Tunnelbygget skakar hennes företag
”Alla blir rädda när det händer. Det låter kaboom, golvet skakar och jag kan ofta känna en stark lukt av krut.” Det säger yogaläraren Allison Wong Toi, en av de företagare som är granne med Västlänken. Hon och andra näringsidkare berättar att bygget är en störig granne som skadar verksamheten. Förseningarna i byggarbetet väcker ny oro.
Marken skakar och byggplanken avskräcker kunder. Dessutom skrämmer tunnelbygget upp råttor från underjorden. Många företagare vittnar om att Västlänken är en störig granne. Yogaläraren Allison Wong Toi måste höja rösten för att överrösta byggljuden. – Men folk kommer inte till en yogalektion för att bli skrikna på, säger hon.
Jonas Bergmans personal på restaurang Simba på Sankt Eriksgatan mår dåligt av de konstanta ljuden. Någon försöker lindra huvudvärk med värktabletter och en annan arbetar i hörselkåpor. Det gröna byggplanket går bara några meter från restaurangens ytterdörr. På andra sidan byggs deletappen Kvarnberget och det borras och bankas. Arbetsmaskiner brummar och stenblock tippas i lastbilar.
Byggplanket gör restaurangen mörk men sprängningarna är värst, berättar Jonas Bergman, både för personalen och matgästerna.
– Det är som en jordbävning underifrån. De ger någon typ av varning, men vi hör inte den, säger han.
Jonas Bergman beskriver det som att ha en granne som borrar konstant, fast värre.
Restaurangens handfat har lossnat och fönstren har varit blockerade. Gästerna flyttar runt i lokalen för att undvika oljuden och vissa har slutat komma. Nu är det främst stamgästerna som fortsätter äta etiopisk råbiff, injera och vegetariska knyten.
I efterhand tänker Jonas Bergman att han kanske borde ha stängt. Han minns när uteserveringen hade utsikt över Göteborgsoperan och älven.
– Folk har kommit hit för att äta och sen gå på operan. Nu hittar de inte hit längre.
Planket har också skapat ett undanskymt område som lockar missbrukare. De krockar med Simbas kunder och den populära uteserveringen har reducerats till några bord vid fasaden, mitt i dammet och oljuden.
Allison Wong Toi, som har en yogastudio på samma gata nämner också otryggheten på grund av missbruket. Inte heller hennes verksamhet går att kombinera med frekventa ljud och skakningar.
– Alla blir rädda när det händer. Det låter kaboom, golvet skakar och jag kan ofta känna en starkt lukt av krut. Det sker ofta under yogalektioner och när vi är i en avslappningsfas.
Allison Wong Toi berättar att yogalärarna ibland nästan får skrika för att överrösta borrandet.
– Folk kommer inte till en yogalektion för att bli skrikna på, säger hon.
Allison har fått erbjudande om att flytta eller förslag på att bara ha lektioner när bygget pausar, alltså efter sju på kvällen och på helgerna. Men hon har investerat mycket i lokalen med en specialbyggd undervisningslokal för varm yoga som kräver 40 graders värme och hög luftfuktighet.
Dessutom har hon svårt att se att någon skulle köpa medlemskort med så begränsade öppettider. Larmet från byggentreprenörerna som kom nyligen, om att bygget kan fortsätta många år extra, skrämmer henne.
– Vi har tagit dag för dag eller månad för månad än så länge. Jag hoppas att vi överlever, säger Allison Wong Toi.
En dryg kilometer bort löper ett lika
"Eftersom de gräver så mycket kommer också alla råttor upp
Veronika Agnarsson
Restaurangchef, Boulebar
dant grönt plank. Det svänger in på Parkgatan framför Salong Domingo i Haga.
– Vi har nästan inga drop-in-kunder längre. Det har blivit mycket färre kunder och så kom pandemin också. Men Västlänken har påverkat, säger Billy El Achkar, som har drivit frisörsalongen sedan 1998.
