Ulf Lundberg

Ulf Lundberg har avlidit 82 år gammal och sörjs närmast av hustrun Inger Hayman, barn, barnbarn och många vänner på Institutionen för Pedagogik och Didaktik, Göteborgs Universitet.

Ulf tog studentexamen på Vasa Högre Allmänna Läroverk. Filosofie magisterexamen avlade han i samhällsvetenskapliga ämnen 1965 vid Göteborgs Universitet.

Ulf var min nära vän och kollega i mer än 40 år. Vi träffades på Lundby gymnasium i mitten av 1960 talet. Sedan var vi kollegor från början av 70-talet på det som då var lärarhögskolan i Mölndal. Där arbetade vi tillsammans med föreläsningar och seminarier i de samhällsorienterande ämnenas didaktik. Tillsammans skrev vi läroböcker och kursplaner. Vi genomförde många studiedagar och hade fortbildningskurser sommartid. Vi avslutade vårt nära samarbete med att arbeta som biståndsexperter vid utbildningsministeriet i Kimberley i Sydafrika.

Ulf var en mycket uppskattad lärare och lärarutbildare. Under 70- och 80-talen fanns ett relativt stort utrymme för lärarstudenternas praktik på olika skolor dit lärarutbildare kom på lektionsbesök för att ge feedback på lärarstudenternas undervisning. I denna uppgift var Ulf mästaren. Jag har frågat några av dessa lärare om vad Ulfs insatser betytt för dem. Här är några röster.

”Ulf var inte den som i sina lektionsanalyser påtalade mina fel och brister. Det var i det analytiskt inriktade lektionssamtalet som jag fick insikt i vad jag kunde göra bättre. Samtalen med Ulf gav mig självförtroende och stimulerade min lust att bli lärare. Han såg mig i sin handledning.”

”Jag blev alltid inspirerad efter lektionssamtalen med Ulf. Som människa var han varm och ödmjuk samtidigt som han var klar och tydlig i sina lektionsanalyser. I sin handledning gav han mig de verktyg jag behövde i mitt kommande lärararbete.”

Ulf ansåg att de globala överlevnads- och rättvisefrågorna borde ha ett stort utrymme i skolans undervisning. Då behövde blivande lärare få praktiska insikter i dessa frågor. Så med hjälp av Ulfs ideella arbete ibland annat organisationen PACS (Pan Asia Cooperation Society) kunde många blivande lärare få praktik och uppleva fattigdomens konsekvenser i länder som Pakistan, Indien och Sydafrika.

Ulf hade också en stor administrativ kompetens. Den utvecklade han bland annat som undervisningsråd på Skolverkets regionkontor i Göteborg samt som biståndsexpert för Unesco i Indonesien. Hans samlade erfarenheter kom sedan väl till pass när han i mitten av 90-talet fick en viktig post inom ramen för Sidas utbildningsstöd till Sydafrika.

I det demokratiska Sydafrika skulle stora insatser och många reformer inom utbildningsväsendet genomföras. Detta för att skapa mer rättvisa och jämlikhet mellan de olika etniska grupperna. De flesta svarta Sydafrikaner hade knappast någon skolutbildning. Nu skulle utbildningen reformeras från grunden med nya kursplaner och särskilda utbildningsinsatser för de grupper som missgynnats under apartheidtiden.

Ulfs uppdrag var att bistå Utbildningsdepartementet i Kimberley i Norra Kapprovinsen med detta stora och komplexa reformarbete. Under expertperioden från mitten av 90-talet blev Ulf en av de mest drivande och uppskattade personerna på provinsens Utbildningsdepartement. Han var generaldirektörens viktigaste rådgivare när policyprogram om framtida utbildningsinsatser skulle beslutas och sjösättas. Ulf ansåg själv att denna period i Sydafrika var den bästa i hans yrkeskarriär. Det är inte konstigt för här i detta expertuppdrag kunde Ulf nå sin fulla potential när det gällde att i ödmjuk, respekterande dialog föra fram insiktsfulla analyser och påvisa olika perspektiv. På samma sätt som han alltid gjort i sitt arbete som lärare och lärarutbildare. Cirkeln slöts I Sydafrika

Ulf var min bästa vän. En kär kamrat, förstående och omtänksam. Ulf har lämnat oss men du kommer alltid att finnas i vårt minne.