Föräldrar viktiga när unga skaffar sig bostad
22-åriga Isabelle Wallström hade god hjälp av sina föräldrar när hon skaffade sin lägenhet i Masthugget – och hon är inte ensam. Nästan hälften av mäklarna i Göteborg uppger att det är vanligare i dag än för tre år sedan att förstagångsköpare tar hjälp av föräldrar eller släktingar när de ska köpa bostad, enligt en rapport från SBAB.
Isabelle Wallström, 22, har köpt en lägenhet – tack vare hjälp från sina föräldrar. Med höga räntekostnader, amorteringskrav och dyra kontantinsatser vänder sig allt fler till familjen för hjälp när de ska köpa sin första bostad. – Det är klart att man är tacksam, men det känns också väldigt orättvist, säger Isabelle Wallström.
År efter år fortsätter bostadspriserna att stiga, och det blir allt svårare för unga att ha råd att köpa sig ett första boende. I centrala Göteborg kostar en etta på 39 kvadrat i snitt nästan 2,7 miljoner, vilket innebär en kontantinsats på 405 000 kronor.
Den summan är det inte många som har på kontot, och allt fler unga tar hjälp av anhöriga när de ska ta sitt första bolån. Nästan hälften av mäklarna i Göteborg uppger att det är vanligare i dag än för tre år sedan att förstagångsköpare tar hjälp av föräldrar eller släktingar när de ska köpa bostad, enligt en rapport från SBAB.
Isabelle Wallström, 22, är en av dem som fått hjälp av sina föräldrar när hon skulle flytta hemifrån. Hon ställde sig i kö på Boplats när hon var 17, men när det var dags att flytta ut var det fortfarande hundratals ködagar kvar tills det kunde vara möjligt att få ett förstahandskontrakt i centrala Göteborg nära universitetet hon studerar vid. Då började hon tillsammans med sina föräldrar leta efter en bostadsrätt.
– Jag har inte hängt med i hur priserna gått upp. Vi blev fullständigt chockade, säger Ann-Sofie Rolandsdotter, mamma till Isabelle Wallström.
I början av året hittade familjen en lägenhet på 34 kvadratmeter i Masthugget. Prislappen landade på 2,4 miljoner.
Isabelle Wallström hade en hel del pengar sparade från jobb och pengar hon fått från barnbidrag, och kunde själv betala kontantinsatsen på 360 000 kronor, men för att kunna ta bolån vände hon sig till föräldrarna Ann-Sofie Rolandsdotter och Thomas Wallström. Med rådgivning från banken och mäklaren slutade det med en lösning där Isabelle Wallström själv äger 10 procent av lägenheten och hennes föräldrar 45 procent var.
– Amorteringen betalar jag, räntekostnaden betalar jag, och hyran betalar jag. Men jag hade ju inte kunnat få en så låg ränta om det inte var för att de stod bakom.
Att ha föräldrarna som medlåntagare har blivit allt vanligare. År 2020 rapporterade Skandia att 25 procent av bankens kunder under 30 år hade minst en förälder som medlåntagare på bolånet.
– Det är ju en slump att man föds in i en lite mer privilegierad familj.
Alla har inte de förutsättningarna. Det är klart att man är tacksam, men det känns också väldigt orättvist, säger Isabelle Wallström.
Både Isabelle Wallström och hennes mamma tycker det känns svårt att förstå att någon i hennes ålder skulle kunna köpa lägenhet utan hjälp från föräldrar med stabil ekonomi.
” Det handlar inte om preferens, utan det är i grund och botten en resursfråga
Isabelle Wallström studerar och tar ut CSN, och jobbar också mellan 20 och 40 procent, men säger att det aldrig skulle gått att köpa lägenhet utan föräldrarna.
– Det dåliga med systemet är väl egentligen inte att man behöver ta hjälp av sina föräldrar för att finansiera ett köp av en lägenhet. Det dåliga är att det inte finns alternativ till att köpa lägenheter. Okej, jag kan hyra i andra hand, men då betalar man också av amorteringen
och räntekostnaden för personen som hyr ut, så att den personen går på plus.
Hon tycker att det borde finnas fler lägenheter i centrala delar av stan som hyrs ut i första hand.
– Det kanske också hade minskat utanförskapet som kan skapas när man ser stora ekonomiska klyftor. Det är ju inte ägandeformen som det syns på, utan var och hur du bor som gör stor skillnad för många.
Robert Andersson är seniorprofessor i kulturgeografi, särskilt bosättning och bebyggelse, vid Uppsala universitet. Han bekräftar att bostadsbristen har lett till att de ekonomiska resurserna hos föräldrarna spelar ännu större roll.
