Hisingsbron får beröm av arkitekter
Hisingsbron utgör ett skifte i Göteborgs stadsplanering och hyllas av arkitektkåren. – En distinkt bro som man inte ser någon annanstans i världen, säger arkitektprofilen Gert Wingårdh. Samtidigt menar några att staden fegade ur genom att inte bygga en
Nyheter: ”Det blev en bra och tydlig gestaltning – en klassisk vykortsbro”, Det säger stadsarkitekt Björn Siesjö. Och han får medhåll av flera kollegor.
Efter drygt fem års byggarbeten invigs den nya Hisingsbron i dag. Bakom projektet ligger dessutom ytterligare år av utredningar och politiska processer.
Hisingsbron kommer att vara en del av den nya stadsbilden för kommande generationer och väntas stå i centrala Göteborg de närmsta 100 åren.
Centralt för varför bron faktiskt ser ut som den gör är den internationella arkitekttävling som staden arrangerade våren 2013. 24 team lämnade in bidrag till Göteborgs nya bro.
Fem av teamen gick vidare till en slutstrid.
Bland dem fanns det futuristiska förslag. Bland annat ”Puls”, ritat av Londonbaserade och internationellt välrenommerade Zaha Hadid Architects. Här fanns också ”Kronan”, ett förslag som påminner något om
Läppstiftet i färgskala och kanske om en Transformer i utformning.
– Just det. Den där ja, säger Björn Siesjö, stadsarkitekt samt ordförande i juryn.
Han fortsätter:
– Det var flera av förslagen som vi kände var klumpiga, som inte förstod sammanhanget. En bro som hade kunna varit någon annanstans i världen.
Det vinnande förslaget blev i stället Arpeggio. Förslaget var ritat av den danska arkitektbyrån Dissing+Weitling, tillsammans med Elu, Ljusarkitektur och Leonhardt Andrä und Partn
När vinnaren presenterades i slutet av 2013 i Älvrummet sa Björn Siejsö att ”bron är elegant som en balettdansös, som doppar tån i vattnet”.
– Vi tyckte det vinnande förslaget från Dissing+Weitling var ett förslag för Göteborg i Göteborg, säger Björn Siesjö och fortsätter:
– Det hade lite skeppsbyggnadsvibbar. En bro ska också passa in i sin kontext, det är mer än en byggnad och en funktion som måste inordna sig i sammanhanget. Den ska synas och inte skämmas för sig, men den ska inte vara så braskande som kanske Kronan var om jag minns rätt.
Men gestaltningsförslag och verkligheten går inte alltid hand i hand. En byggnad eller en bro kan se snygg ut på en visionsbild. Att sedan få det att översätta väl till verkligheten är en helt annan sak. Det är inte helt främmande att en slutprodukt kan vara helt väsensskilt än vad som inledningsvis utlovats i storstilade visionsbilder och illustrationer åratal innan.
Hur tycker du slutresultatet blev då?
– Jag är rätt nöjd med resultatet. Jag satt ju i juryn som ordförande och på det sättet är jag kanske lite partisk. Det blir en bra och tydlig gestaltning – en klassisk vykortsbro. Det var ju vad vi ville ha, säger Björn Siesjö.
Bron är elegant som en balettdansös som doppar tån i vattnet Björn SIesjö
stadsarkitekt
Han fortsätter:
– Sedan kan man fråga sig hur det är med kvalitén på svetsandet. På vissa ställen kan jag uppleva att det är lite småbuckligt, lite som moderna handelsfartyg är och inte den allra högsta ”finishen”. På lite avstånd upplever man ju inte det,
men när man är nära pylonen så kan man tänka: ”japp...”.
Helena Bjarnegård är
Sveriges riksarkitekt och den första som får bära den titeln. Hon var tidigare stadsträdgårdsmästare i Göteborg och satt även med i juryn som valde förslaget.
Vanligtvis brukar hon inte uttala sig om enskilda projekt, men eftersom hon haft ett finger med i spelet väljer hon att kommentera Hisingsbron.
– Jag tycker att det färdiga resultatet liknar tävlingsförslaget väldigt mycket. Vi pratade mycket i juryn att det här förslaget skulle vara en tydlig port mellan Göta älv och Västerhavet och vi ville samtidigt att det skulle bli ett tydligt landmärke i staden, säger Helena Bjarnegård.
Samtidigt betonar hon att Hisingsbron är en del av ett större sammanhang – som inte går att se i dag. På fastlandssidan kommer de närmsta åren det som kallas för Region City att byggas. Samtidigt är tanken att en helt ny stadsdel ska byggas i Frihamnen på andra sidan.
Den nya bron ska bli en integrerad del av den nya stadskärnan. Hisingen kommer närmare city.
– Den här bron kommer att bli ännu bättre med tiden, när vi ser hur staden växer runt omkring bron, säger Helena Bjarnegård.
