”Källarmoské” tvingas lämna industriområde
Nyheter: Efter ett anonymt tips har mattorna och imamens stol förpassats till en container. Enligt detaljplanen får byggnaden bara användas till industrier.
Vägg i vägg med bilverkstaden låg en så kallad källarmoské med hundratals medlemmar. Men efter ett anonymt tips till kommunen har de röda mattorna, väggbonaderna och imamens stol förpassats till en container. – Om något är fel måste jag kunna åtgärda det? Här finns inga grannar, vi stör ingen, säger ordföranden Samir Hussein.
I början av december fick stadsbyggnadskontoret ett anonymt tips om en verksamhet i Linnarhults industriområde. Kontrollanterna som åkte dit kunde konstatera att tipset stämde: Ena delen av bilverkstaden hade byggts om till en samlingsoch bönelokal. Den shiamuslimska föreningen Amir al-Mu’minin hade täckt golvet med röda mattor och väggarna med bonader.
Eftersom medlemmarna nyss firat en högtid hängde färgglada vimplar i taket.
I lokalen fanns också två kök och badrum. Men enligt områdets detaljplan får byggnaden bara användas till industrier. Amir al-Mu’minins medlemmar fick drygt en månad på sig att städa ur lokalen. Nu ligger inredningen i en container i väntan på att de hittar en ny hemvist.
Samir Husseins ringsignal studsar mellan väggarna. Som ordförande för Amir al-Mu’minin får han mängder av samtal från oroliga medlemmar som undrar hur det går.
Enligt Samir visste han inte att verksamheten stred mot regelverket och nu känner han sig orättvist behandlad.
– Om något är fel måste jag kunna åtgärda det? Här finns inga grannar, vi stör ingen.
Argument om säkerhet och brandrisk biter inte på honom.
– Verkstaden har inte öppet när vi är här. Hur ska det börja brinna om ingen är där?
Regelverket finns ju för er säkerhets skull?
– Det är därför vi har fixat den här branddörren, säger Samir och pekar. Och vi har brandsläckare.
Han påpekar att det är vanligt med restauranger i industriområden och säger att de bara är i lokalen på kvällar vissa dagar i veckan.
– Olyckor kan hända överallt. Det kan börja brinna i en lägenhet också.
Integrationspolisen Ulf Boström har hälsat på Amir al-Mu’minin regelbundet. Han har bara gott att säga om församlingen.
– Det är en helt vanlig shiamuslimsk verksamhet. Människor med en strävan efter att göra bra i samhället.
Han berättar att Göteborg har ett trettiotal ”källarmoskéer” och att han besökt de flesta. Lokaler som den i Linnarhult kallas, när utövarna är shia, för husayniya.
Ulf Boström kände till att Amir al-Mu’minins verksamhet inte var förenlig med områdets detaljplan, men säger att det inte är hans jobb att kontrollera bygglov.
– Religiösa verksamheter som drivit människor till terrordåd, som leder till döda och skadade, det är mitt högsta mål att bekämpa. Men om jag ser en liten husayniya i ett verkstadsområde som inte stör en enda, då lägger jag inte min tid och energi på att informera om olagligheten.
Amir al-Mu’minin är inte ensam. GP har tidigare berättat om Al Noor i Storås industriområde, som skulle tvingas bort eftersom verksamheten stred mot detaljplanen.
Liza Schramm, enhetschef på stadsbyggnadskontoret, bekräftar också att den här sortens krock är relativt vanlig.
I Storåsfallet försökte fastighetsägaren få igenom en ändring av de
taljplanen, men byggnadsnämnden ville inte stänga dörren för att kunna ha störande eller farlig verksamhet i närheten framöver.
Men det är en bedömning som görs från fall till fall.
– Vill man bevara möjligheten till störande verksamhet eller är det ett område man kan tänka sig att gradvis börja förvandla? Exempelvis kan man tillåta industri men inte bullrande eller med farliga ämnen, så det går att kombinera med föreningar, säger Johan Zandin (V), andre vice ordförande i byggnadsnämnden.
En annan lösning är att fastighetsägaren beviljas tillfälligt bygglov, vilket som längst gäller i 15 år.
Fastighetsägaren i Storås försökte även detta, medan det aldrig var aktuellt i Linnarhult. Det säger Rune Andersson som äger det gula huset där Amir al-Mu’minin låg.
– Jag vill inte spekulera i det. Det är utagerat nu.
Rune Andersson säger också att han inte kände till vad som försiggick i bilverkstaden, men det stämmer inte enligt Samir Hussein.
Han letar nu efter en ny hemvist till Amir al-Mu’minin. Uppsägningsavtalet med Rune Andersson är tre år, och om ingen ny hyresgäst visar intresse måste Samir Hussein betala 15 800 kronor i månaden för den tomma lokalen fram till dess.
Efter avhysningen har han gråtit flera gånger. Rösten stockar sig när han ska förklara varför: Föreningen är en plats där de som praktiserande muslimer inte avviker från normen, och där vänner och släktingar umgås.
– Vi bor i Sverige, vi är svenska medborgare, men detta är vår kultur. Jag vill lära mina barn var de kommer från.
Enligt integrationspolisen Ulf Boström förpassas både vanliga muslimska församlingar och radikala islamistiska diton till ”källarmoskéer”. Han tycker att makthavarna bör koncentrera sig på de sistnämnda.
– Och inte, om du ursäktar mig, skitsaker som bygglov. I så fall får man hjälpa till med en annan lokal. Det måste finnas lite medmänsklighet också.
Vänsterpartiets Johan Zandin resonerar i liknande termer.
– Majoritetssamhället borde ta ett större ansvar och stötta de vettiga församlingar som finns.
– Det är inte bra om de enda som lyckas hitta varaktiga lokaler är de som blir sponsrade av en saudisk prins. Då riskerar vi att driva Göteborgs muslimer i händerna på de som råkar ha större ekonomiska resurser men inte nödvändigtvis är bra förebilder.
Hampus Magnusson (M) är kommunalråd med ansvar för stadsplanering, det vill säga den högst ansvarige politikern i frågan.
På frågan om hur han ser på kommunens ansvar för att hjälpa den här sortens verksamhet att hitta lokaler, svarar han via mejl att Göteborg ”har en idrott- och föreningsförvaltning dit alla föreningar kan vända sig för stöd.”
Moderaterna ”gör generellt sett ingen skillnad på föreningar så länge de följer svenska lagar och regler och inte är odemokratiska”, skriver Magnusson.
Det finns industriområden som inte nödvändigtvis måste innefatta farlig/bullrande verksamhet, som också skulle kunna hysa föreningar. Borde kommunen vara mer proaktiv i att få till stånd sådana lösningar?
”Som kommun försöker vi alltid vara proaktiva inom ramen för gällande lagstiftning.”