– Den viktigaste marknaden för unga är hyresmarknaden, eftersom den är mest öppen, men knappheten har gjort att den enda möjligheten som återstår ibland kan vara att köpa sig in på bostadsmarknaden.
Roger Andersson menar att vilken familj och bakgrund man har spelar stor roll på bostadsmarknaden, främst till följd av strukturella förhållanden i samhället.
– Väldigt mycket är strukturellt. Jag tror inte att det ser ut som det gör som resultat av ett lotteri eller av enskilda fria val. Det finns slumpmässighet, men den sker inom ramen av en struktur som bestämmer gränser för val. Yngre är oftast mer resurssvaga än äldre, och på bostadsmarknaden kan det ibland kompenseras av tillskott av kapital via föräldrar, och så reproducerar man en existerande ojämlik struktur.
Om man växt upp i en hyresrätt är det högre sannolikhet att man kommer bo kvar i hyresrätt även när man flyttar hemifrån och senare som vuxen.
– Det handlar inte om preferens, utan det är i grund och botten en resursfråga. Man kan inte säga att någon har preferens för att bo trångt eller otryggt utan man måste tillbaka till grunden för att se vad det är som bestämmer, och då är ekonomi och social klass överordnade strukturer.
Amorteringskravet, som tillkom 2016, har gjort det ännu svårare för den som inte har föräldrar med bostadsrätt eller villa, menar Roger Andersson.
Amorteringskravet innebär att alla nya bolån med en belåningsgrad över 70 procent måste amorteras med minst 2 procent varje år och bolån mellan 50 och 70 procent av bostadens värde ska amorteras med ett belopp motsvarande 1 procent av det totala lånebeloppet per år. Tar man ett nytt bolån måste man betala 1 procent till – om man lånat mer än 4,5 gånger sin årsinkomst före skatt.
– Där spelar föräldrarna stor roll, för de kan belåna fastigheter som stigit i värde. Det är i princip omöjligt för de som inte har föräldrar som bor i egnahem eller bostadsrätt, säger Roger Andersson.
Ann-Sofie Rolandsdotter och hennes man Thomas Wallström gjorde precis så när de skulle hjälpa sin dotter med bolån.
– Vi har lånat upp lite på lägenheten, och så har vi lånat upp vårt hus så att Isabelle kommer ner i amorteringskostnad. Det är ju på grund av oss som hon får en ränta som är relativt låg, säger Ann-Sofie Rolandsdotter.
Samtidigt ser hon en problematik i att behöva låna upp deras egen fastighet.
– Det krångliga var när man insåg att om sonen flyttar ut och priserna fortsätter så här – hur ska vi då hinna lösa att också hjälpa honom? Hur mycket mer kan vi låna på vårt hus, och kan det låsa oss så att vi till exempel inte skulle kunna göra en renovering? Vi har ju redan låst en del av vårt hus för detta lån, och om vi skulle behöva byta ut vårt kök av någon anledning så kanske inte vi kan göra det.
Claudia Wörmann, boendeekonom på SBAB, menar att det finns skäl till att tänka efter innan man hjälper ett barn med bostadsköpet.
– Om man till exempel har tre barn kanske man går in och hjälper det första barnet när det är dags att flytta hemifrån. Då hinner saker ändras i familjens ekonomi innan nästa barn ska flytta, och det kan bli en orättvisa.
Hon säger att det är viktigt att vara medveten om att det är en affärsuppgörelse.
– Jag uppmanar till att skriva avtal även om det är inom familjen.
Isabelle Wallström och hennes föräldrar tog in en jurist och skrev ett avtal. För att säkerställa att Isabelle Wallström skulle få fortsatt tillgång till sin lägenhet även om något händer föräldrarna skrev de även ett testamente.
– Om man inte hade haft ett testamente så hade ju sonen ärvt hennes andel i det här. Nu har vi barn i samma familj och bra relationer, men om man hade haft syskon i andra familjestrukturer kan det ju bli ett riktigt stort problem om man inte har med sig en jurist i det här också.
Trots att Isabelle Wallström är tacksam över att befinna sig i en situation där hennes föräldrar kan hjälpa henne ser hon även nackdelar.
– Det känns ju också begränsande för mig att inte kunna säga att jag äger en lägenhet utan bara 10 procent av den, även om jag står för större delen av finansieringen.
För att Isabelle Wallström ska kunna ta över lånet som hennes föräldrar står skrivna på kräver banken att hon ska ha en månadslön på över 40 000 kronor.
– Att ha som mål att om cirka fem år ha 43 papp i månaden, det är ett ganska stort krav.
"Jag uppmanar till att skriva avtal även om det är inom familjen