colque, har periodvis tvingats arbetat på distans, från Stockholm. Då har Botond Bokor, konstnär som också arbetar på Värlskulturmuseet, fått ”vara hennes händer”, det vill säga och färdigställa målningarna utifrån hennes instruktioner.
Den senaste veckan har dock Valeria Montti Colque varit i Göteborg och i full fart målat fåglar och på annat sätt hjälpt till att personligen färdigställa ”Matrix”.
– Jag gillar linjer och detaljer. Jonathan har en kärlek till stora mönster. Valeria har ritat bakgrunden, och förhåller sig annars väldigt måleriskt och fritt, i förhållande till våra mer strikta uttryck. Det har blivit en bra balans, konstaterar Ea ten Kate.
Några trappor upp i Världskulturmuseet beskådar vi markmålningen ur fågelperspektiv.
”Matrix” kommer nu att bli ett bestående inslag i gatubilden vid Korsvägen.