Inti Chavez Perez: ”Paolo Roberto är inte så olik oss andra”
Kommentar
”Tidsandan uppmuntrar oss att stänga av empatin för att njuta en stund genom att exploatera utsatta människor och vårt ekosystem” skriver författaren och sexualupplysaren Inti Chavez Perez som fokuserar på stereotyper och manlighet.
Alla kan historien nu. Paolo Roberto, en av Sveriges snyggaste, mest populära och mest framgångsrika män, fångades i en razzia mot en lägenhetsbordell i centrala Stockholm. Det verkar orimligt. Ingen kunde missa när Paolo presenterade sin nya kärlek i vintras. På Instagram och i kvällstidningarna visade Paolo att han med sina starka lemmar kunde lyfta flickvännen i luften. De var så lyckliga.
Därför är det nog många som undrar nu. En man som har allt man kan önska sig, varför väljer han att köpa sex?
Paolo Roberto ger själv några svar. I en bekännelseintervju i TV4 berättar han: ”Jag har en sån grej i livet. När det går bra för mig (…) då hittar jag alltid ett sätt att förstöra det. (…) Det är det här självskadebeteendet jag alltid haft, som grundar sig i övergrepp jag blev utsatt för när jag var liten. Det hålet kan bara stängas med smärta.”
I Paolos narrativ blir han själv ett offer. Han är den som smärtar. Så är det ofta i sexköpares berättelser. De tycker synd om sig själva när de blir tagna av polisen. Och det är väl klart att han har ångest. Men sexköpares berättelser om sig själva som offer är omöjliga att acceptera, eftersom de verkliga offren, personerna vars kroppar köptes, då förpassas till bakgrunden.
När Paolo får frågor om villkoren inom den organiserade sexhandeln börjar han verbalt slå mot sig själv. ”Det är det absolut
Författaren och sexualupplysaren Inti Chavez Perez snackar sex inför högstadieelever i Vänersborg. smutsigaste, absolut vidrigaste man kan göra mot en annan människa” säger han om sexköp. För en sekund tycks det som att Paolo hatar sig själv. Också det är en återkommande retorisk bild i diskussionen om prostitution. Sexköpare blir hatade, de anses vara perversa. Men så olik oss andra är inte Paolo Roberto, då hade han inte blivit folklig.
Nej, Paolo Roberto verkar själv inte veta varför han köpte sex. Eller snarare, kanske är han inte redo att förstå?
Forskning om män
som köper sex visar att de i regel har samma drivkrafter till sex som andra män. De köper sex för att det ger dem njutning och det får dem att må bra. När man tänker efter är det ju rimligt. Sexköpare lägger ut pengar för att få en angenäm stund, inte för att de vill må dåligt.
Den amerikanska prostitutionsforskaren Melissa Farley har intervjuat många torskar. Hon menar att män som köper sex har samma syn på sexhandel som andra män. De tycker att branschen är rutten, och inser att de som säljer sina kroppar ofta kommer till skada. Sexköpare är alltså ambivalenta, eftersom de vet att deras njutning sker på bekostnad av andra människors lidande.
Enligt Farley är sexköpare ofta anhängare av en aggressiv maskulinitet. De vill uppnå sexuell njutning genom att dominera en kvinna. De är också överkänsliga mot att bli nobbade av kvinnor. Denna maskulinitet underlättar sexköp.
Könsrollsbaserade förklaringar är bra. De ger svar om varför fler män än kvinnor köper sex. Men jag fastnar för en annan sak som Melissa Farley noterat i sina intervjuer. Dessa män känner sällan empati för personen de köper sex av. De skiljer mellan ”vanliga kvinnor” och prostituerade, så när de träffar en prostituerad kvinna slipper de se att det rör sig om en människa med egna upplevelser, smärtor och livshistoria. Genom att stänga av sin empati kan sexköpare överkomma sin ambivalens inför sexhandel.
Just denna torsdagskväll
gjorde Paolo Roberto det mot en prostituerad kvinna. Han stängde av sin empati för att få en stunds njutning. På så sätt är vi inte så olika, Paolo Roberto och vi andra. Tidsandan uppmuntrar oss att stänga av empatin för att njuta en stund genom att exploatera utsatta människor och vårt ekosystem. Empatilöshet är något som allt fler uppmuntras till, oavsett kön.
Författare, journalist och sexualupplysare
•