”Nästa år blir det tåg på 17 maj igen”
För första gången sedan andra världskriget syntes inga barntåg på norska gator på 17 maj. Men de tusentals svenska norrmän i Göteborgsregionen gjorde sitt bästa för att fira ändå. – Jag har hissat flaggan, säger Vidar Gundersen, ordförande i Norges hus i Göteborg.
Något 17 maj-tåg var det dock inte tal om i Göteborg på söndagen.
– Vi har väl haft 2 500-3 000 personer som tågat tidigare år, men i år blev det tyvärr inget. Vi får komma igen starkt nästa år, säger Vidar Gundersen, som är ordförande i Norges hus, byggnaden bredvid biografen Bergakungen på Skånegatan där tidigare Norska sjömanskyrkan hade sin verksamhet.
Han förklarar att både för norrmän i Sverige och i Norge är det mycket speciellt att inte gå man ur huse i festkläder och tåga genom städer och ropa ”hipp, hipp, hurra”.
– Det här startade ju med grundloven – grundlagen – i början av 1800-talet, en första början på vår självständighet.
Och i synnerhet efter tyska ockupationen under andra världskriget fick det en rejäl skjuts, man satte ett stort värde på sin frihet. För mig som är uppvuxen på 60-talet är och var det en stor festdag. Alla som kan krypa och gå är ju ute på gatorna i sin finaste kläder, oavsett vilken samhällsklass och bakgrund du har. Så det är ju väldigt speciellt när man inte kan tåga – det här är mycket barnens dag och de kan inte tåga nu.
Men samtidigt har digitala plattformar gått varma när många fysiska möten nu uteblir.
– Ja, vi började dagen med att säga ”gratulerer med dagen” via telefon, sms och sociala medier. Och här i Åsa där jag bor kom norska generalkonsuln, Jan Andréasson, förbi och gratulerade – han har sommarhus i Åsa.
Mat en viktig del av dagen vilket socialt distanserade personer kan ägna sig åt i sina hem.
– Det är dagen där barn får äta så mycket glass och korv de vill. I vår familj äter vi lax och spekemat – alltså kallskuret – med dillstuvad potatis. Och så blir det tårta. Och till lunch blev det korv – det livar upp gamla barndomsminnen från Sarpsborg.
Är dina barn engagerade i firandet?
– Absolut, barnen är stora nu. Men de hänger på – det är frivilligt tvång, ha ha. Och min fru, som är från Sverige, anammar alla festligheter.