Plastpåseskatten blev en flopp

Plastpåseskatten har nu ett år på nacken. Den har dock skapat mer irritation bland folk än nytta för miljön. Att priset höjdes till sju kronor har visserligen haft effekt. Försäljningen av bärkassar i plast har minskat med tre fjärdedelar i livsmedelsbutikerna.

Men istället har efterfrågan på papperskassar skjutit i höjden. Stortillverkaren Norbag i dalsländska Töckfors har exempelvis fått fördubbla produktionen. Och det är inte bara papperskassar som går åt som smör. De stora livsmedelskedjorna rapporterar att försäljningen av avfallspåsar gått upp med mellan 50 och 70 procent.

För många blir det en dubbel uppsättning påsar

Professor Lars Eriksson vid högskolan i Jönköping konstaterar att vi nu importerar miljöfarliga avfallspåsar istället för att som tidigare återanvända de mer miljövänliga svenska bärkassarna för våra sopor (SVT 1/5). Papperspåsarna är av naturliga skäl olämpliga för avfall. För många blir det med andra ord en dubbel uppsättning påsar och det är alls inte gratis för miljön att tillverka papperspåsar, speciellt när de inte återanvänds.

Varför infördes plastpåseskatten? Formellt på grund av ett EU-direktiv. Men det var Liberalerna som drev igenom skatten i Januariavtalet. Det var innan Nyamko Sabuni tog över. På EU-nivå är syftet att minska nedskräpningen. Men i Sverige där återvinningen är långt driven är det tveksamt om detta gjort någon nytta alls för miljön. Det har det definitivt inte om man sätter åtgärden i relation till kostnaden för konsumenten eller alternativa miljöåtgärder.

Redan innan skatten infördes fanns det både danska och finska studier som talade emot skatten. Eftersom tygkassar inte kan användas till avfall måste de nyttjas enormt många gånger för att vara bättre för miljön än de svenska plastkassarna av återvunnen plast. En kasse av ekologisk bomull måste användas 2 400 gånger för att motsvara plastpåsens miljövärde (YLE 20/11 2020).

Man tycker att miljön borde vara för viktig för ogenomtänkt symbolpolitik av det här slaget.