Mattias Balkander: Trots poängen mot Blåvitt – Häcken är för mig en gåta
Är det inte kris i det ena laget är det kris i det andra. Spelmässigt var det här Blåvitts match, poängmässigt länge Häckens, som trots dubblad poängskörd efter 1-1 har mest att fundera över.
Uttryck som ångestmatch eller ödesmatch har sällan passat bättre på ett Göteborgsderby än på lördagens drabbning på Ullevi. Både IFK Göteborg och BK Häcken behövde vinna, inget lag hade egentligen råd att förlora. Taktiken anpassades efter det. IFK låg inledningsvis lågt och ägnade sig åt misstagsminimering, Häcken tilläts ta initiativet, men lyckades inte hota. Istället fick vi läktarsång, brottardueller mellan Kolbeinn Sigthorsson och Rasmus Lindgren och flera fräsande skott på mål av Tobias Sana.
Långsamt men säkert tog IFK över både taktpinne och chansskapande. Marek Hamsik sköt en frispark, Pontus Dahlberg räddade, Tobias Sana tog en frispark, bollen fastnade i muren. Sedan böljade spelet, men Bénie Traore vägde lätt. Han gör ofta det och byttes i andra halvlek ut mot Patrik Wålemark.
Matchbilden höll sig i andra halvlek. Medan Blåvitt spelade fotboll, tittade Häcken på. Hosam Aeish varvade upp och Simon Thern träffade ribban. Det öppnade ytor även för Häcken. Hörnan som föregick målet var dock en bjudning från domarteamet och skulle ha varit inspark innan Leo Bengtsson hann upp bollen. Det tar inte bort prestationen av Tobias Heintz och Godswill Ekpolo och gav Hisingslaget en efterlängtad tro på att saker var möjliga.
Domarna hamnade i händelsernas centrum ytterligare en gång. I Häcken var irritationen över straffen stor. Efter att ha sett reprisbilderna är det lätt att hålla med. Här får udda anses vara jämnt. Derbyt på lördagseftermiddagen blir mest ihågkommet för två domslut som blev avgörande.
På nytt räddade Tobias Sana en poäng till Blåvitt. Straffen var säkert slagen i ett pressat läge.
Det går trots resultatet i allra högsta grad att ifrågasätta kvaliteten på årets Häcken. Vi har gjort det förut, jag måste göra det igen. Vart tog de offensiva kombinationerna vägen? När försvann förmågan att med bollinnehav trycka tillbaka en motståndare på offensiv planhalva?
En ljusglimt är Patrik Wålemarks inhopp. Jag skulle bli mycket förvånad om inte han startar nästa match på bekostnad av Bénie Traore. Han har fått sina chanser, inte tagit dem och kan mycket väl bli en superspelare på sikt, men inte nu, inte redan i maj.
Till slut blev Pontus Dahlberg den store poängräddaren. Räddningen på Kolbeinn Sigthorssons nick i slutet var magnifik. Watfordlånet stod för flera starka ingripanden och har nu bara tre matcher kvar i Häckentröjan innan Peter Abrahamsson återvänder. På den positionen har Häcken det väl beställt.
Blåvitt får tänka att det är en lång säsong. Sex poäng på fem matcher är såklart en besvikelse, samtidigt var det här ett fall framåt jämfört med matcherna mot Degerfors och Halmstad. Marek Hamsik gjorde sin bästa match, många höjde sig i andra halvlek.
Om fyra omgångar är Marcus Berg och Oscar Wendt tillgängliga. Då blir det nya tag och nya förutsättningar. Att Alhassan Yusuf bänkades var en liten skräll, å andra sidan mår IFK bra av Simon Therns djupledsfart. Och August Erlingmark var på nytt mycket stabil.
När det gäller Bebben känns det full rimligt med en staty. Och en aveny. Varför inte både i Sävedalen, på Hönö och vägen upp till Kamratgården? Det blir något för Öckerö, Partille och Göteborgs kommun att titta på. Jag tycker dessutom att han är värd att hedras med en personlig stol på Gamla Ullevi när Blåvitt spelar.