Reportaget om klanen följdes upp med bok
Journalisten Johanna Bäckström Lerneby har följt det klanliknande släktnätverket i Angered under många år. Nu har hon skrivit boken ”Familjen”. Det handlar om starka familjeband, kriminalitet och klanmentalitet.
I 14 år har journalisten Johanna Bäckström Lerneby följt det klanliknande släktnätverket i Angered. Nu kommer boken ”Familjen”, om starka familjeband, kriminalitet och klanmentalitet som Sverige haft svårt att få upp ögonen för. Polisen och andra myndigheter försöker successivt bryta ner familjens makt, men tron på att tillintetgöra den ser hon som naiv. – Det handlar snarare om att få dem att leva så laglydigt som möjligt.
Journalisten Johanna Bäckström Lerneby kom först i kontakt med familjen 2006, när hon var kriminalreporter på GP och skrev ett reportage om ungdomspolisen i Angered. På Mixgården i Hammarkullen träffade hon en livlig och social 15-åring som hamnade på bild i tidningen när han spelade pingis. Av polisen fick hon höra att han tillhörde det släktnätverk i Angered som oftast beskrivits som en klan.
Sedan dess har killen, hans syskon och kusiner blivit vuxna. I dag är några av dem tungt kriminellt belastade. Kriminaliteten är i familjen så pass institutionaliserad att någon rekryteringsfas inte är att tala om.
Av 120 familjemedlemmar boende i Angered förekommer ett 30-tal i polisens register. De står enligt polisen för en oproportionerligt stor andel av brottsligheten i området och har under lång tid haft en mycket negativ påverkan på lokalsamhället. De ligger bakom brott som mord, misshandel, narkotikabrott, kvinnofridsbrott och utpressning av affärsinnehavare.
Johanna Bäckström Lerneby såg berättelsen framför sig, men det skulle ta elva år innan hennes historia om familjen i Angered nådde dagens ljus med ett uppmärksammat reportage i Aftonbladet. Nu har hon följt upp reportaget med boken ”Familjen”.
För Johanna Bäckström Lerneby var frågan om kulturkrockar den tändande gnistan. Ett sammanhang där familjen och släkten alltid går att lita på. Ett sammanhang som krockar med den förvaltningstradition vi har i Sverige. För klanen kan staten vara jättebra när den gagnar dem själva, men aldrig lika viktig som reglerna inom släkten.
– Jag tycker att det är en större fråga än vad man pratat om hittills. En del tror att det är rädsla för att stämplas som rasist som gjort att frågan inte diskuterats, men det är en för lätt förklaring. Jag tror snarare att det är okunskap. Det är så himla annorlunda mot vårt sätt att tänka och se på världen, säger Johanna Bäckström Lerneby.
– Hur mycket vet vi om klanstruktur? Ordet klan använder vi ju inte ens i Sverige. Men i de här familjerna är de stolta över sin klantillhörighet. Det är något de framträder med i sociala medier.
Den klan som familjen tillhör består av många mäktiga familjer – i Sverige och utomlands – som kommer från samma område i Mardin i södra Turkiet, på gränsen till Syrien. Flera av familjerna flydde till Libanon och Beirut på 1920- och 30-talen. I samband med inbördeskriget i Libanon på 1980-talet kom många familjer till Europa, främst Sverige och Tyskland.
Johanna Bäckström Lerneby lägger fram ett tydligt exempel på när klankulturen vida skiljer sig från den svenska förvaltningskulturen.
Två personer är i konflikt. En person ur den ena familjen skjuter en från den andra i benet, och i stridens hetta anmäls brottet till polisen. Efter ett tag drar personen tillbaka sin anmälan.
I en sådan situation kan familjens överhuvud ha kommit in i bilden som en medlare, eller ”problemlösare” som han själv gärna kallar sig. Han samlar ihop de två stridande familjernas överhuvuden till sitt hem, och så förhandlar de om en kompensation för att den ena ska lägga ner stridsyxan. När en ekonomisk transaktion är genomförd är konflikten löst, utan att man belastat rättssystemet. Man är polis, åklagare, försvarare, domare och kriminalvård i ett. Skjutningarna upphör.
