Doften av ett Sverige utanför storstäderna stannar kvar
Renoveringsobjekten
Harper Collins
Det är inte den mest säljande titeln man hört, men samtidigt en mycket passande för denna fina historia som utspelar sig i en liten ort som sett sina bästa dagar. Åhman Owetz förra roman, ”Brevvännerna”, blev en stor framgång när den kom förra året och hon har nu lyft fram en person med en liten roll i den boken och placerat i huvudrollen i denna fristående fortsättning. Det handlar om arkitekten Susanne (exfru till Erik i ”Brevvännerna”) som inleder sin frilansverksamhet med ett minst sagt utmanande uppdrag. En gammal skofabrik i det fiktiva och sömniga (på gränsen till sovande vad det verkar till en början) samhället Grävinge ska ritas om och förvandlas till lyxig konferensanläggning. Det visar sig dock att den dryge uppdragsgivaren också tänker riva alla hus längs gatan – där det nu bor ett antal hyresgäster.
Susanne flyttar tillfälligt in i den nedlagda Konsumbutiken för att få en känsla för stället hon ska arbeta med, men får förstås känslor för invånarna – vissa mer än andra. Det ljusa och fräscha hemmet i Stockholm försvinner sakta men säkert i fjärran medan Susanne bor in sig i en alltmer hemtrevlig glesbygd, med grannar som bjuder på kaffe och frågar hur man mår.
Prestigefyllt jobb ställs mot moraliska värderingar, stad mot landsbygd, den lilla människan mot den kapitalstarka – och mitt i allt finns ett hopp om kärlek för den frånskilda arkitekten.
Åhman Owetz vet hur man bygger en feelgoodroman med precis lagom höga hinder i relationslabyrinten. Personerna och miljöerna är levande och när man läst boken vill man genast ta sig till Grävinge i Norduppland för att se hur allt har blivit: Bruksgatan, macken, disponentvillan, fabriken. Det går förstås inte, men att man ändå tänker tanken är ett bra betyg för en bok.
Man kan se Ingegerd i sitt fönster, Conny vid sin vävstol och höra sången från svartpubens källarfönster i sommarnatten. Av mer komisk karaktär är Susannes efterhängsna dejt Jon Anders som vägrar släppa taget och verkar sammansatt av livets olika mardrömsdejter. Det är egentligen bara fabriksägare Hans Lindgren som blir en aning platt i all sin girighet, men det är snabbt glömt; det är doften av ett Sverige utanför storstäderna som stannar kvar.
oemotståndligt med böcker som hyllar litteratur och bokläsning på ett alldeles prestigelöst vis. Vem vill inte ha en bokbuss som rullar runt på gatorna där man bor? Eller ett mäktigt bibliotek i sin skotska herrgård, för den delen. Colgan flätar snyggt ihop alla trådar på slutet och även om upplösningen inte är överraskande så är den precis som man vill ha den.
Det ljusa och fräscha hemmet i Stockholm försvinner sakta men säkert i fjärran medan Susanne bor in sig i en alltmer hemtrevlig glesbygd, med grannar som bjuder på kaffe och frågar hur man mår.