Min mamma gav allt – samhället svek henne
Den senaste partiledardebatten i TV4 handlade om den politiska krisen med misstroendeförklaring, skolan och integrationen. Inte ett ord om äldreomsorgen. Det är många utmaningar Sverige står inför, men jag vädjar – glöm inte de sjukaste och sköraste på äldreboende.
Min älskade mamma Hanna dog i covid efter att smittan kommit in på hennes boende i mars 2020. Mamma var född 1919. Hon var duktig i skolan och hennes lärarinna tyckte att hon borde få studera vidare. Tyvärr hade familjen inte den ekonomiska möjligheten. Så efter konfirmationen började hon arbeta. Hon tog tjänst i bättre bemedlade hem och hjälpte till i hushållet och med barnpassning.
På 50-talet började hon att arbeta i sjukvården. Mamma hade en oerhörd yrkesstolthet och vilja att hjälpa och var mycket omtyckt i sitt arbete. Hon satt ofta vak hos döende och gjorde allt för att underlätta och lindra. Hon blev tidigt ensam med två barn och kämpade för att vi, min bror och jag, skulle få chans till utbildning och ett bättre liv.
Mamma röstade på Socialdemokraterna. Hon såg hur tiderna hade förbättrats från 30-talets fattigdom och depression till ett relativt välstånd under 50och 60-talen under Socialdemokraternas ledning.
Hon kämpade under hela sitt liv och låg aldrig samhället till last, men när hon själv blev gammal och inte
kunde klara sig själv svek samhället henne. Hon fick inte den vård och omsorg hon behövde! Som anhörig och sjuksköterska sedan 40 år såg jag så tydligt bristerna, som sedan konstaterades av coronakommisionen.
Därför vädjar jag nu till våra politiker: Svik inte de äldsta och sköraste medmänniskorna i vårt land. Det var de som byggde upp Sverige till ett välfärdsland. De förtjänar en trygg och värdig sista tid i livet.