Så ska det svenska vaccinpasset fungera
Införandet av det svenska vaccinpasset, Gröna beviset, närmar sig med stormsteg. Enligt förespråkarna möjliggör de resor med minimal risk för smittspridning. Men hur är de tänkta att fungera? Passet väcker också frågor om integritet och säkerhet.
– Upplevs systemet som orättvist kan det vara ett problem för samhällets förmåga att hantera pandemin, säger forskaren Björn Rönnerstrand.
Den 14 april enades EU-länderna om att införa vaccinpass för sina medborgare. I Sverige kallas det för Gröna beviset och kommer kunna beställas via en e-tjänst med samma namn.
Gröna beviset kommer bland annat att innehålla information om vaccinet man tagit, personuppgifter och en QR-kod som intygar äktheten. För att säkerställa att de känsliga uppgifterna inte hamnar i fel händer kommer användaren att behöva en e-legitimation.
Mats Snäll är chef för digital utveckling på DIGG, myndigheten för digital förvaltning, som projektleder Gröna beviset. Enligt honom kommer användarnas uppgifter vara i säkra händer.
– I Sverige har vi lång erfarenhet av till exempel e-legitimationer och att hantera dem på ett säkert sätt. Sedan när man väl fått beviset är det upp till innehavaren att råda över det på ett säkert sätt. Det är ju som ett papper med personuppgifter.
Enligt uppdraget från regeringen ska e-tjänsten som längst finnas till den 31 maj 2023. Delar av tjänsten, som fått en budget på 30 miljoner kronor, ska dock kunna återanvändas i framtiden.
– Eftersom det finansieras av skattemedel känns det väldigt viktigt att ha i åtanke när vi skapar den här lösningen, säger Annemieke Ålenius, avdelningschef vid
E-hälsomyndigheten som ansvarar för att utfärda beviset.
Hur lång giltighetstid själva vaccinbeviset ska ha är ännu oklart. Den enskilde kommer dock att kunna begära ett nytt Gröna beviset när som helst.
Sverige är ett av de länder som kommer att genomföra ett enklare pilottest av Gröna beviset redan nu, med start i dag den 10 maj. Då ska man bland annat kontrollera hur det fungerar för ett EU-land att läsa
”
Vi undersöker just nu vilken som är den smartaste vägen för att nå alla människor på bästa sätt Annemieke Ålenius
E-hälsomyndigheten
av ett annat lands Gröna bevis.
Att människors fria rörlighet till viss del kommer att vara avhängig vaccinering väcker frågor om integritet och diskriminering. Varningar har kommit bland annat från Europarådet och statens medicinsk-etiska råd.
Enligt Mats Snäll är svensken generellt redan så pass digitaliserad att det Gröna beviset inte borde väcka några nya integritetsmässiga farhågor.
– Här är förtroendeingivande myndigheter involverade, som tar hänsyn till alla säkerhetsfrågor och sätter upp den högsta möjliga säkerhetsnivån. Då tycker jag inte att man ska vara orolig.
Kraven på viss teknik hos användaren, exempelvis e-legitimation, har kritiserats av bland annat intresseorganisationen SPF Seniorerna. Annemieke Ålenius från E-hälsomyndigheten säger att de får många frågor om just tillgängligheten.
– Vi undersöker just nu vilken som är den smartaste vägen för att nå alla människor på bästa sätt. Det är absolut en målsättning att ingen ska behöva vara utanför.
Förhoppningen är att ha en delvis analog lösning på plats inte långt efter den digitala.
Statsvetaren Björn Rönnerstrand har forskat om sambandet mellan förtroende, tillit och vaccinationsvilja. Han pekar på risken för att personer utan vaccinpass uppfattar modellen som orättvis.
– Och det kan få konsekvenser för människors vilja att ställa upp och efterleva reglerna som myndigheterna satt upp. Upplevs systemet som orättvist kan det vara ett problem för samhällets förmåga att hantera pandemin, säger Björn Rönnerstrand.
Han har, något förenklat, identifierat tre orsaker till att folk väljer bort vaccination. Somliga litar inte på att sjukvården och myndigheterna vet vad de gör. Andra är präglade av en generell misstro mot samhället och känsla av utanförskap.
Den största gruppen är förmodligen personer som inte är särskilt insatta eller oroliga över att bli sjuka.
– Mycket handlar om att man inte upplever sig ha så stor risk att drabbas allvarligt av sjukdomen, säger Björn Rönnerstrand.
Med brasklappen att det inte finns så mycket forskning på området tror han att dessa personer kan välja att ta sprutan för att få Gröna beviset.
– Då är det svårare med de andra, personer som tror att vaccinet är farligt och att myndigheterna missbedömer covid-19. Personer i grundmurat utanförskap kommer nog inte heller hoppa på det.
Att vaccinpassen blir ett incitament för att vaccinera sig kan också vara problematiskt. Björn Rönnerstrand jämför med blodgivarsystemet. Där finns forskning som visar att ekonomisk kompensation kan trycka de altruistiska motiven åt sidan.
– Egenintresse kan väcka en annan slags logik. ”Vad kan jag få ut av detta”, i stället för att tänka att detta är något vi behöver åstadkomma tillsammans.
E-hälsomyndighetens plan är att sjösätta Gröna beviset i slutet av juni, efter att EU:s nya förordning för vaccinationsbeviset trätt i kraft den 26 juni. Det kvarstår fortfarande en del juridiska frågor såväl nationellt som på EU-nivå, och vissa tekniska detaljer behöver spikas.
Här hemma ska uppgifter om eventuella antikroppar och PCR-test kopplas på, vilket EU-versionen av beviset redan innefattar.
– Vi håller på att identifiera hur de lösningarna ska utformas. Frågan är vilka källor vi ska använda, vad som krävs för att få tillgång till data från de källorna, samt hur tjänsten ska utformas, säger Mats Snäll.
Enligt honom är Gröna beviset ett unikt och mycket komplext projekt.
– Svårighetsgraden är oerhört hög. Jag har aldrig stött på något liknande.
Annemieke Ålenius betonar att Gröna beviset inte är en frisedel för att resa vart och hur man vill. Varje land kan fortsatt ha sina egna inreseregler.
– Det är viktigt att ta reda på hur det ser ut i landet man ska resa till. Om pandemin har visat oss något är det att saker kan förändras snabbt, så det gäller att ha koll. Dels på landet man ska till men också länder man kanske passerar på vägen, både om man åker bil eller om man mellanlandar med flyg.