Var finns respekten när man tvångsförflyttar förskolelärare?
Första gången jag hörde talas om tvångsförflyttning av förskollärare så trodde jag att det var ett dåligt skämt! Fast det tycks vara allvar vilket gör mig oerhört förvånad.
Man har väl gjort en konsekvensanalys så att man förstår och är medveten om vad det är man utsätter barn och personal för när man bryter upp fungerande arbetslag och tvångsförflyttar människor. Det är skrämmande att man som chef tycks tro att man kan lösa ett komplext problem på ett enkelt sätt? Jag undrar var kunskap om och respekt för mänskliga värden och behov finns. Kanske har man kunskap men kan inte eller bryr sig inte om att omsätta den till verkligheten. Även om man är anställd som förskollärare i Göteborgs Stad och inte på den specifika förskolan så rättfärdigar det inte att man bryter upp fungerande arbetslag, använder tvång, skapar oro och psykisk ohälsa.
Man planerar tydligen att anställa flertalet outbildad personal på heltid och efter cirka två år så gäller LAS (lagen om anställningsskydd) som innebär att personen får en tillsvidareanställning. Ett sätt att spara pengar på, men kvaliteten blir därefter – fast det tycks man inte bry sig om!
Följdfrågan blir såklart om man planerar att följa efter inom grundskoleförvaltningen, det vill säga att anställa assistenter, tvångsförflytta pedagoger för att få en jämnare fördelning inom skolorna i staden och spara pengar!
Undrar hur det hade sett ut om det omvända gällt, det vill säga om det hade varit en manlig kommunal förvaltning/arbetsplats? Chefen säger till personalen på bygget att man vill ha en jämnare fördelning, snickarna är för dyra så man kommer att tvångsförflytta vissa dito och typ grovarbetarna får i stället vara behjälpliga och utföra snickarnas arbetsuppgifter. Arbetar man på samma sätt inom manlig sektor eller hade spörsmålet aldrig ens kommit på tal?
Jag undrar vad politikerna säger om detta? De kanske också struntar i de mänskliga värdena och de psykologiska konsekvenserna?