Amoateng var sprintern som aldrig fick lyftet
Han sprang hundra meter under elva sekunder som 15-åring – men valde bort friidrotten för att satsa på fotboll och en karriär i Gais. Trots den extraordinära spetsegenskapen lyfte det dock aldrig för Kwame Amoateng i Grönsvart. – För mig innebar det att jag fick se fotbollens baksida, säger 33-åringen som ingick laget som kvalade upp till Allsvenskan 2005.
Trots det allsvenska återtåget var det inte guld och gröna skogar för alla i det klassiska Gais-laget från 2005.
För spelaren med en spetsegenskap som få genom den svenska fotbollshistorien kunnat matcha var det ett tufft år. Med sin enorma snabbhet tillhörde Kwame Amoateng en av de mest spännande unga spelarna i Göteborgsfotbollen när det begav sig. Ynglingen som sprang hundra meter på imponerande 10,8 sekunder som 15-åring spåddes en lysande framtid, först i friidrott sedan i fotboll.
” Jag är fortfarande snabb – men jag testar inte gränserna på samma sätt längre. Då drar jag bara baksidan. Kwame Amoateng
2005 var året då han värvades till
Gais.
Säsongen efter togs han ut i det svenska U19-landslaget.
– Han var rysligt snabb. Det är den snabbaste fotbollsspelaren jag har sett i hela mitt liv. Han var extremt explosiv och hade enorma lår. Speeden var en verklig spetskvalitet han hade. Han var outstandig i löpningarna. Allt från start till mål. Orden är Hans Grens.
Gren var assisterande tränare för det Grönsvart som kvalade upp till Allsvenskan efter seger mot Landskrona Bois.
Atleterna hade tidigare samma vår hämtat in den då 18-årige högerbacken från Lundby. Han började spela med juniorerna men fick snart chansen i A-laget. Mycket på grund av snabbheten han besatt.
Det fanns en tydlig plan om hur man skulle använda den förre sprintern: Upp med honom längst fram.
Det började lysande.
Mot Falkenberg i sitt andra Superettan-inhopp någonsin prickade 18-åringen in 2–2 efter bara tolv minuter på plan. Det räddade en poäng och gjorde att Gais befäste kvalplatsen.
Amoateng hyllades av supportrarna och huvudtränare Roland Nilsson slog
– Han är helt klart en joker med sin snabbhet.
Där och då såg det ut att kunna vara något stort på gång. Men så mycket mer än så blev det dock inte av Amoatengs tid i Gais.
Den omskolade ytterbacken fick hösten 2005 förvisso sitt kontrakt förlängt med tre år och hoppet var fortsatt stort på talangen, men det lyfte aldrig till nivåerna många trodde.
Samtidigt som Gais tog sig tillbaka till Allsvenskan hamnade speedkulan allt längre bort från startelvan. Han fick flytta runt som utlånad i Skärhamn, Husqvarna och Trollhättan.
– Jag minns att jag var skadad ett tag. Jag tappade mycket intresse efter tiden i Gais, säger Kwame Amoateng.
Han fortsätter:
– Jag var inte nöjd med tiden i klubben. För mig innebar det att jag fick se fotbollens baksida. Det var inte roligt längre.
Efter tre säsonger i Gais valde han att lägga ner elitkarriären och i stället fortsätta på amatörnivå i lokalfotbollen. Där har han både varit spelare och ledare i ett par klubbar. Hur det är med snabbheten numera?
– Jag är fortfarande snabb – men jag testar inte gränserna på samma sätt längre. Då drar jag bara baksidan, säger han och skrattar.