Låt inte regeringen komma undan med ”Putinpriserna”
Moderaterna måste sätta press på regeringen om prisökningarna. Det finns saker politiken kan göra för att mildra inflationens konsekvenser.
7,2 procent. Det landade inflationen på i maj, vilket är den högsta siffran sedan 1991. Främst är det matvaror och energi som blivit dyrare. Stigande pris på olja driver upp drivmedelspriserna, vilket påverkar bönderna och därmed matpriserna. Leveransproblem från Kina orsakar störningar i transportkedjorna och kriget i Ukraina påverkar livsmedelsexporten.
De prisökningar vi ser i dag är alltså inte pådrivna av en allmän löneökning, något som brukar trigga i gång en prisökningsspiral när företagen måste höja priserna för att ha råd med höjda löner, utan av andra faktorer.
De flesta svenskar har det därmed sämre ekonomiskt ställt i dag än för ett år sedan. Den löneökning man kanske fått räcker inte på långa vägar för att kompensera för prisökningarna. Värst är det för låginkomsttagare med små marginaler.
Ändå är det relativt tyst om detta bland politikerna. Ekonomin kan inte konkurrera med Nato, kriminalitet och justitieminister Morgan Johansson, som tycks vara det främsta som den borgerliga oppositionen jagar regeringen med.
Socialdemokraterna har å sin sida lyckats sätta bilden att regeringen inte kan göra någonting åt prisökningarna. Det är Putinpriser, ingenting som regeringen har något ansvar för eller kan åtgärda.
Men det stämmer inte. Det är förvisso inte Magdalena Anderssons regering som är den främsta orsaken bakom prisökningarna på livsmedel och bensin. Men det innebär inte att regeringen inte har ett ansvar för landets ekonomi.
Inflationen får inte bara som konsekvens att människors reallöner sänks, även kommunerna drabbas när priserna på allt från skolmat till transporter stiger. Det gör även utgifterna för socialbidrag. Den så kallade riksnormen för försörjningsstöd, det vill säga den av regeringen fastslagna miniminivån, höjdes i år betydligt mer jämfört med fjolårets höjning. Uppräkningen var 1,6 procent mot fjolårets 0,3 procent. De ökade utgifterna kan i sin tur medföra att många kommuner tvingas höja skatten. Vilket resulterar i ännu mindre i plånboken för många människor.
Risken med den ökade inflationen är att den driver på en lågkonjunktur. Minskad konsumtion och en avmattad investeringsvilja riskerar att innebära högre arbetslöshet och minskad tillväxt.
Här måste Moderaterna trappa upp. De borgerliga partierna borde inte låta regeringen komma undan med att hänvisa till Putinpriser. Att det är global brist på olja kan regeringen inte rå på, men det finns saker man
ARKIVBILD: MARTINA HOLMBERG
kan göra från politiskt håll. Som sänkt matmoms, sänkt skatt på el och drivmedel och riktade skatteavdrag till låginkomsttagare.
Kommunernas ekonomi måste avlastas, inte minst genom en politik som gör det fördelaktigt att börja arbeta i stället för att försörjas av samhället. Ju fler skattebetalare desto bättre ekonomi för kommunen. Regeringen driver en motsatt linje där man permanent höjer a-kassan, höjer bostadsbidraget och vägrar ge upp om höjda bidrag till pensionärer som inte arbetat. Förvisso kan det göra många utsatta personers ekonomi bättre, men höjda bidrag är knappast en bra långsiktig plan för att knäcka långtidsarbetslösheten som är rekordhög trots att det råder brist på arbetskraft.
Nog har Moderaterna och de andra borgerliga partierna kritiserat regeringen regelbundet på dessa punkter. Men det behövs en sammanhållen och genomtänkt kritik i kombination med tydlig retorik. Det räcker inte att bara vara emot regeringen, man måste komma med något eget också.
När det gäller att sköta Sveriges ekonomi har Moderaterna ett högt förtroende bland väljarna. Att inte utnyttja det vore att göra det väl enkelt för regeringen.