”När vi tar plats så kan killarna bli lite sura”
Enligt Skolinspektionens enkät tycker inte elever på Änglagårdsskolan att killar och tjejer får samma förutsättningar. GP samlade tre femteklassare för att prata om hur det är att gå på en skola där en stor majoritet är killar. – När vi tjejer missar en pass eller tar emot bollen fel så kan killarna bli lite småsura. Men de får leva med det, känner jag, säger Ina Asp-Helgudottir.
Änglagårdsskolan får låga betyg när det kommer till grundläggande värden i Skolinspektionens enkät. När femmorna får bemöta påstående ”mina lärare är rättvisa mot oss elever” tycker 65 procent (26 svarande) att det stämmer ganska dåligt eller inte alls. Men till skillnad från niondeklassarna, där missnöjet är relativt jämnt fördelat, är det bland femmorna framför allt killarna som tycker sig uppleva orättvisor på skolan.
– Jag tror att lärarna skyddar tjejerna lite för att de är så få. Killarna startade typ ett uppror, för när tjejerna pratade på lektionen så sa lärarna inte till dem. Men när killarna gjorde det så blev de utkörda från klassrummet, säger Emil Larbi.
– Men det blir ju så eftersom vi är färre. Killarna är fler, så när de pratar så blir det mer stök. Det tror jag är en anledning, säger Ina Asp-Helgudottir.
När hon och Meja Zahn började årskurs fyra på Änglagårdsskolan bestod klassen av tre tjejer och 23 killar. Och enligt Meja och Ina kan stämningen ibland bli lite ”grabbig”.
– Ja, det blir så ibland. De håller på och brottas på rasterna och sånt och när vi tar plats så kan killarna bli lite sura. Särskilt när de är kaxiga och vi kaxar tillbaks. De gillar inte det, säger Ina.
– Och när vi tjejer missar en pass eller tar emot bollen fel så kan killarna bli lite småsura. Men de får leva med det, känner jag.
Meja säger att hon kände sig lite nervös när hon skulle börja i en klass med nästan bara killar. Och att det finns de som ångrat sitt skolval och bytt när de insett att könsfördelningen på skolan är så ojämn.
– Det var några som sökte, men inte vågade börja i en klass med bara killar. Så de tackade nej när de kom in. De kände sig nog lite osäkra, säger Meja.
När GP frågar om killar och tjejer håller sig på varsin kant på skolan håller Emil fram händerna som om
han höll i en osynlig fotboll. ”Det är en så här tjock vägg emellan” säger han och skrattar. Och även om han bekräftar det som elevenkäten visar – att det är killarna som är mest missnöjda – så funderar han kring hur det vore att vara en tjej i en miljö som domineras av killar.
– Det vore kanske inte lika roligt. Man har inte lika många att vara med, och killarna blir alltid arga så fort någon gör något. Om man säger ”du har fel” så blir de jättearga.
Meja menar dock att det finns fördelar med att ”behöva” spela med en majoritet killar.
– När tjejerna får spela med killar så blir det en extra utmaning, jämfört med att bara spela med tjejer. Det är utvecklande, säger hon.
” När tjejerna pratade på lektionen så sa lärarna inte till dem. Men när killarna gjorde det så blev de utkörda från klassrummet. Emil Larbi