Gubbar med keps och grips
Svenskan har lånat mängder av ord från engelskan, och det har naturligtvis även göteborgskan gjort. Som handels- och sjöfartsstad har Göteborg sedan länge haft omfattande kontakt med de brittiska öarna.
Ett gammalt lånord är dinge ’jolle’. Främst tänker man kanske på de små båtarna, jollarna, som hängde i en tamp efter större segelbåtar. Dinge är ett lån från engelskans dinghy, vilket i sin tur är ett lån från hindi, där dingi används om mindre båtar. Detta indiska ord har rimligtvis nått engelskan under imperiets tid, kanske på 1700-talet.
Man kan tänka sig att västsvenska fiskare snappat upp ordet från engelska fiskare när de mötts på Nordsjöns fiskebankar. Detta skulle på ett naturligt sätt förklara varför ordet bara tycks förekomma på västkusten. Men det är också möjligt att ordet kommit in när välbeställda svenskar började skaffa sig fritidsbåtar. De tidigaste svenska belägget är från en bok ”Om yachter och yachtsegling” från 1865. Den boken är i sin tur en översättning från ett engelskt original. Detta talar för en högreståndsbakgrund. Det är förstås möjligt att ordet äntrat svenskan på båda sätten.
"Liknande redskap har naturligtvis varit i bruk i hamnar runt om i världen. Detta var före containerfartygens tid.
Under 1900-talet har ordet dinge
blivit allmänt bland seglare på västkusten, och ingen tänker väl på att det är ett engelskt lånord.
Sjapp är ett annat lånord där den engelska kopplingen är lätt att se. Det är engelskans shop
som är ursprunget. En vanlig användning i göteborgskan är om ett stånd, en enkel byggnad, en byssja, i exempelvis ett sommarstugeområde. Där kunde man om somrarna köpa sötsaker, tidningar och en del annat livsnödvändigt. Även i folkparkerna fanns det sjapp. I dag är både sjapp och folkparker sällsynta. Numera lever nog ordet enbart vidare som beteckning för ölsjapp.
Ett mer svårgenomskådat lånord är tjomme ’kompis, figur’. Ordet används i göteborgskan dels om goda vänner: ”å alla gamla tjommarna e här”. Dels om okända personer: ”de va en tjomme här å fråga efter dej”.
Bakgrunden till tjomme är engelskans chum ’vän, kompis’. Den andra betydelsen i göteborgskan, ’figur, typ’, saknas i engelskan; det är en göteborgsk uppfinning.
Engelskans chum är sannolikt en förkortning av chamber mate ’rumskamrat’, och den förkortningen spreds i brittisk skolmiljö. Den bakgrunden tänker vi inte på när vi säger tjomme i dag. Om vi nu fortfarande använder ordet. Pensionärerna är säkert mer bekanta med ordet än 40-åringarna.
Ett annat lån är gå te pesis ’gå sönder’, bildat till engelskans go to pieces. I det här exemplet översätts de två första orden till svenska medan pieces uppträder med uttalet pesis snarare än pisis. En kul variant på uttrycket är gå te pesos, där pesos för tankarna till äldre spansk valuta. De första som sa gå te pesos var naturligtvis medvetna om att de skojade till uttrycket. Men en sådan version kan sprida sig, och så småningom blir en del övertygade om att det är så det heter.
En märklig form av engelskt lån hittar vi i göteborgskans änglish ’stolpe in’. När man spelade fotboll förr, 60–70 år sedan, sa man så när bollen gick stolpe in – eller stånga in, som det också kunde heta. En del hävdar att bollen ska träffa båda stolparna innan den går i mål för att det ska vara en äkta änglisch.
Ordet i sig är naturligtvis engelskt, men den göteborgska betydelsen är av förklarliga skäl okänd på de brittiska öarna. En rimlig gissning är att uttrycket skapades när engelsmännen hade rykte om sig att vara de som verkligen kunde spela boll med finess. Engelsmännens anseende som fotbollsvirtuoser är inte som förr, men det anses fortfarande extra elegant när bollen går stolpe in.
Ett annat ord som är lånat från engelskan utan att direkt vara ett lånord är jåttis. Detta var namnet på en elegant seglarjacka, ett prestigeplagg på 60-talet. Bakgrunden till ordet är att det stod yacht jacket på ett märke i jackan. Det imponerar att de som skapade och lanserade ordet hade reda på att engelskans yacht uttalas jått. Den nivån på engelskkunskaperna fanns inte hos alla unga göteborgare runt mitten på 1900-talet. Jåttisen var vid sidan om duffeln ett typiskt plagg bland siskorna ’läroverkseleverna’ i stan. Bössen, som nöjde sig med folkskoleutbildning, hade snarare skinnpaj.
Ett ord som vållat mig mycket huvudbry är grips. Gripsen, bestående av ett handtag i trä och en metallkrok, var det verktyg som varje hamnarbetare hade i näven för att dra fram lådor och säckar från lastrummen på båtarna. Liknande redskap har naturligtvis varit i bruk i hamnar runt om i världen. Detta var före containerfartygens tid.
Den första tanken som slår en är att ursprunget till grips är engelskans grip ’grepp, gripa tag’. Att ordet slutar på -s är inte konstigare än att keps av cap och kex av cake gör det. När svenskan lånade in de här orden lät man den engelska pluralformen fungera som singularform i svenskan. Det engelska verktyget borde således kallas grip och i plural grips. Det konstiga är att engelska hamnarbetare kallar redskapet för hook ’krok’. Jag har i alla fall inte kunnat hitta någon annan engelsk beteckning för redskapet än just hook.
Engelskans grip motsvarar närmast grepp på svenska, men alla sa gripsen i hamnen, aldrig greppen eller greppsen. Det är också värt att notera att det heter grips inte grepps, trots att det är ett kort i-ljud i ordet, och sådana får ju ofta e-uttal i vardagsspråket: fisk/fesk, lille/lelle och så vidare.
Den som kan lösa mysteriet med gripsens språkliga bakgrund får gärna höra av sig.
Detta var några ord i göteborgskan som på ett eller annat sätt har sin bakgrund i engelskan. Det finns fler, men det får vi ta en annan gång.