– Vid första anblicken kan man ju känna att fan vad bra, då tar ju skottlossningarna slut. Men om man tänker den tanken fullt ut så är det ju helt jävla omöjligt. Vi kan ju inte ha familjer med egna lagböcker. Det måste gå till ett rättssystem, även om det tar längre tid, är obehagligt för de inblandade, och kostar pengar.
Låg tilltro till staten är en del av, men klanstrukturen är också väldigt patriarkal. Skulle familjen välja att i stället anförtro sig åt staten, minskar den makt patriarken skapat sig.
Att Ulf Merlander 2015 blev polischef i Nordost ser Johanna Bäckström Lerneby som en vändpunkt. Han har fått utstå intern kritik för sina okonventionella metoder, bland annat har han tagit emot grovt kriminella medlemmar ur familjen för samtal i polishuset, och skjutsat en dömd familjemedlem till Norrköping
Johanna Bäckström Lerneby
Född: 1974 i Luleå.
Bor: Göteborg.
Familj: Två vuxna barn.
Bakgrund: Började arbeta på Norrbottens-Kuriren under gymnasiet. Under många år kriminalreporter på Göteborgs-Posten. Har även jobbat på SVT:s Uppdrag granskning och på Aftonbladet.
Aktuell: Med reportageboken ”Familjen” (Mondial förlag). Nytillträdd som nyhetschef för SVT Sport. då denne skulle inställa sig på sitt fängelsestraff.
Men under hans ledning kartlades brottsligheten i stadsdelen. Analysen visade att medlemmar i familjen stod för en oproportionerligt stor andel av brotten. Därför kunde man argumentera för att koppla in Nationella operativa rådet, bestående av 13 myndigheter och en av regeringens satsningar mot grov organiserad brottslighet. Syftet är att myndigheterna samverkar och delar information för att komma åt gängen.
I boken får man följa hur familjen gradvis bryts ner. Genom informationsutbyten kommer man åt bidragsfusk och skulder drivs in. Barn i familjen som farit illa tvångsomhändertas av socialtjänsten. Man gör det till en medveten strategi att ligga hårt på familjemedlemmar. Deras anklagelser om att polisen är på dem på grund av sitt efternamn har de fog för, menar Johanna Bäckström Lerneby, som i samtal med polisen fått höra att familjen lugnat ner sig något de sista åren.
– Det är nog nödvändigt att jobba så här om man ska komma åt kriminella strukturer. Jag tror inte det finns något annat sätt. Det är jättepositivt och jätteframgångsrikt. Och jag tror att tålamod är en nyckelfaktor.
Resonerade du någon gång kring om vårt samhällssystem är bättre alla gånger, det är ju mycket en kulturell fråga?
– Absolut, det tycker jag verkligen man kan resonera kring. Jag kan säga att jag är övertygad om att vårt samhällssystem är bättre än deras, därför att vårt samhällssystem är rättvist för alla individer. Kvinnorna i de här strukturerna far oerhört illa, eller om du är avvikande på något sätt.
Johanna Bäckström Lerneby tror att polisen kan stävja familjens inflytande, men inte slå ner det helt. Att tanken på att Myndighetssverige ska bryta ner familjen är naiv. Det handlar snarare om att få dem att leva så laglydigt som möjligt.
– Jag tror att de kommer fortsätta att ha makt i Angered. Klanstrukturen och släkten är så stark och har så många andra släkter vid sin sida. Jag tror att man från myndighetshåll ska fortsätta jobba på som de gör, det är helt rätt sätt. Sedan tror jag man får försöka hjälpa nya generationer i familjen att utbilda sig och förstå skolan.
” Kvinnorna i de här strukturerna far oerhört illa, eller om du är avvikande på något sätt