... och här är länderna som testar flest
Fakta: Så många har testats (per 100 000 invånare)
En nödvändig väg framåt eller slöseri på resurser? Inställningen till så kallade masstester skiljer sig åt mellan såväl länder som experter. – Jag är inte säker på att det handlar om att begränsa epidemin, utan om att visa handlingskraft, säger Anders Björkman, professor i infektionsmedicin.
Efter fyra månader med det nya coronaviruset i Sverige har testfrågan seglat upp som en av de viktigaste på dagordningen. Hur säkra är testerna, vem ska få ta dem – och hur många bör genomföras?
Enligt statistik som Our world in data sammanställt är Island det land i världen som provtagit störst andel av sin befolkning. Där och hos andra som testar mycket pekas det ut som en orsak till låga dödstal. ”Den stora omfattningen av tester är ett av de viktigaste skälen till att landet har relativt få dödsfall sett till sin befolkning”, citerar till exempel magasinet Kvartal den tyska virologen Christian Drosten.
Och budskapet från WHO är som bekant ”testa, testa, testa”.
– Du kan inte bekämpa den här elden iklädd ögonbindel, har generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus sagt.
Men alla är inte övertygade om att odefinierad masstestning är rätt väg att gå. Anders Björkman, professor i infektionsmedicin vid Karolinska institutet, skrev en debattartikel om att ”masstestning mot corona är meningslöst” i Svenska Dagbladet i början av april. Precis som Folkhälsomyndigheten trycker han på vikten av att tester i stället görs med en tydlig avsikt och enligt en prioriteringsordning där all typ av hälso- och sjukvårdspersonal och deras patienter kommer först. Men det har väl ingen vänt sig emot?
– Diskussionen förs på en för låg nivå. ”Varför har vi bara testat 32 000” och så vidare. Det behöver vara mer förklarande avseende målsättningen, varför testar vi inte tillräckligt på äldreboenden till exempel. Bara siffror och antal säger väldigt lite, säger Anders Björkman.
Även den finska direktören på Institutet för hälsa och välfärd, Mika Salminen, har sagt till YLE att ”det skulle vara fel utnyttjande av resurser att masstesta folk för coronavirus”.
På måndagen reagerade Ulf Kristersson (M) starkt på att antalet coronatester gått ner och kallade det ”helt obegripligt”. Han har länge varit en stark förespråkare för tester i stor skala.
– Jag är inte säker på att det handlar om att begränsa epidemin utan om att visa handlingskraft, säger Anders Björkman.
Varken han eller Anders Tegnell vill heller sätta likhetstecken mellan många tester och låga dödstal.
– Man dör för att man blir smittad när man är framför allt äldre och multisjuk på olika sätt. Sedan kan man använda testning för att minska den risken, kanske framför allt i och runt äldreboenden, säger Anders Tegnell.
Islands låga dödstal beror enligt Anders Björkman snarare på att smittsamheten var låg från start på grund av ett glesare samhälle.
I Folkhälsomyndighetens teststrategi är ”en tydligare nationell bild av spridning och förekomst” av det nya coronaviruset en målbild. Inte heller det är en orsak till masstestning enligt Anders Tegnell.
– Tvärtom. Man måste man testa en noggrant utvald slumpmässig grupp för att få en bra bild av hur smittspridningen ser ut i samhället.
På tisdagen aviserade Folkhälsomyndigheten dock att regionerna kommer börja testa mer i smittspårningssyfte igen. Efter den inledande spårningen har man ansett att spridningen varit för omfattande för att det ska vara effektivt.
– Men nu när vi börjar se att åtgärderna har effekt, så kommer region för region se över hur de kan jobba ändamålsenligt med smittspårning och provtagning, säger Karin Tegmark Wisell, avdelningschef vid Folkhälsomyndigheten.
Detta har förespråkats av bland andra Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet, som också tror att utökad provtagning går att lösa utan att ta resurser från sjukvården.
– Vi kanske kan lära av andra länder som byggt upp parallella system utanför den ordinarie sjukvården, säger hon och tar Danmark som exempel.
I grannlandet erbjuds numera alla med symptom provtagning och målet är att testa 50 000 personer i veckan.
– Självklart förstår jag att sjukvården är hårt belastad, men i förlängningen ska ju detta avlasta sjukvården, säger Tove Fall.
Under tisdagens presskonferens underströk Emma Spak, chef vid Sveriges kommuner och regioner, hur komplext det är att sätta samman provtagningslogistiken. Det danska systemet har hon ingen insyn i och vill därför inte kommentera.
Kan vi ha något att lära av dem?
– Jag tror regionerna ser sig omkring och försöker lära av varandra, och även andra, säger Emma Spak och fortsätter:
– Men regionerna här vill vara säkra på att de etablerar ett ändamålsenligt system som verkligen utgår från strategin, att de testar rätt personer vid rätt tillfällen. Och att systemet blir robust.
Professor Anders Björkman anser att smittspårning bara har ett värde när man vill förhindra att smitta bryter ut i områden med liten förekomst, eller där smittan är så pass nära utrotad att den går att kväsa. När vi jagar viruset, helt enkelt.
– Men när det jagar oss, som det gör när vi har en stark spridning i samhället, då fyller det ingen praktisk funktion om vi lyckas identifiera och isolera enstaka procent av de smittade.
Men för den enskilde är det ju bra att veta om man är smittad och kan agera därefter?
– Jo, de närmaste dagarna. Men ingenting säger att du inte fått det en vecka senare. Ska du testa dig varenda vecka? Det är mycket väsentligare att de resurserna går till personal inom sjukvården.
” Vi kanske kan lära av andra länder som byggt upp parallella system utanför den ordinarie sjukvården. Tove Fall professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet