Familjebolaget slogs i spillror av pandemin
I närmare 30 år har Suzanne Parenius familj drivit hotelloch konferensanläggningen Hjortviken i Hindås. Sedan kom viruset. Om en månad checkar hon ut för sista gången.
Suzanne Parenius satt på tåget in från Arlanda när hon förstod att hon befann sig på helt fel plats i Sverige. Över telefon sa hennes hotellkollega Monica att samtalen med bokningar helt bytts ut mot återbud. Det var den 12 mars 2020 och pandemin hade precis blivit en realitet för konferenshotellet Hjortviken i Hindås.
Det dröjde sedan inte många veckor förrän vd Suzanne Parenius tvingades kalla till sig hela arbetsstyrkan på omkring 30 personer – alla skulle sägas upp.
– Det var fruktansvärt. Jag grät. Men vad hade jag för alternativ – allt var avbokat bortsett från en handfull övernattningar. Det gick inte.
Konferenshotellet Hjortviken har funnits i familjen Parenius ägo sedan i början av 90-talet då hennes svärföräldrar gick in och tog över verksamheten.
Byggnaden, som familjen aldrig har ägt, utan hyrt, är betydligt äldre än så och enligt Suzanne Parenius ska det brasilianska fotbollslandslaget bott över i Hjortviken 1958. Pelé i Hindås, alltså.
Till en början sysslade hon med anläggningens marknadsföring och när svärföräldrarna gick i pension tog hon och hennes svägerska över ledarskapet. Hon blev vd.
Om en månad är det hela över. – Jag har egentligen sedan i september suttit och avvecklat mig själv. Jag är anställd vd i en månad till sedan lämnar vi över Hjortviken till fastighetsägaren. Det är under omständigheterna den bästa lösningen, säger Suzanne Parenius.
På mindre än ett halvår stod det alltså klart för familjen att konferenshotellet inte skulle gå att rädda. Eftersom de inte ägde fastigheten var kreditmöjligheterna sämre och hyran på en halv miljon i månaden började bli övermäktig att hantera. Hade det inte varit för fastighetsägarens erbjudande om att för en mindre köpeskilling överta verksamheten hade Hjortviken försatts i konkurs.
– Nu kan åtminstone några jobb räddas, säger Suzanne Parenius, som tidigare varit engagerad i besöksnäringens branschorganisation Visita och har förtroendeuppdrag för Centerpartiet i Lerum.
Att konferensanläggningen Hjortviken drabbades så omedelbart av pandemin berodde på hotellets inriktning – affärsresenärerna. På grund av den kraftiga smittspridningen var företagen världen över snabba med att avboka resorna till industritunga Göteborg. Och lika snabbt försvann Hjortvikens intäkter.
Månaderna som följde efter mars förra året stod i bjärt kontrast till hur det vanligtvis såg ut vid anläggningen. Istället för 90 fullbokade rum och konferensaktiviteter ute på gräsmattan kunde antalet gäster räknas på händerna.
– Hotellets ekonomi hade varit stabil i flera år. Strax före pandemin tittade vi snarare på hur vi skulle expandera och jag anställde mer personal. Sedan tog det bara stopp. Och de som skulle ge ny kraft åt företaget var de första som fick gå, säger Suzanne Parenius.
Trots att sommaren medförde en viss upphämtning i bokningarna var det aldrig riktigt tillräckligt. Dödsstöten kom när restriktionerna infördes, säger hon.
– Att inte få servera efter klockan åtta var som att vi belades med näringsförbud, säger Suzanne Parenius.
Vemod och stress, så ser hon på 2020. Men eftersom Hjortviken kommer leva kvar är det hanterbart, enligt Suzanne Parenius.
Hon uppmanar dock regeringen att se över stöden till besöksnäringen som hon anser har dragits åt för hårt och alldeles för snabbt.
– De var lättare att söka och stöden var större tidigare under pandemin. Nu känns det som att man i samband med att ekonomin ser ljusare ut försämrat möjligheterna för de i vår bransch. Om man inte lägger om stöden så riskerar man att omintetgöra för små och medelstora företagare i hela landet.
”Jag
har egentligen sedan i september suttit och avvecklat mig själv
Suzanne Parenius