Mats Bigert ser att klimathotet kan gestaltas genom konsten
Konstnären Mats Bigert har ett starkt engagemang för klimatet. Tillsammans med kollegan Lars Bergström vill han gärna göra konstverk som visar på människans idé om att kunna kontrollera naturen.
Klimathotet och människans inverkan på naturen har varit Mats Bigerts huvudtema ända sedan han gick ut konsthögskolan för snart 30 år sedan. – Jag tror att konstnärliga gestaltningar behövs för att folk ska beröras och förstå.
Egentligen går det inte att skriva om Mats Bigert utan att nämna Lars Bergström. De två träffades under studietiden på Konstakademin och började tidigt samarbeta. Sedan 1991 verkar de under namnet Bigert & Bergström. Under åren har de gjort alltifrån offentlig konst till filmer och utställningar på museer och gallerier, både utomlands och i Sverige. Allt som oftast kretsar deras verk kring klimatet, naturen och människan.
För att ta några exempel på alla deras verk kan nämnas världsutställningen i Lissabon 1998 då de ställde ut fyra jättelika äggformade klimatkamrar. 2016 placerade de ett gult reflekterande täcke över Kebnekaises sydtopp för att ”förhindra” avsmältningen.
Bland de senaste projekten finns det gyllene Solägget som har turnerat runt i världen sedan 2017 och som just nu finns att beskåda i Jukkasjärvi.
En kommande utställning är ”Scenario/Scenery” som har premiär på Eskilstuna konstmuseum i mitten av september. Mats Bigert beskriver den som ”en performativ skulptur”.
– Det är som när någon uppträder – en föreställning. Det är vädermaskiner, åskplåtar, regn- och vindhjul. Allt drivs av solceller och bildar en slags gestalt. När ljuset plötsligt stegras börjar den röra sig och låta, som ett dramatiskt oväder som eskalerar.
Mats Bigert växte upp i Stockholms södra förorter. I femårsåldern blev han intresserad av bollsporter, framför allt badminton. Han beskriver sig som en ”badmintonstjärna” fram till dess han var 16 år, då konsten tog över. Men vid 30 vaknade bollintresset igen.
– Sedan dess är jag en squashjunkie, säger han och berättar att han tränar flera dagar i veckan.
– Det är en utbredd sjukdom, mestadels bland män – mörkertalet är stort. Vi umgås i källare och man ser oss inte i dagsljus.
Hur kom du på att du ville bli konstnär?
– Jag bestämde mig för det när jag var 14 år och fick en lärare i konst på Fittjaskolan. Det var så jag upptäckte att jag hade det inom mig. Eller – nä, faktiskt var det en pennalistisk fysiklärare som gjorde att jag bytte teknik mot konst. Så egentligen är det hans förtjänst. Hade jag inte bytt då hade jag nog inte varit konstnär i dag.
Under åren har Mats Bigert dock hämtat upp teknikämnet och fysiken på egen hand, pådriven av både klimathotet och konsten. För duon Bigert & Bergström är vetenskapen en inspirationskälla. Tidigt hade de fokus på människans utopiska idé att kontrollera naturen och leka gud. Fortfarande är det den som ligger till grund för deras verk.
– Vi människor har insett att vi kan påverka hela den här skapelsen. Men i stället för att sluta spela gud försöker vi nu bygga oss ut ur den här situationen med galen teknologi. Det är en slags nyfikenhetsforskning som driver oss.
Ett exempel är det pågående kommunikationsprojektet ”Tipping point” för Institutet för framtidsstudier där de tillsammans med filosofer, sociologer och psykologer undersöker klimatetik och klimaträttvisa.
– Det är väldigt roligt att konsten och vetenskapen har närmat sig varandra – igen
– efter att i stort ha varit separerade sedan renässansen. Vissa tycker att konsten framför allt ska vara vacker, vad anser du om det?
– Det kan man ju tycka – det kan den ju också vara. Konst kan vara så mycket, men ska den vara tillrättalagd? säger Mats retoriskt.
– Sedan finns det dem som tycker att konsten ska vara helt befriad från att gå någons ärenden. Det finns lika många sätta att se på konst som det finns konstnärer. På vilket sätt kan konsten bidra till att lyfta frågan om klimatet?
– Det är ju precis som Greta Thunberg säger: ”Lyssna på forskarna”. Men människors beteenden, tankar och idéer kommer inte att förändras enbart genom att ta in vetenskaplig fakta. För att budskapen verkligen ska gå in behövs personliga berättelser och konstnärliga gestaltningar, det som får folk att känna, beröras och intuitivt förstå, eller på ett lekfullt sätt dras med en förändringsprocess.
– Det är en utopisk tanke och ett sätt att förhålla sig för att inte bara ge upp och dö – det känns ju inte så kreativt. Samtidigt är det hoppfullt att se ett växande engagemang, en hel generation av ungdomar som strejkar – se den kraften.