Vi behöver ge mer – inte mindre – hjälp till de fattigaste
Stora globala framsteg som redan gjorts i kampen för att avskaffa hunger riskerar nu att raderas ut – en kvarts miljard människor kan svälta ihjäl som konsekvens av coronapandemin. Att Moderaterna och Sverigedemokraterna aviserar kraftfulla nedskärningar till världens mest fattiga är ett enormt svek, skriver bland andra miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP).
De senaste månaderna har världen upplevt en situation som vi inte sett sedan andra världskriget. Många länder drabbas hårt, mer än 300 000 människor har dött. De ekonomiska konsekvenserna av pandemin är ödesdigra och som alltid vid kriser är det de mest utsatta som drabbas hårdast.
FN:s livsmedelsprogram World Food Programme varnar nu i en rapport att antalet hungriga i världen kan komma att fördubblas i krisens spår. En kvarts miljard människor kan riskera att svälta ihjäl. 135 miljoner människor riskerar att leva nära svältgränsen. 821 miljoner människor går och lägger sig hungriga världen över. Om coronapandemin får stor spridning i utvecklingsländerna riskerar detta att göra en utsatt situation ännu mycket värre.
I dag ser vi att biståndet kommer att behövas i ännu större utsträckning än det gjort de senaste åren.
Redan innan pandemin spred sig över världen utlyste regeringen i Somalia nödläge. Miljarder gräshoppor svärmade över fälten och åt upp allt i sin väg. Företeelsen har blivit vanligare i klimatförändringarnas spår och hela skördar har gått förlorade med hungersnöd som resultat.
Den rådande situationen vid Afrikas horn visar hur skör tillvaron fortfarande är i många av världens fattigaste länder. En naturkatastrof, en uppblossad konflikt, en ekonomisk nedgång eller en dålig skörd kan vänta runt hörnet. För många kan det betyda skillnaden mellan att ha inkomst, mat för dagen och basala behov tillgodosedda, och att inte ha det. Därför måste vi måste göra något åt den stora risk för matbrist som finns globalt. Tänk om vi bygger en värld utan svält och hungersnöd. Vi tror en sådan värld är möjlig. Men då måste vi vara bättre riggade för framtida kriser.
Samtidigt har inte klimatkrisen eller massutrotningen av arter tagit paus. Världen förlorar biologisk mångfald och viktiga ekosystemtjänster i en alarmerande takt: en miljon arter kan komma att utrotas. Skulle man väga alla däggdjur som finns på planeten skulle man upptäcka att bara fyra procent av biomassan utgörs av vilda djur. Resten är boskap och människor.
Inom loppet av några generationer håller vi människor på att såga av den gren vi sitter på. När vi hugger ner mangrove-träsk försvinner ett skydd vid översvämningar och orkaner. När skogsmarker huggs ner och blottlägger jorden ökar risken för torka och försämrar livsvillkoren för både djur och människor. Återskapande och restaurering av skog och havsmiljöer är därför centralt.
Utveckling av ett hållbart jordbruk och djurhållning är nödvändigt för att vi i framtiden ska kunna hindra nya pandemier att spridas. Stora monokulturella jordbruksområden skapar mindre motståndskraft för klimatförändringar. När vi inte tränger ihop djurlivet genom avskogning, intensivt jordbruk och hänsynslöst utnyttjande av vilda djur minskar vi risken för spridning av nya pandemier och säkrar de naturresurser vi är så beroende av.
Mycket av detta görs i dag genom våra biståndssamarbeten. Som miljöpartister är vi därför stolta att Sverige står fast vid att en procent av BNI ska gå till det internationella utvecklingssamarbetet. Internationell solidaritet är inte bara en ideologisk utgångspunkt för oss utan något vi gör i konkret handling.
Tyvärr finns det internationella krafter som vill ta tillfället i akt och underminera det globala samarbetet. Senast Donald Trump, som aviserade att han tänkte frysa biståndet till WHO. Utvärdering av WHO:s arbete behöver göras efter krisen. Men det är anmärkningsvärt i en tid då samordning av den globala responsen är som mest kritisk att slå undan fötterna på den samma. Nu undrar vi om det är liknande sänkning som Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson tänker i en tid då behoven av biståndet växer.
Förändring är möjlig om världen arbetar tillsammans. När milleniemålen summerades 2015 hade målet om en halvering av den absoluta fattigdomen från 1990 års nivå uppnåtts flera år i förtid. Även om ojämlikheten i världen fortsatte att växa, minskade alltjämt den absoluta fattigdomen. Marginalerna till misären växte.
Därför behöver vi mer internationellt samarbete med en kraftfull grön omställning, både för att klara av att hantera klimatkrisen och för fattigdomsbekämpningen. För det är genom gröna investeringar och en hållbar värld som vi bäst kan hantera framtida kriser och katastrofer. Världen behöver bli mer hållbar, mer jämlik och mer jämställd än den värld som drabbades av coronapandemin. Tänk om vi tillsammans bygger en bättre och mindre sårbar värld där vi tar hand om planeten och varandra.
” Tänk om vi bygger en värld utan svält och hungersnöd. Vi tror en sådan värld är möjlig. Men då måste vi vara bättre riggade för framtida kriser.
■