Sarah Klang är tillbaka – med skräckblandad förtjusning
Efter en stunds tvekan valde Sarah Klang att göra en ny skiva framför att jobba på dagis. Nu är hon tillbaka med stärkt självkänsla kombinerad med en skräckblandad förtjusning inför att återse publiken. – Jag går i terapi för att hantera mina neuroser, d
När vi träffar Sarah Klang i lägenheten högt upp i Masthugget är det fortfarande några veckor till dess att hennes tredje album ”Virgo” ska släppas.
Sarah Klang är som många av oss numera hemma ganska mycket, fixar och inreder, testar lite olika färger inför att köket ska målas om. Men jobbar dessutom redan på låtar inför en fjärde skiva.
– Det är antingen att skriva en ny platta eller skaffa ett annat jobb. Jag kan inte göra ingenting. Då skulle jag känna mig helt sopig.
Förra våren stod Sarah Klang på tröskeln till ett rejält genombrott utomlands med spelningar i England och en turné i USA. Det var nu allt skulle hända. Rubbet ställdes in, Sarah Klang strök ett streck i almanackan och började söka jobb på dagis. Men sedan bestämde hon sig för att ändå fortsätta ägna sig åt musiken. Hon hade råd.
– Jag är jättetacksam, men ser det inte som någon rättighet att försörja mig som konstnär eller musiker. Jag har inte tagit CSN-lån för att gå musikhögskolan så jag kan göra annat om det krisar. Man måste leva i verkligheten och har ett ansvar för sitt eget liv, säger Sarah Klang.
Nu blev det ändå så att all tid och energi lades i nya albumet ”Virgo”, redan hyllat av GP:s recensent Anna Rosenström, och den första Sarah Klang-platta som Sarah Klang själv tycker om helt utan förbehåll.
– Jag har hatat minst tre låtar på de andra skivorna redan när jag spelade in dom. På ”Creamy blue” finns flera låtar som jag verkligen inte tål. Man skyndar sig genom dem live för att det inte ska märkas, säger Sarah Klang och skrattar lite, men det är tydligt att hon menar vad hon säger.
En annan avgörande skillnad nu är också att hon är mycket mer närvarande, har kontroll, vet vad hon pysslar med.
– Jag kommer inte ens ihåg vad jag kände när jag släppte första skivan. Med den andra plattan var det mest en massa nerver för att alla sade att det var ”den svåra skivan”, minns hon och fortsätter:
– Det här är första gången jag har många låtar att välja bland, ”Virgo” har blivit en slags best of i mitt eget huvud.
Titeln syftar förstås på stjärntecknet. Det fanns en låt som heter ”Scorpio” också, men den föll bort i gallringen. Sarah Klang är själv jungfru och tycker det är kul med stjärntecken och deras betydelser, det har hon fått från sin mamma. Så det är lite av en trygghetskänsla att läsa horoskop.
Vad kännetecknar en jungfru?
– Ja… man är pedant, lite manisk, trofast om man blir behandlad väl. Lite neurotisk. Jag tycker det stämmer in bra på mig.
Som lyssnare känns det som att texterna den här gången handlar mer om dig och dina upplevelser snarare än att du berättar om vad du ser hos kompisar och andra?
Ålder: 28 år.
Bor: I Göteborg.
Skivor: ”Love in the milky way” (2018), ”Creamy blue” (2019), ”Virgo” (2021). Aktuell: Med albumet ”Virgo” och en turné 2022. Den 20 och 22 januari spelar hon på Pustervik. ”Jag längtar verkligen”, säger hon.
– Absolut! Det är mycket mer om mig själv nu, jag tycker väl helt enkelt inte det är pinsamt längre. Jag är lite äldre och mer bekväm med att skriva texter. Och uppbrottslåtarna fokuserar mer på mig än på… honom.
Är du rädd att såra någon med dina texter?
– När det kommer till låttexter tror jag inte jag nånsin kommer ta hänsyn till någon som valt att vara i mitt liv. Där känner jag aldrig någon ångest, jag har ändå aldrig skrivit något elakt.
Vi fortsätter prata om de nya låtarna och att Sarah Klang den här gången skrev en hel del om sina egna tonår. Låten ”Youth” är det tydligaste exemplet. Som av en händelse börjar Big Stars ”Thirteen” strömma ur den trådlösa högtalaren bakom mig.
– ”Youth” handlar om när jag var tonåring och bodde i Ytterby och Kungälv och umgicks med Epa-raggare. Det var en otroligt tråkig tid i mitt liv. Jag tyckte verkligen inte om att vara tonåring, allt var så väldigt klaustrofobiskt. Jag har läst mina dagböcker i efterhand och allt jag ville var att bo i en egen lägenhet, jobba på kafé och ha en pojkvän och få vara i fred.
Hur var det att hänga med raggarna?
– Jag ville verkligen inte vara med dem, men jag hade liksom inte tillgång till något annat sammanhang. Den där raggarkulturen har ett mörker över sig, man kan inte bortse från hur mycket rasism som finns i den.
– Man kan försöka förklara hur mycket som helst att det är en rockabillytradition och att man brinner för bilarna. Men i hålor som Kärna, Ytterby och Kode är det helt enkelt mycket rasism. På skolan jag gick var nynazism vanlig. Det var så jävla dålig stämning att jag inte ville vara där. Men jag var ju inte någon aktivist emot det heller. Jag var bara fjorton år och gick omkring och hade ont i magen hela tiden.
Det måste krävas en viss mognad, styrka och tid att skriva om en sådan period i sitt liv?
– Så är det ju, men jag känner att jag fått koll på en del saker nu. Jag har bland annat en starkare integritet. Men det har jag inte lärt mig genom musiken utan genom terapi.
På vilket sätt har du utvecklats av terapin?
– Jag tror att när jag slog igenom, eller vad man ska kalla det, var exakt den tid i mitt liv som jag också började utveckla en ordentlig självkänsla. Och så kom den här extrema skjutsen av att bli sedd och få beröm. Då var det svårt för mig att hantera det, jag hade svårt att slappna av i att det var ok att få göra något som är kul.
Har du blivit bättre på det?
– Alla människor är väl någonstans på neuros-skalan, men jag har en tendens att galoppera iväg och har lätt för katastroftankar. Är man en sådan person är det svårt att bli glad när det händer bra grejer, man tror att något lurt är på gång. När livet är mindre bra tänker jag bara att allt är som det ska vara.
Blir du en bättre eller sämre låtskrivare av terapin?
– Bra fråga. Blir man en tråkigare artist ju snällare man är mot sig själv? Har en rädd person med mycket självhat ett intressantare konstnärligt driv jämfört med människor som är tillfreds med sitt vardagsliv? Jag vet inte. Men jag vet att jag vill kunna vara nöjd med att bara vara hemma och laga mat. Jag vill inte att allt annat känns tomt om jag inte har musiken. Det skulle vara sorgligt.
Jag vill inte att allt annat känns tomt om jag inte har musiken. Det skulle vara sorgligt.