Svensk beredskap inte redo för den stora krisen
Bergrum fulla av mat, mediciner, skyddsutrustning och vårdmateriel – allt fanns lagrat inför den stora krisen. Men när coronapandemin slog till fanns nästan ingenting kvar.
– Det var ett misstag av tidigare regeringar, säger inrikesminister Mikael Damberg (S), som menar att Göteborg har en central roll när beredskapen nu byggs upp igen.
På 80-talet stod den svenska civila beredskapen på topp. Då hade statens förråd fyllts på med allt som kunde behövas vid en stor kris eller krig ända sedan 1950-talet.
I hemliga bergrum och hangarer på 200 platser runt om i landet dignade hyllmeter efter hyllmeter av konserver, ris, pasta och mörk choklad. Men också stora lager av medicinteknik, läkemedel och kommunikationsutrusning, till och med likkistor, fanns bland det som beredskapslagrades. Men sedan kom en ny tid.
Det kalla kriget var över, Berlinmuren föll och hotet från Ryssland tonades ned. Fred skulle råda och länderna samarbeta.
Denna nya syn blev startskottet för nedmonteringen av beredskapen på 90-talet. Det ansågs inte längre nödvändigt med stora lager för att skydda Sverige och svenskarna.
– Ingen ville längre prata om säkerhetspolitisk kris och krig,
Berlinmuren hade fallit och det var lite tjoho. I dag kan det tyckas märkligt att man resonerade så, säger Ann Ödlund, senioranalytiker på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.
De statliga förråden rensades och tusentals ton livsmedel såldes vidare – sockret blev till exempel till godis.
Mycket skyddsutrustning ansågs för omodern och hade passerat bästföre-datum, med följden att den kasserades. En del brändes – däribland 7,3 miljoner ansiktsmasker, som i inledningen av pandemin var en mycket stor bristvara och som fram till 2014 hade förvarats i flera meter höga trälårar i ett hemligt förråd i södra Stockholm.
I dag finns bara ett fåtal saker som beredskapslagras i Sverige, exempelvis drivmedel.
I vården förlitar man sig på ”just-in-time”-leveranser, som går ut på att bara producera och leverera den mängd varor som behövs till en viss tidpunkt. Ansvaret för att se till att det finns materiel vilar på vårdgivarna – regioner, kommuner och privata – som under pandemin haft svårt att svara upp till kraven.
Några matlager finns inte längre. Principen är att de stora privata aktörerna på marknaden ska vilja förse sina kunder med det som behövs och fylla på sina lager i den takt varorna går åt.
I övrigt bygger Sveriges beredskap mycket på import och samarbete inom EU. Under pandemin visade det sig vara ett sårbart system, då alla länder slogs om samma produkter till sjukvården och varutransporter försenades och fastnade vid gränserna.
Det som i dag finns är i princip ett omsättningslager för drivmedel som ska räcka i 90 dagar. Lagret används löpande men fylls hela tiden på till beslutad mängd.
Det finns också vissa influensaläkemedel hos Folkhälsomyndigheten och bland annat ventilatorer, andningshjälp, hos Socialstyrelsen. Dessa användes vid de två fältsjukhus för covid-vård som byggdes upp vid Östra sjukhuset och Älvsjömässan i Stockholm, men var av en så ålderstigen modell att personalen hade svårt att nyttja dem.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har ett stort lager kvar, där finns utrustning fram
Ingen ville längre prata om säkerhetspolitisk kris och krig, Berlinmuren hade fallit och det var lite tjoho. I dag kan det tyckas märkligt att man resonerade så.
Ann ödlund
Senioranalytiker FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
för allt för inhemska händelser som skogsbränder och översvämningar.
Enligt politiker och experter har coronakrisen kastat ljus på de sårbarheter som finns i dagens system.
– När det inte finns några marginaler tar det väldigt fort slut om det blir ett hack någonstans i kedjan, säger Jan-Olof Olsson, expert på försörjningsberedskap på MSB.
Enigheten kring att beredskapen måste byggas upp igen är stor. En rad politiska initiativ har tagits i frågan. I försvarspropositionen för 2021 till 2025 viks nästan 4,3 miljarder till ett utbyggt civilt försvar.
Flera utredningar har kritiserat brister i det civila försvaret, bland annat en rapport från FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, som konstaterade att läkemedelsförsörjningen i Sverige inte fungerar sedan avregleringen av apoteken. Fler utredningar pågår och planeras.
Jan-Olof Olsson poängterar dock att det inte kommer att vara så enkelt som att bara fylla upp förråden igen så är problemen lösta. Sverige ser i dag väldigt annorlunda ut än före nedrustningen, med digitalisering, stort beroende av import från andra länder och färre helstatliga bolag.
Det handlar också om att hitta system för att lagervaror ska omsättas och inte bli gamla och obrukbara. En annan mycket viktig fråga för att klara beredskapen, framhåller Olsson, handlar om att ha rätt utbildad personal att tillgå.
Han menar därför att det kommer krävas ett batteri av åtgärder.
– För att få någorlunda marginal att klara försörjningstryggheten och de första behoven är lager en viktig del. Sedan måste vi göra andra saker också, som mer egen tillverkning till exempel. Och då måste vi också ha råmaterial till det, säger Olsson.
Var Sverige bättre rustat förr?
– O, ja. Systemet var inte hundraprocentigt då heller men det var betydligt mer genomtänkt.
Ett annat eftersatt område är det så kallade befolkningsskyddet, där en central del utgörs av de cirka 65 000 skyddsrum som finns i landet. Dessa ska kunna ställas i ordning inom 48 timmar, men underhållet är ofta eftersatt och många skyddsrum har anpassats för andra ändamål.
För tillfället pågår ingen nybyggnation att tala om.
De skyddsrum som finns i dag har plats för cirka sju miljoner svenskar, vilket enligt MSB:s tidigare uttalanden inte räcker till.
En särskild utredare, före detta riksdagsledamoten Britt Bohlin (S), har fått regeringens uppdrag att se över civilbefolkningens skydd vid höjd beredskap. Uppdraget ska vara klart i november nästa år och handlar bland annat om att kartlägga och analysera det nuvarande skyddsrumsbeståndet och föreslå hur en stödorganisation skulle kunna bistå vid insatser som utrymning eller inkvartering av skyddsrum, vid ett angrepp mot Sverige.
En annan del i att bygga upp beredskapen handlar om att involvera näringslivet, till exempel genom att avtala om att företag snabbt ska kunna ställa om sin produktion. Detta skedde på frivillig basis i inledningen av pandemin när vodkatillverkare började göra handsprit