Han fick färre kunder när Trafikverket satte upp planken och särskilt under en period då spårvagnarna inte passerade.
– Det har redan pågått två år och man tänker att det ska bli två år till, men så säger de sex år till! Det är fruktansvärt mycket. Man vet inte hur länge det kommer hålla på så här, säger han.
Nu är det främst stammisarna som hittar hit. En av dem är Johan Schönemann och hans två söner, som bor i Partille. Familjen har klippt sig här i många år och hittade hit av en slump, berättar Johan Schönemann medan den yngsta sonen hoppar upp i stolen och får en kappa över axlarna.
I samma byggnad ligger klädbutiken Thrive. Där har butikschefen Caroline Sehm jobbat i ungefär ett år och hon är tacksam över ett nytt övergångsställe som dykt upp utanför dem. Det leder potentiella kunder från Haga Nygata förbi skyltfönstret.
– Det är svårt att jämföra med innan för det har också varit pandemi, det är svårt att veta vad som är vad, säger hon.
När Västlänken är klar hoppas Caroline Sehm att uppgången från tågstationen ska ge dem ett guldläge. Men just nu är det mest störigt.
– Det låter du-dunk och så känns det som att hela huset skakar, så det märks absolut av, säger hon.
Utanför fönstret fortsätter planket mot Rosenlundskanalen. En man i kajak paddlar lugnt förbi den rostfärgade sponten som sticker upp ur vattnet. På andra sidan har en hel fastighet blivit av med stora delar av sin fasad, en av matbutikerna flyttat ut och Feskekörkan spärrats av för renovering.
Mitt i stöket ligger Boulebar med banor och bord både inomhus och utomhus. Ytterdörren slår igen bakom restaurangchefen Veronika Agnarsson vilket stänger ute lite av bankandet och brummande motorer. Hon lägger sina väskor och påsar vid ett av de fyrkantiga fönsterborden.
– Vi har väldigt mycket oljud under sommaren eftersom de slagit ner pålar här bakom. De informerar om det, men det är klart att det inte är kul för våra gäster att höra, säger hon.
De påverkas mest mellan april och oktober då uteserveringen är öppen. Den vetter fortfarande mot vattnet men utsikten präglas av vita och blå byggmoduler. Dessutom har de fått andra ovälkomna gäster.
– Eftersom de gräver så mycket kommer också alla råttor upp, så vi har haft större problem med det än innan. Man ser det på kvällen när det är stilla.
Jennie Midler är fastighetsansvarig på Trafikverket. När det gäller problemen med tillgänglighet, som företagarna påtalar, säger hon att de inte har blockerat några entréer i Göteborg. Planken gör att folk måste ta nya vägar men ibland har Trafikverket hjälpt till att skylta till de olika verksamheterna.
– Det är inte alltid någon känner sig störd, det är personligt och upp till varje enskild verksamhet hur de upplever det, säger hon.
Många vittnar om att sprängningarna skakar om deras verksamheter. Vad tänker du om det?
– Vi är mitt i centrala stan och det är ljud även när vi inte spränger. Men det är klart att en sprängning är något speciellt. Man får se på varje enskild verksamhet, om vi kan hjälpa till.
Med vissa verksamheter har de kommit överens om att inte spränga vid vissa tider. Jennie Midler förstår att byggena kan skapa en jobbig arbetsmiljö. Hon menar att de försöker prata med verksamheterna och anpassa arbetet.
Är det praktiskt möjligt att anpassa sig till stans olika verksamheter?
– Det beror vilket arbetsmoment vi pratar om. Sprängningar gör vi max två gånger per dag och arbetsplats. Med till exempel Hagakyrkan har vi exempelvis sagt att vi inte behöver spränga när det är begravning.
Hon fortsätter:
– Vi har ju våra kontrakt med våra entreprenörer och de kan vi inte ändra hur som helst. Men man kan alltid fråga.