Rektorn: ”Jag är inte rädd”
Nyheter: Marika Andersson är rektor på Lövgärdesskolan. Hon är stolt över sitt arbete men blir ledsen över rubrikerna. Hon är inte rädd utan försöker se möjligheterna.
De mörka rubrikerna om Lövgärdet har satt sina spår i både barn och vuxna. Lövgärdesskolans rektor Marika Andersson ställer upp på intervjun efter viss tveksamhet. Tala Harb är en av få elever som vill medverka i artikeln.
Det finns mycket hos Lövgärdesskolans rektor Marika Andersson som passar att inleda en artikel med. Boss Lady-skylten på skrivbordet. Lilla My-tatueringen på överarmen. Citatet ”Don’t grow up, it’s a trap” i bokhyllan.
Bäst är nog ändå Nalle Puh-bilden som handlar om att varje dag är en favoritdag. Marika Andersson är helt klart en person vars glas är halvfullt. Rektorn pekar hellre på att andelen elever som klarar gymnasiemålen ökat med cirka 40 procent på två år än att knappt 36 procent uppnått kunskapskraven i alla ämnen. Pratar hellre om progression än slutresultat.
– Vi ser ju vad vi gör och är stolta över det. Tänk dig själv att jobba på en arbetsplats som rubrikerna säger är dålig. Arbetsplatsen är ju vi. Klart det trycker ner oss, och ger en bild till föräldrar att det är en dålig skola, säger Marika Andersson.
I maj 2017 mördades en lärarvikarie strax utanför Lövgärdesskolan. Marika Andersson minns att det var kallt och regnigt eftersom hon tvingades klä på sig rejält för att följa loppet som eleverna skulle springa den dagen.
En vecka senare var det dags för Barnens dag. Jämte de sedan länge planerade aktiviteterna höll skolan en minnesstund för den mördade läraren. Nu var det 25 grader varmt och strålande sol.
– Vi bjöd in media, men inte en enda journalist dök upp. När vi försöker bjuda in till saker som är positiva lyser ni med er frånvaro, säger Marika Andersson och fortsätter:
– Bilden blir att det är farligt att åka till Lövgärdet, och det är det inte.
GP träffar henne drygt en vecka efter nyheten om att en anställd kidnappats efter att ha slagit larm om beväpnade killar nära skolan.
Enligt uppgift till GP finns det personer inom grundskolan i Göteborg som skaffat överfallslarm, men Marika Andersson besvarar frågan om hon är en av dem med ett gapskratt.
Att vara i alla fall lite orolig vore väl bara naturligt?
– Då är jag väl onaturlig då. Jag är inte rädd, men det betyder inte att jag är oförståndig. Att jag försöker se möjligheterna innebär inte att jag blundar för det andra.
Är du inte orolig att uppfattas som naiv?
– Det har jag hört hela livet: är man positiv så är man inte seriös. Därför är det viktigt att vara saklig. Och som nu när detta hände, att man tar oron och rädslan på allvar. Och göra det jag kan åt det.
15-åriga Tala Harb går sista året på Lövgärdesskolan och har vuxit upp i området. Hon tar den senaste tidens uppståndelse kring skolan med ro.
– Vi vet om att Lövgärdet är ett utsatt område. Ibland är det skottlossning, ibland är polishelikoptern här. Jag kan inte säga att det är vardag, men man blir inte lika orolig som om det vore första gången, säger hon.
För Tala Harb är Lövgärdesskolan en trygg plats, med ”skitgrymma” lärare, som råkar ligga i ett utsatt område. Precis som skolans rektor Marika Andersson tycker hon att det är tråkigt att mörka rubriker är det första som dyker upp när man googlar Lövgärdet, i stället för till exempel skolans arbete med en barnstyrelse.
När hon gjorde praktik i Göteborgs centrala delar fick hon skämtsamma frågor om hon som Angeredsbo sålde droger eller bar pistol.
– Det är på skoj, inte värsta grejen, men jag blev lite stum, säger Tala Harb.
Hennes betyg är höga och siktet inställt på att bli läkare eller advokat. Förutom att hjälpa människor hoppas Tala även inspirera andra, något hon kopplar till de socioekonomiska förutsättningarna i sin stadsdel.
– Sverige behöver fler med invandrarbakgrund som lyckas och kan vara förebilder. Vi kan inte förlita oss på politiken, vi måste hjälpa oss själva, säger hon.
Själv inspireras Tala Harb av sina föräldrar, som pratat mycket om rätt och fel, och syskonen som pluggar till apotekare respektive läkare. Hemmet men kanske allra mest umgänget avgör vilken livsväg man väljer, menar hon, och berättar om ett ordspråk hennes mamma brukar använda:
– ”Jag vet vem du är genom dina vänner.” Omgivningen gör att du hamnar fel.
Risken för att det skulle gälla hennes jämnåriga skolkamrater ser hon som liten.
– Helt ärligt, bland niorna på min skola nu så ser jag inte det. Man lär sig av de äldre generationerna där det gått snett för vissa. Först kanske det går bra, sedan mindre bra och sedan sitter man där och är 30 år utan någon utbildning, säger Tala Harb.
” Sverige behöver fler med invandrarbakgrund som lyckas och kan vara förebilder Tala Harb elev, Lövgärdesskolan
Vikten av samverkan i ett område som deras återkommer under samtalet med Lövgärdesskolans rektor. Med socialtjänst, vårdnadshavare och bostadsbolagen. Marika Andersson pratar gärna med polisen på torget eftersom signalvärdet är viktigt men understryker att det inte är skolans jobb att jaga bovar.
– Vårt jobb är att ge en bra utbildning. När vi får förutsättningarna att göra ett bra jobb, när fritidsgården och föreningarna får det, då stoppar vi nyrekryteringen till gängen.
Dessutom har politikerna ett långsiktigt ansvar, påpekar rektorn. I utsatta områden är skolans kompensatoriska uppdrag extra stort och därmed också mer resurskrävande. Fler behöver hjälp med mer.