Juniorlaget spelade första matchen på sju månader
Efter tidernas längsta försäsong fick tjejerna i IK Zeniths juniorlag äntligen spela match igen.
– Det är en helt annan känsla, man blir mer nervös och mer taggad, säger Thea Johansson.
April var rekordkallt och maj har inletts huttrigare än någon hoppats på. Men på söndagseftermiddagen svepte plötsligt varmare vindar in över Hisingen, och när molnen skingrade sig var det faktiskt vår på riktigt.
Då kändes det väldigt passande att en domare satte pipan i munnen och blåste för avspark – sju månader efter att den andra coronavågen gjorde att matcher för juniorer och ej yrkesverksamma idrottare stoppats.
IK Zeniths damjuniorer tog emot Askims IK och en lång, lång väntan var över.
– Vi har ju försökt att hålla humöret uppe och fokuserat på våra träningar. Men fotboll är ju en lek som handlar om att spela matcher mot andra, så är det ju. Så nu på slutet har det varit lite tungt, även om de har varit jätteduktiga på att hålla humöret uppe, säger Zenith-tränaren Daniel Norlander.
Han fick vid ett tillfälle be de tillresta föräldrarna att flytta sig bort från läktaren, och utanför staketet. Någon publik är som bekant inte tillåtet.
– Ja, det är ju tråkigt såklart. Men det ligger i rollen också, så det får man ta. Vi är glada att vi får spela match och det är ju för tjejernas skull vi gör det här. Föräldrarna får vänta på sin tur helt enkelt.
Att de unga lirarna var spelsugna rådde ingen tvekan om. De bjöd på en fartfylld och målrik match som slutade 5–3 till hemmalaget och efteråt var det gott om glada ansikten på Hovgårdsvallen.
– Det var väldigt skönt att få spela mot ett annat lag, och få utlopp för det vi har tränat på. Att få se hur det faktiskt funkar. Det är en helt annan känsla, man blir mer nervös och mer taggad, säger 16-åriga Thea Johansson.
Hennes lagkamrat Alva Sandblom nickade instämmande. Att
”
Vi är glada att vi får spela match och det är ju för tjejernas skull vi gör det här. Föräldrarna får vänta på sin tur helt enkelt. Daniel Norlander
Zeniths tränare