Ovärdig debatt om familjeplanering för utrikesfödda kvinnor
Diskussionen måste vara saklig, bygga på fakta, inte på fördomar och skapa förståelse för orsakerna till människors agerande.
"Vi är därför övertygade om att vi kan stärka människors reproduktiva självbestämmande genom att förbättra preventiv-medelsrådgivningen
Den senaste tidens debatt om familjeplanering har handlat om att barnafödandet bör begränsas bland utrikesfödda i utsatta områden bland annat i Göteborg, samt om att inte skaffa fler barn än man kan försörja. Är detta en önskvärd debatt? Det kan den vara, det menar vi. Men bara om debatten utgår ifrån människors rätt till självbestämmande och jämlik hälsa och vård, skriver bland andra Elin Larsson, forskare Karolinska Institutet.
Att fokusera på ”förlegade normer” och minskat barnafödande kan leda till att debatten hamnar väldigt snett. I debatten har tonläget varit fördömande och i nedlåtande ordalag har en bild målats upp att man väljer att skaffa barn för bidragen. Det är inte bara felaktigt, utan också ett ovärdigt sätt att diskutera de här viktiga frågorna på. Diskussionen måste vara saklig, bygga på fakta, inte på fördomar och skapa förståelse för orsakerna till människors agerande. Om man bortser från dessa faktorer är risken att eventuella åtgärder inte är relevanta eller effektiva för de människor som man önskar nå.
Vid den stora FN-konferensen i Kairo 1994 skedde en betydande omsvängning i frågan om familjeplanering då världen gick från att tala om befolkningskontroll till att i stället prata om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
I debattens omförts saknas rättighetsperspektivet och målgruppens röster. Jämlik hälsa och tillgång till vård är centrala aspekter i de mänskliga rättigheterna och där ingår rätten att själv fatta beslut om barnafödande, rätten till information och kunskap om preventivmetoder samt individanpassad preventivmedels rådgivning. Detta är grundläggande för jämställdhet och för samhällsutvecklingen.
I Sverige är ungefär var tredje kvinna som föder barn, själv född i ett annat land än Sverige. Det är känt att kvinnor födda i låg-och medel inkomstländer och som nu bor i höginkomstländer, exempelvis i norra Europa, i lägre utsträckning använder effektiva preventivmetoder jämfört med kvinnor födda i länderna. Forskningen visar att faktorers om hindrar preventivmedels användning är: brist på information och kunskap om preventivmedel, språkförbistringar, s amten osäkerhet bland vårdgivare om hur depåbästa sätt bör ge preventivmedels rådgivning.
Det finns många faktorer som avgör hur många barn en familj väljer att ha, såsom normer, upplevda förväntningar från samhället och inte minst tillgång till kunskap. Vi har i en studie nyligen publicerad i BMC Health Service Research visat att flerutrikes födda kvinnor välj e reneffektiv preventivmetod efterförlossning, efter ett systematiskt förbättringsarbete på barnmorske mottagningars om styrsav målgruppens behov och preferenser. Det finns behov av mer kunskap om hur preventivmedels rådgivningen bör utformas f ö rattvara tillgänglig och relevant för alla grupper i samhället. Här är personcentrerad vård, utformad i tät dialog med personer som är födda utomlands central, vilket i sin tur främjar både jämlikhet, jämställdhet och integration.
Vi är därför övertygade om att vi kan stärka människors reproduktiva självbestämmande gen o mattförbättra preventivmedels rådgivningen. Vi anser därför att fokus i diskussionen om familjeplanering bör vara på hur vårdgivare (barnmorskor och obstetriker/gynekologer) tillsammans med målgruppen kan utveckla vården så att utrikesfödda kvinnors och mäns kunskap om, och tillgång till, effektiva preventivmetoder förbättras.
Vi kommer under hösten inleda en stor randomiserad studie i samarbete med Västra Götalands regionen, Region Jönköping och Region Stockholm där vi ska fortsätta att undersöka hur preventivmedels rådgivningen bör utformas f ö rattbättre svara mot de behov som finns bland utrikesfödda kvinnor (och män), i nära samverkan med målgruppen.
Resultaten kommer förhoppningsvis bidra till en mer individanpassad vård med ökad jämlikhet och jämställdhet som följd.
Slutligen hoppas vi att diskussionen om familjeplanering( än hellre preventivmedels rådgivning) i fortsättningen utgår från rätten till jämlik vård och preventivmedels rådgivning och tar i beaktande den omfattande forskning som finn spå området.
Debattörer:
Elin Larsson, senior forskare, docent i global hälsa, Karolinska Institutet
Helena Kilander, barnmorska, postdoc, Karolinska Institutet och Hälsohögskolan i Jönköping
Fatumo Osman, docent i omvårdnad, Högskolan Dalarna
Anna Wängborg, barnmorska, doktorand, Karolinska Institutet
Sofia Berglundh, läkare, doktorand, Karolinska Institutet
Kristina Gemzell Danielsson, professor i obstetrik och gynekologi, Karolinska Institutet, överläkare Karolinska Universitetssjukhuset
Malin Vik ström, samordningsbarnmorska, Vårdsakkunnig gynekologi, Region Stockholm
Ingela Lindh, barnmorska, med dr, enhetschef Göteborg, Västra Götalands regionen
Marie Klingberg Allvin, barnmorska, professor i reproduktiv hälsa, Karolinska Institutet
Karin Emtell Iwarsson, barnmorska, doktorand, Karolinska Institutet
Khadija Abunnaja, magister i global hälsa, forskningsassistent, Karolinska Institutet
Maja Weinryb, gynekolog/obstetriker, doktorand, Karolinska Institutet