Kvalhjältarna om bragden som tog Gais tillbaka
Det var det stora lyftet efter år av mörker. Kvalet till allsvenskan 2005 – stunden då Gais tog sig tillbaka till finrummet. 15 år senare sitter minnena fortfarande kvar. – När slutsignalen gick ... jäklar vad skönt det var, säger Bobbie Friberg da Cruz som var en av hjältarna i laget.
Inledningen av 2000-talet hade varit en mardröm för Gais.
Det började med degradering ur allsvenskan 2000. Det fortsatte rakt nedåt med uttåg ur Superettan året där på.
Grönsvart var på botten. I landets tredjedivision åkte nu en av Sveriges äldsta och mest klassiska klubbar runt och lirade boll mot småortslag och kvartersklubbar som Sandared, Skärhamn och Ytterby.
Där och då var det nog få ”Makrillar” som vågade tro att allsvenskan bara var tre år bort.
Men det var den.
För efter att ha hämtat sig och vunnit kvalet mot Mjällby upp till Superettan 2003 hade klättringen inletts. 2004 etablerade Gais sig i näst högsta serien. 2005 lämnade man den – för att återvända till Allsvenskan.
15 år har passerat sedan avancemanget, det som blev plattformen som möjliggjorde en allsvensk sejour som höll i sig hela vägen fram till 2012.
De fina minnena finns kvar. – Det var ett väldigt spännande lag vi hade då. Det var ingen som hade räknat med att vi skulle gå upp, så det var stort, säger Hans Gren, som var assisterande tränare i kvallaget, när han minns tillbaka.
Säsongen hade landat i en tredjeplats bakom suveräna AIK och Öster.
Efter en vändning borta mot Väsby i slutet av oktober var det klart att Gais skulle få chansen att kämpa om en plats i högsta serien.
Thomas Heeds avgörande 2–1mål i den matchen skickade Atleterna till kval.
– Ett av mina få mål i karriären, säger han och skrattar.
– Det var verkligen fin tajming! Väl i kvalet väntade Landskrona Bois.
Skåningarna hade haft en tung säsong i allsvenskan men på pappret var laget namnstarkt med spelare som Kevin Amuneke, Karl Corneliusson, Andreas Yngvesson. Gais var underdogs.
Men en drömstart hemma i den första matchen innebar kopplat grepp direkt. Ikonen Fredrik Lundgren öppnade målskyttet tidigt, det här i en match där den ena stora överraskningen var att 42-årige huvudtränaren Roland Nilsson placerat sig själv i startelvan.
– Han var ju faktiskt bäst tränad av oss alla, säger Hans Gren.
Den andra överraskningen var att bolltrollaren Hasse Blomqvist, som på grund av skador fram till dess inte hade gjort en enda start under säsongen, kastades in från start.
21 minuter in i matchen tackade han för förtroendet och krutade in 2–0.
– Vi satsade väldigt offensivt med Daniel Nicklasson och Hasse Blomqvist på varsin kant, de kunde göra vad som helst med bollen, säger Gren.
Bakom ”Hasse Brasse” på kanten spelade en ung högerback som redan då hunnit växa ut till en riktig Gais-favorit bland supportrarna.
Han har svårt att hitta orden när han ska beskriva Blomqvists insats den där höstdagen på Gamla Ullevi.
– Jag kommer ihåg de där matcherna jäkligt väl. Hasse Blomqvist var helt överlägsen. Han gjorde inte ett fel i den första matchen. Så länge han hade orken var han otroligt bra, säger Bobbie Friberg da Cruz. Och fortsätter:
– Utan att överdriva så är det den mest skickliga fotbollsspelaren jag någonsin har sett. Jag har inte varit
med om någon som är i närheten. Han var helt sinnessjuk. Han kom till oss när han var över 30 och var ändå så jäkla snabb och bra. Han tillägger:
– På träningarna ibland, det var pinsamt för oss andra. Han var tvåtre hack bättre än alla andra när han var på humör och var frisk.
Själv visade Friberg da Cruz också gryende form under hösten.
Efter att ha
missat stora delar av vårsäsongen på grund av skada tog han en ordinarie plats under andra halvan av säsongen.
I kvalmatcherna slet han hårt på sin kant.
Länge höll han och försvaret motståndet stången i den första kvalmatchen, men i den 91:e minuten reducerade Landskrona och det var nerver i Gais-led inför returen i Skåne.
På ett kokande Landskrona IP med närmare 3 000 tillresta gaisare på plats var Roland Nilssons och Hans Grens lag hårt ansatt redan från start.
Det blev inte enklare när fixstjärnan och målkungen Wilton Figueiredo blev utvisad redan i den 37:e minuten.
Landskrona öste på allt framåt. Friberg da Cruz kommer ihåg att oron bubblade i honom efter att Wilton fått syna det röda kortet.
– När han rök trodde jag ”Det här kommer aldrig gå”. De hade redan tryckt på i 15-20 minuter. De var jävligt starka. Känslan var att vi inte skulle lösa det.
Thomas Heed stämmer in: – Framför allt i andra halvlek minns jag att vi var riktigt hårt tillbakapressade!
Men göteborgarna höll emot. – Det kom inlägg från alla håll och kanter. Men vi var jäkligt trygga i det spelet. Hade de hittat mer kombinationsspel i och runt straffområdet hade det blivit tuffare för oss, men vi var så jäkla trygga i inläggsspelet. Det var en av våra starkaste bitar defensivt, säger Friberg da Cruz.
Dime Jankulovski storspelade
i målet och trots tio man i mer än halva matchen red Grönsvart ut stormen.
Jublet visste inga gränser när slutsignalen ljöd: Gais var tillbaka.
– Det var bara ren lättnad! Några minuter senare blev det också sådan jäkla glädje när man var där nere på planen och firade, men först var det bara lättnad, säger Bobbie Friberg da Cruz.
Varför tror du ni lyckades den där hösten för 15 år sedan, Bobbie?
– Vårt defensiva spel. Rolle kom in 2004 och det enda vi jobbade på var det. Det såg man även åren i allsvenskan när vi hade Rolle som tränare. Vi var solida defensivt. Det symboliserade oss. Sedan hade vi lite flyt. Vi hade Wilton, vi hittade en billig brasse som var sanslöst bra för nivån på svensk fotboll. Vi hade honom framåt och det hjälpte oss extremt mycket.
Han tillägger:
– Att vi också lyckades väcka en gammal björn i Hasse Blomqvist.
– Jag minns
att vi slängde in honom när det var tio minuter kvar på Råsunda mot AIK några veckor innan kvalet. Det var helt hemskt att se vad han gjorde med Jimmy Tamandi. Jag tror tränarna kände att ”Den här snubben vaknar till liv när det är press, mycket folk och allt gäller”. Så de sparade honom till dess.
Hans Gren menar att Gais fina utveckling på vägen fram till kvalet banade väg för succén.
Och han tycker att det fanns en glöd och motivation i laget som imponerade stort.
– Vi kom med en positiv trend och fick verkligen tag i Landskrona. Fotbollsmässigt i de två matcherna hade de bollen mer än vi, men vi var väldigt tajta och motiverade.