Klaga inte på arbetsmiljön i krogbranschen – gå med i facket

Det är hårt både fysiskt och psykiskt att jobba i restaurangbranschen. Men i stället för att bara beklaga sig borde flera göra något åt sin situation och gå med i facket. Först då kan man förändra, skriver Alexander Aldäng, Hotell och restaurangfacket Väst.

I en debattartikel i GP den 21 maj skrev Hannah Sångberg om det tuffa livet som arbetare i restaurangbranschen.

Det som slår mig är att varför talar inte kroganställda, house keeping, bartenders och andra inom hotell- och restaurangbranschen oftare om sin arbetsmiljö? Vi ser hur Göteborgs Spårvägar måste agera, vi ser hur vårdpersonals arbetsmiljö är ett dagligt inslag i riksmedia samt hur våra kära arbetsgivare försöker få in varenda krona genom Tillväxtverket.

Den som tror att detta är en slump har missat en stor detalj. Facklig organisering och politisk samverkan.

21/5 Ingen bryr sig om att skydda oss som jobbar på restaurang

Jag har arbetat som servitör i närmare 10 år och anser det vara mitt yrke som jag kommer åldras i. Ja, det är påfrestande på väldigt många sätt både fysiskt och psykiskt. Förhållandet mellan mig och gäst är något man snabbt blir lärd att det är mitt ansvar att ta hand om alla de situationer som kan tänkas uppstå. Jag har blivit spottad på, kallad de vidrigaste saker, fått utstå öronbedövande musikvolym, blivit knivskuren samt fått jobba sjuk för att inte vara en börda på mina kollegor.

Men en dag var det slut med det. Vad gjorde jag då? Jo, jag insåg att det fanns ingen annan som kan ta ansvar över att min situation förändrades än jag själv. Jag gick med i facket.

Självklart har arbetsgivaren ansvar för arbetsmiljön är god och att skador på arbetsplatsen förbyggs. Det är dock väldigt ofta arbetsgivarna glömmer av detta avgrundsdjupa ansvar.

Efter att jag gick med i facket, gick några kurser och fick reda på hur svensk arbetsmarknad fungerar i teorin och hur den funngerar i andra branscher så blev jag arg. Jag blev förbannad på mig själv att jag funnit mig i situationer och aldrig reflekterat över mitt egenansvar i att förändra det som inte bara var på sikt skadligt utan direkt en fara för liv och hälsa. Facket hjälpte mig att boka ett möte på arbetsplatsen för vi behövde ett skyddsombud.

Jag hoppas dessutom att alla mina kollegor ute i Göteborg inser att facket inte är någon annan heller. Facket är vi. Det är vi på arbetsplatsen som är facket. Det är den yttersta innebörden av en demokratisk medlemsstyrd förening.

Vi kommer på något sätt alltid ha en yttre faktor, gästen, våra älskade gäster och stammisar som ser till att vi har varit en bransch som genererat så mycket pengar till Sverige och fått övriga näringslivet att kunna rulla på olika sätt. Men gästen är inte heller ansvarig för hur vi mår på jobbet. Där måste vi ha en tydlig bild över vad vi vill och den viljan måste vi organisera oss tillsammans för att driva.

Så kan vi nu försöka göra gemensam sak, kära kollegor, att ta ett eget ansvar för vår situation. Ingen annan kommer nämligen göra det.