En riktig dunderdos av Miss Li
Jag tänker på den där gången i Skellefteå 2017 när Linda ”Miss Li” Karlsson spelade på en flytbrygga, klättrade upp på sitt rangliga piano och trillade i vattnet. Senare på kvällen tatuerade hon in ett meddelande till sig själv på handen: ”Ta det lugnt”.
För en perfektionist som Linda måste det såklart ha varit en stökig upplevelse trots att hon höll humöret uppe när ”Nyhetsmorgon” ringde upp någon dag senare. Men det finns en direkt övertydlig symbolik i det där att stå huvudet i vattnet för att sedan sätta ord på, och lära sig något, av erfarenheten.
Nya albumet ”Underbart i all misär” är som en lång, välformulerad fortsättning på tatueringen. Linda Karlsson har ägnat sig åt terapi, reflektion och textskrivande och berättar i intervjuer att det som ryms i låtarna på skivan bara är en hårt redigerad bråkdel av allt hon fått ur sig.
Som lyssnare bjuds man ändå på en riktig dunderladdning Miss Li. Vid det här laget är Linda Karlsson en extremt effektivt låtmakare. På sätt och vis sin egen genre men också en inspiratör för exempelvis Myra Granberg som släppte album så sent som förra veckan.
Miss Li har rört sig bort från den indiescen hon kom från och när hon för knappt tio år sedan pausade den egna artistkarriären för att skriva åt andra fick hon tillfälle att finslipa och kalibrera sin talang och sina verktyg.
Enkelt uttryckt går låtskrivaren Linda Karlsson alltid rakt på mål.
På samma vis som hon vaskat rådet från någon snubbe om att hon borde använda fler metaforer i sina texter saknar även musiken omskrivningar. Varför dribbla och springa runt i åttor när man kan smälla upp bollen hårt i krysset?
Det finns inga som helst likheter i övrigt men på svensk mark är det egentligen bara en Magnus Uggla i toppform som kunnat skriva lika hyperdistinkt popmusik som Miss Li gör just nu. Och det är naturligtvis ingen enkel sak, låtarna är millimeter-passade byggen som målats i de allra skarpaste, klaraste färger.
Där uppstår också en effektiv kontrast mot låtarnas inte sällan tunga ämnen. Miss Li sjunger om sina fel och brister, alla har väl hört singlarna ”Komplicerad” och ”Instruktionsboken”, och håller upp dem i det starka scenljuset.
”1:a pris”, ”Terapi” och ”Porslin” följer samma bana.
”Jag har byggt en mur runt mitt inre, För att skydda allting där inne, Kanske man kan tro jag är gjord av stål, Men jag har ett hjärta av porslin, Så snälla ta det lite lugnt med mig, Lite lugnt med mig.”
Efter en stunds lyssning slår det mig också att Miss Li så gott som hela tiden sjunger om sig själv i direkt jag-form. Till och med i en låt som heter ”Utan dig” är det Linda som står i centrum.
Linda Karlsson berättar på ett närmast bullrigt och bitvis halsbrytande vis om vem hon är, hur hon fungerar, hur hon reagerar på olika saker. Det är hon som är nummer ett, resten av världen är ett bollplank, en referens. Ibland studsar hon rakt och rent, ibland blir det felträff i relation till allt och alla.
Jag tycker det är grymt att Miss Li tar det utrymmet. Det är hennes platta, hennes stund. Vi andra får vara glada att vi får åka med i bergbanan.
” Varför dribbla och springa runt i åttor när man kan smälla upp bollen hårt i krysset?