Marcus Birro: ”Jag är dålig på vuxna saker”
Livet är svårt, tycker Marcus Birro. Men att skriva om livets svårigheter, det gör han utan problem. Skrivandet har varit hans räddning och fotbollen hans passion. På senare år har han ofta kunnat förena de båda.
Marcus Birro har mycket att göra. Dels är han en av programledarna i podden ”Studio allsvenskan” som han varit med och startat. Sedan är det författandet också, numera biografiska böcker om andra personer.
Sin egen person är han för tillfället färdig med, i alla fall utåt.
– Den där stökiga delen av mitt liv som handlade om att tycka och tänka offentligt, den tog väldigt stor plats tidigare. Jag tappade bort mig själv på vägen, gick omkring i ett mörkt vatten jag inte bottnade i. Det fattar jag nu efteråt.
Förutom kontroversiella krönikor i dagspressen skrev han också självutlämnande böcker, bland annat om sin alkoholism och sin kristna tro. Och så romaner och dikter på det.
– När det gäller romanerna tyckte jag att jag kommit till vägs ände. Det var ensamma män på ledsamma promenader, sparkande i lövhögarna på kyrkogården. Jag ville göra något annat.
Chansen kom för sex år sedan när fotbollsspelaren Mats Magnussons biografi skulle skrivas. Uppdraget gick till Marcus Birro, och boken har följts av flera biografiska böcker om idrottare, men också ”Hej livet” (2021) som är artisten Lasse Berghagens memoarer.
I höst kommer ytterligare en i samma genre, om AIK-profilen Per Karlsson.
– Det är fantastiskt att ägna sig åt andras historier. Jag får alla berättelserna serverade. I mina egna böcker händer ju ingenting, allt är på insidan. Men visst, förr eller senare kommer jag vilja skriva något eget igen.
I någon mening gör han det redan. Marcus Birro formulerar sig flitigt på Facebook i långa inlägg av litterär karaktär. Från den 23 april i år:
”Jag står ofta totalt handfallen inför livet. Men läsandet och skrivandet blev tidigt en nyckel, ett hemligt redskap, en väg ut, en guide, vingar som lyfte mig mot en himmel jag aldrig hade kommit i närheten av annars.
Allt jag har uppnått, försonats med, vunnit (och förlorat) har jag erfarit genom mitt skrivande. Det är min gåva i det här livet.”
På vilket sätt är du handfallen inför livet?
– Jag är dålig på vuxna och viktiga saker och allt praktiskt, skulle behöva en god man, säger han och skrattar.
– Ekonomi, relationer, planering, vika ihop flyttkartonger, allt som kan gå fel går fel. Jag tycker det är svårt att leva men att formulera sig om att det är svårt att leva är inga problem.
Vid sidan av skrivandet har Marcus Birro alltid haft fotbollen. Passionen fanns i familjen när han växte upp. Pappan kom från Italien och höll på Juventus.
Marcus Birros hjärta klappar framför allt för Roma. Att se laget på den kokande hemmaarenan Olimpico är för honom en enorm kulturell upplevelse, mättad med både andlighet och poesi.
– Lika mycket som att se Lars Norén på Dramaten. Jag fattar inte varför man ska värdera det olika. Men det är väl därför jag inte passar in någonstans.
Fotbollsintresset gäller inte bara spelet på planen, utan också människorna, livsödena och berättelserna bakom det som omedelbart syns. Och det måste inte handla om Roma.
Fascinationen för Degerfors IF ledde hela vägen till ett samarbetsavtal med klubben som dock bröts under våren efter att han i ”Studio allsvenskan” riktat stark kritik mot lagets spel.
– Jag kritiserade dem och de blev sura, och det kan jag förstå. Jag trivdes ändå jättebra med klubben. Jag fascineras av hur ett litet ställe som Degerfors kan få med ett lag i allsvenskan, det borde inte gå. Vilka är människorna som gör det möjligt?
Vad gör du annars, när du inte jobbar?
– Ha ha, där kom den! Jag har inget liv i övrigt. Utom familjen. Min fru och jag bor isär. Vi testade radhus ett tag men jag klarade inte av det och så separerade vi. Sedan blev vi ihop igen. Vi älskar verkligen varandra men särbo funkar jättebra för oss.