Marockanska Meryem Aboulouafa är rimligen snart en stjärna
Marockonska debutanten Meryem Aboulouafa gör vacker, öppen och nästan meditativ musik , menar Johan Lindqvist.
Pop
Meryem Aboulouafa
Meryem (Animal63)
Meryem Aboulouafa är född och uppvuxen i Casablanca och albumdebuterar med den här skivan. Hon sjunger omväxlande på engelska och arabiska och även själva musiken är ett slags blandspråk av brittisk soul, fransk loungepop och i viss mån marockansk/arabisk musik. Den är svår att genrebestämma, men hela tiden vacker, öppen och i sina stunder nästan meditativ men utan att bli introvert.
Meryem Aboulouafa har ett tilltal som når genom bruset, obekymrat om språk eller gränser. Det var länge sedan jag hörde en så lugn och trygg debut. Och det trots att det här är en artist som så tydligt fortfarande trevar sig fram efter vilken väg hon ska gå. Redan singeln ”Breath of Roma” väckte viss uppmärksamhet när den kom tidigare i år och den faller väl in i resten av musiken.
Meryem Abouloufas musikintresse tog avstamp i Beatles och Pink Floyd. Det finns en fyra år gammal tolkning av ”Jealous guy” på Youtube, som kanske har lite gatumusikant-känsla, men som ändå visar att Meryem redan då hade något speciellt på gång.
Men ni vill ha referenser för att förstå hur det låter i dag? Absolut. I just ”Breath of Roma”, en ballad som bygger dramatik med små medel, känns Meryem Abouloufa som en nedtonad Sarah Klang. Inte lika storslagen och himlastormande, men med en liknande frasering och fritt farande känsla i sången.
I ”Deeply” är hon mer sparsmakad, låter stråkarna göra jobbet. I ”Say the truth and run” flyter sången med i ett slags trip-hop-aktigt brus. Det låter en smula valhänt, som om en fransk producent försökt göra musik åt en hotellbar i London. Det gör ingenting, blir egentligen bara mer älskvärt. ”Fighting” och ”The Accident” är tydliga i sin ambition att låta Sade medan vackra balladen ”Evanouie” är nedtonat folkjazzig.
Det spretar en del alltså. Meryem Abouloufa har hittat en producent och tillsammans söker de uppenbarligen efter röda trådar. Det kan kännas lite hemmasnickrat ibland, men Meryem Abouloufas uppenbara talang överskuggar eventuella tveksamheter.
Hon är rimligen snart en stjärna.
Från klasskompisar i sjätte klass på Flatåsskolan till duettpartners på Tildes nya singel. – Jag gillar verkligen att sjunga med Arvid, säger hon.
Tilde Ingham och Arvid Nero har följts åt sedan de var tolv år. Första gemensamma klassfotot är från musikklassen på Flatåsskolan. Tilde och Arvid var klasskompisar även vidare upp i gymnasiet och har sedan fortsatt mötas i musiken då och då.
Tilde Ingham
” Det var länge sedan jag hörde en så lugn och trygg debut. Och det trots att det här är en artist som så tydligt fortfarande trevar sig fram efter vilken väg hon ska gå.
” Det är så kul att både Arvid och jag fortfarande är igång och gör musik. Jag gillar verkligen att sjunga med honom.
Singelaktuell
Nu sjunger de ihop på Tildes färska singel ”Don’t walk down that road”.
– Det kändes ganska direkt att den här låten skulle vara en duett. Det är ett år sedan jag skrev den och jag och Arvid råkade spela ihop bara någon vecka senare och då testade vi låten live. Så det var helt naturligt att han skulle vara med.
Tilde berättar att hon med låten vill vända på invanda perspektiv. Texten handlar om en tjej som mår dåligt och som brottas med ett inneboende mörker. Och en kille som försöker hjälpa henne.
– Oftast handlar ju låtar eller filmer om en tjej som ska rädda en destruktiv kille, konstaterar hon.
Från början var ”Don’t walk down that road” tänkt till en annan artist, men Tilde fastnade för låten och valde alltså att behålla den.
Tilde Ingham har överhuvudtaget prövat att skriva låtar på lite andra sätt än tidigare där hon har lyft blicken och inte nödvändigtvis skrivit om egna upplevelser.
– Det händer något när man gör så, jag märker det även när jag skriver poesi. Rummet man rör sig i blir större, menar Tilde Ingham som också suttit med i några sessions med andra låtskrivare.
– Då blir det ett annat helt annat arbetssätt, det man gör ska passa in i ett gemensamt syfte. Men det är bra, jag lär mig mycket.
Just nu ligger fokus på att göra färdigt nästa album. Sex låtar är inspelade och resten ska sättas i studio under juni och juli. Duetten med Arvid Nero ska förstås vara med på skivan som preliminärt ska släppas i november.
– Det är så kul att både Arvid och jag fortfarande är igång och gör musik. Jag gillar verkligen att sjunga med honom. Vi har ju ungefär samma musikaliska referenser, mycket gammal soul, säger Tilde Ingham.
Det kommande albumet kommer dock inte bli lika tydligt retrosouligt som den hyllade debuten.
– Jag tror att det blir drömmigare och möjligtvis lite mörkare.