Vega, 94, minns hur Partille har förändrats
Mycket har hänt i Partille sedan Vega Skansen föddes i Lexbydal för snart 94 år sedan. Förvandlingen från jordbruksbygd till dagens förstad till Göteborg är enorm.
Sverige, Sverige, Sverige, missfosterland. Varför ser det ut som det gör? Är det städernas vackra omgivningar som leder till uppgivenheten, inget vi bygger kan ändå mäta sig med naturens
under? Jag tycker mig ha märkt det, att de allra fulaste orterna är de med det allra vackraste omlandet. I Partille kommun ligger förtrollade Säveån och naturreservatet Bokedalen.
Eller är förklaringen ideologisk? Folkhemska bostadslimpor, tunga och tegliga, tvingar bort borgerlighetens gracila Paradisvillor för att sedan själva se sig omringade och överskuggade av … öööh … ja, vad är det där egentligen … ett lager eller ett bostadshus eller ett värmekraftverk eller vad?
Som Riksbyggens så kallade skrapa på Kyrktorget. Du vet den där gestapogråa tolvvåningsbjässen som ser ut som en provkarta över material som åldras illa och får det att klia i näsan på dig? Den ersatte ”pizzahuset” som ursprungligen var en ljusputsad tvåvåningslänga med tilltagna skyltfönster och gröna markiser, finkalibrerad som en kompassnål mot sydväst och eftermiddagssolen och torget med sin gräsmatta och sina rosenrabatter, porlande fontän och granitskulptur, bänkar och stensatta stigar och en mur hög nog att avskärma och låg nog att sitta på. En plats designad för umgänge. För trivsel.
Till skillnad från dagens torg som har ett betonggolv – 153 kronor kvadratmetern på Bauhaus – och reflexmarkerade betongsuggor och två cirkulära bänkar utan ryggstöd som omringar en astroturfgräsmatta i 100 procent polyetylen. ”En plats där man vill vara”, enligt förre planeringschefen Jörgen Hermansson i GP. Hermansson som förstås inte bor i Partille.
Studera bilderna. Ser du mönstret? Två våningar blir tolv, grönt blir betong, folkskolor i pittoreska trähus blir korrugerade köphangarer, kanelbullebruna industrifastigheter i tegel blir kanelbullerunda motorledsrondeller i asfalt.
Allt som kräver underhåll försvinner.
Det är pulverpotatismos och konserverad varmkorv med extra ketchup förklätt till stadsbyggnad. Omsorgen om de bofasta har glömts bort och ersatts av omsorg för fastighetsutvecklarna och oss som inte bor i Partille, som bara rattar vår bil uppför någon koncentrisk ramp från E20 in i ett p-hus och släntrar torrskodda ut i Allums tiotusentals shoppingkvadrat. Vi som försvinner lika snabbt som vi kommit och som aldrig skulle sätta oss på Kyrktorget med morgontidningen och en termos.
Så vad göra? Att dra tillbaka klockan är uteslutet, endast spillror återstår av det historiska Partille. Men nästa gång någon samhällsbyggnadschef rekommenderar rivning av ytterligare bebyggelse: protestera! Och du som är Partillebo – ifall du nu läst så här långt – påminn dina lokalpolitiker om att Partille finns för dig. Att en ort måste vara trevlig att bo och arbeta i för att den ska bli trevlig att besöka och starta företag i. Inte tvärtom.
Det är pulverpotatismos och konserverad varmkorv med extra ketchup förklätt till stadsbyggnad. Omsorgen om de bofasta har glömts bort och ersatts av omsorg för fastighetsutvecklarna.