För min familj och mig har tidningarna, i nya och gamla former, varit det viktigaste! Men också att värna västsvenska och göteborgska intressen.
Det har gått upp och ner under våra dryga 100 år som tidningsägare. Jag säger som den gamle typografen som fick skäll av chefen för ett stavfel i en sättning: ”Jo, men det blev många rätt också...”.
Våren 2019 köpte den norska mediekoncernen Polaris Media, tillsammans med NWT Media och VK Media 51 procent av aktierna i Stampen Media. Polaris, som är klart störst i konsortiet, blev därmed huvudägare till elva prenumererade tidningar, bland annat Göteborgs-Posten, och fyra gratistidningar varav flera har tillkommit på senare år!
I torsdags fullföljdes affären när konsortiet tog över de resterande 49 procenten av aktierna. Därmed lämnar min familj ägandet efter mer än 100 år med Göteborgs-Posten. Det är inte utan viss vånda som vi har tagit steget men vi tror att det är rätt och bra för tidningarna och rätt tid för oss att lämna över rodret till en ny huvudägare.
Stampenaffären är på inget sätt unik. Alla familjeägda tidningar och mediehus i Sverige, med två undantag, har köpts upp av större mediegrupper. I Norge är Polaris en av tre stora mediekoncerner. Med köpet av Stampen Media deltar Polaris i en liknande konsolidering av mediehusen i Sverige.
Under de dryga 100 år som min familj har lett och ägt Göteborgs-Posten har det hänt en hel del i mediebranschen, för att uttrycka det milt. I början av det förra seklet fanns det flera tidningar i de allra flesta samhällen, stora som små. Tidningar ägdes och drevs av enskilda personer, inte sällan med opinionsbildande, politiska ambitioner. Under 1900-talets första hälft slogs de många tidningarna ut en efter en. Tidningsdöden härjade i Sverige under 1950- och 60-talen då också presstödet kom till för att bevara mångfalden.
Nästa stora skifte inträffade när internet gjorde sitt intåg i början av 1990-talet. Under några dramatiska decennier förändrades världen och jättar som Google, Youtube, Twitter och Facebook föddes. Tidningar i Norden fortsatte att gå bra men alla oroades starkt över internetföretagens explosiva framväxt och de allra flesta insåg att också tidningarna måste digitaliseras. Men att ställa om från analogt till digitalt var och är kostsamt eftersom tidningarna behövde fortsätta att trycka och distribuera krympande pappersupplagor.
Vi på Stampen var tidigt ute med digitala nyheter. Men vi såg också behovet av samarbete i större strukturer för att sprida de stora kostnaderna för den digitala omställningen och den allt dyrare tryckningen och distributionen. Därför köpte vi Centertidningar när de blev till salu – i stenhård konkurrens med flera andra mediekoncerner. Vi var alltså inte ensamma om analysen.
Vi lånade pengar från Sveriges tre största affärsbanker och vi sålde våra fastigheter för att finansiera förvärven. Ur ett finansiellt perspektiv och med efterklokhetens lysande klarsyn kan man i dag konstatera att fastigheter hade varit en bättre tillgång än tidningar. Men vi gjorde förvärven därför att vi framför allt var ett publicistiskt företag och därför att vi brann för att värna den svenska lokala kvalitetsjournalistiken.
Under en rad år gick det bra för nya Stampen men så kom en kraftig nedgång. De nyligen grundade internationella medieföretagen erövrade världen och annonsmarknad efter annonsmarknad, på de traditionella mediernas bekostnad. Upplagor och annonsintäkter vände brant neråt för tidningarna i Sverige 2012 och 2013. De flesta mediehus fick mer eller mindre akuta problem. Bara under 2013 tappade Stampens tidningar en halv miljard i annonsintäkter och så fortsatte det. I kombination med kraftigt höjda finansieringskostnader och dubblerade amorteringskrav blev bördan övermäktig och 2016 begärde vi Stampen i rekonstruktion.
Rekonstruktion är ett instrument för att rädda skuldtyngda företag med goda överlevnadsmöjligheter. Bara förra året genomfördes 350 rekonstruktioner. Samhället gör helt enkelt en ”lönsamhetskalkyl”, kostnader mot framtida intäkter och jobb.
Rekonstruktionen av Stampen lyckades, tack vare hårt arbete och fordringsägarnas ackord. Sedan rekonstruktionen slutfördes har Stampen betalat in över 600 miljoner kronor i skatter och avgifter. Men det finns en annan kanske ännu större samhällelig vinst – tidningar, lokal journalistik och journalistiska arbetstillfällen räddades.
I dag, fem år efter rekonstruktionen, har Stampen Media 90 fler journalister än innan. Åtta av elva prenumererade titlar i koncernen ökar sin upplaga och det är full fart på den digitala transformationen. Distributionsverksamheten har blivit en lönsam del av företaget. Journalistiskt har de senaste åren varit mycket framgångsrika med många uppmärksammade artikelserier och flera prestigefyllda utmärkelser. Ledarsidan i GP har fått starkt nationellt genomslag.
Framgångarna har inte kommit av sig själva. Alla i Stampen Media har slitit hårt och hängivet, från medarbetare till ägare. Jag känner påtaglig stolthet över vad vi tillsammans åstadkommit, ofta i hård motvind och mot mångas domedagsprofetior.
För min familj och mig har tidningarna, i nya och gamla former, varit det viktigaste! Men också att värna västsvenska och göteborgska intressen. Det har vi sökt göra, främst genom journalistiken, men också genom att stödja ideella verksamheter av olika slag. Företag bör bidra på många sätt till de platser där de är verksamma.
När vi nu lämnar över rodret till Polaris-konsortiet gör vi det i vetskapen om att de nya ägarna delar vår syn på den stora vikten av den lokala journalistiken och opinionsbildningen och betydelsen av att företag är goda samhällsmedborgare
Det har gått upp och ner under våra dryga 100 år som ägare, det stora flertalet år har varit lyckosamma. Jag säger som den gamle typografen som fick skäll av chefen för ett stavfel i en sättning: ”Jo, men det blev många rätt också...”.
Nu lämnar jag som ägare men helt blir ni inte av med mig. Vill ni så ses vi på denna plats på söndagar som vanligt.