Det är kanske föga förvånande att två centrala figurer som var delaktiga i brons utformning också hyllar det färdiga resultatet. Men även inom resten av arkitektkåren tycks intrycket av den nya bron vara positivt.
Joakim Kaminsky är
grundare av Kaminsky Arkitektur, med kontor i både Göteborg och Stockholm.
– Den gör sig i bra i älvrummet får man säga. Mitt intryck är att den gör sig bra och är betydligt vackrare än den gamla Götaälvbron, säger han.
Han anser också att bron är det första färdiga resultatet av ett skifte i Göteborgs stadsplanering. När Göteborg för drygt nio år sedan anställde Björn Siesjö som stadsarkitekt var det första gången som staden ens hade en stadsarkitekt sedan det sena 90-talet.
Ambitionen då var att gestaltningen för stadens nya märkesbyggnader skulle tas fram genom internationella arkitekttävlingar. Prestigeprojekten skulle inte tillåtas bli som vilket bygge som helst. Av dessa projekt är flera under uppbyggnad i dag, exempelvis Karlatornet och Citygate. Hisingsbron är det första landmärket som blir färdigställt sedan skiftet. Det blir också det första kvittot på Siesjö påverkan på stadens stadsplanering, menar Joakim Kaminsky.
– Jag tycker att det är första exemplet i Göteborg på nya given som Björn Siesjö kommit med, att ha internationella arkitekttävlingar om de riktigt stora prestigeprojekten. Jag tycker det är ett riktigt gott betyg!
Arkitekten Gert Wingårdh,
titt som tätt både hyllad och kritiserad, har bara gott att säga om den nya Hisingsbron.
Han anser att bron är helt unik i sitt slag.
– Jag tycker att det är en distinkt bro som man inte ser någon annanstans i världen. I grunden är det positivt att den ska profilera Göteborg, säger han och fortsätter:
– Den är lite av en fröjd för Göteborg.
Men det finns något som samtliga som GP talar med återkommer till – trots att de i huvudsak är nöjda och hyllar bron.
Höjdsättningen.
Den nya Hisingsbron är 12 meter. Sex meter lägre än den gamla Götaälvbron.
Men 12 meter blev en slags mellanväg, menar Gert Wingårdh.
– Precis som alla stadsbyggare tycker jag att en låg öppningsbar bro hade varit det bästa. Men det förefaller att kollektivtrafiken har stora problem med det, säger Gert Wingårdh.
– En lägre lösning hade varit möjlig. Den hade öppnat sig 10 gånger om dagen och det hade varit fullt hanterbart, men det stör den leverans av kollektivtrafik man vill erbjuda och däri ligger konflikten.
Anna-Johanna Klasander är
konstnärlig professor inom stadsbyggnad på Chalmers samt utvecklingschef på arkitektbyrån White.
Även hon har bara gott att säga om brons utformning och menar att juryn valde helt rätt förslag – en snygg och saklig bro framför ”ganska ointressanta, eller alltför grandiosa gester”.
Samtidigt håller hon med Gert Wingårdh om brons höjdsättning.
– Skillnaden mellan antalet broöppningar om man sänker den från tolv till sex meter är inte så stor jämfört med skillnaden mellan 18 till 12 meter. Jag kan tycka det var fegt att inte gå hela vägen, säger hon och fortsätter:
– Det är inte bara för att det blir bekvämare att cykla eller att gå över, utan för att en lägre bro äter mindre mark vid brofästena och avfarten.
Hon menar att det är lite typiskt Göteborg att landa i kompromisser. Att varken våga göra det ena eller det andra.
– Det är nästan symptomatiskt att man kompromissar med helheten, säger hon och påpekar samtidigt att det är mindre komplicerat att bara göra en snygg bro än att lösa helheten med anslutningarna.
– Jag tycker på så sätt att den internationella tävlingen var en bortkastad möjlighet. Göteborg var inte moget nog att ta tag i den typen av helhetslösningar, att lösa trafiken ihop med andra behov.
Björn Siesjö är beredd att hålla med och säger att ”vi överlag är duktiga på kompromisser i Sverige”.
– I det här fallet var kompromissen kanske meningslös. Det ena är att man får en bro så hög att de vanliga Vänerbåtarna kan passera under utan broöppning. Det andra är att man knyter ihop staden ordentligt. Nu blev det varken eller – men det är klart att det fortfarande blir mycket bättre än den gamla bron, säger han.
Samtidigt tror stadsarkitekten att saker och ting håller på att förändras.
– Vi går allt mer ifrån modernismen, med höga motorvägar ovanför gräsmattor. Vi går i från det stadsbyggnadsidealet, att broar är ytor omkring och innan staden börjar. Det vill vi inte längre och därför kommer vi se mer av lägre broar i framtiden.
” Jag kan tycka det var fegt att inte gå hela vägen
Anna-Johanna Klasander konstnärlig professor inom stadsbyggnad på Chalmers
” Den är lite av en fröjd för Göteborg
Gerth Wingårdh