Skolor bör inte drivas som företag
”Kan du inte bara göra ett prov som de klarar av då?” Det var slutet på mitt första läsår och några av mina elever lyckades inte nå godkänt. När jag varskodde rektorn, som också var ägare till friskolan där jag hade tjänst, var lösningen enkel: anpassa, sänk kraven. Inga underkända.
Minnet drabbar mig när jag läser Peter Letmarks granskningar i reportageboken ”Svensk skola AB” (Mondial, 2022). Författarens fokus är konsekvenserna av just friskolereformen, men han berättar också om systemfelen i hela skolan.
Trycket som rektor lade på mig då – det är nu mer än tjugo år sedan – har många andra lärare vittnat om, må de ha anställning i en kommun eller i ett AB. Vi vet att kombinationen av skolpeng och konkurrens, med ett bedömningssystem där prov bara undantagsvis rättas externt ger både underliga prioritetsordningar och betygsinflation. Skolor vill visa flotta betygskurvor, för att locka elever som annars söker till grannskolan.
Letmark visar hur det svenska friskolesystemet skapar gråzoner och besvärande lojalitetskonflikter. Här finns Solna kommun som gör webbreklam för Internationella Engelska Skolan (IES) och bistår föräldrarna med direktlänk till kösystemet. En kort tid efter läggs den kommunala skolan ned, till föräldrarnas förtvivlan.
Eller Trelleborg, där alliansstyret så hett önskar etablering av IES att kommunstyrelsens ordförande (M) lovar saftig hyresrabatt, samt diverse andra förmåner. Det är som om man glömmer bort vem och vad man tjänar.
Här i väst finns Härryda kommun. Denna ledarsida har skrivit om planerna på att låta IES bygga nytt, jämte de kommunala skolorna. I Mölnlycke finns inget direkt behov, inte heller fysisk plats: den nya skolan ska tryckas in mellan de befintliga och därmed äta upp skolgårdsutrymme. Det finns inget missnöje med eller opinion mot de kommunala skolorna, tvärtom: många föräldrar opponerar mot koncern-skolans intåg.
Jag följer det livaktiga föräldraforumet. De engagerade föräldrarna uttrycker återkommande en önskan att kommunpolitikerna svarar på den mediala uppmärksamheten, replikerar på kritik, förklarar och motiverar sina ställningstaganden, visar en öppenhet för att självkritiskt omvärdera. Ofta förblir det tyst.
Kommunstyrelsens ordförande Per Vorberg (M) som har varit drivande, tillhör dock de som någon gång poppar upp i trådarna. Han skriver bland annat att en replik eller debattartikel från honom varken skulle göra Härryda eller världen bättre. Nej, det vore mycket begärt av en liten text. Däremot är det en rimlig önskan att den som bär ansvar förklarar på vilket sätt företaget som politiken bereder väg för, gör Härryda till en bättre och stabilare skolkommun.
Det sorgesamma i dessa exempel är att de som lovades inflytande genom friskolereformen, snarare tycks bli blåsta på just det. Föräldrar och elever vill ha möjlighet att förutsäga hur nästa läsår, nästa stadium kommer te sig. De vill veta att skolan de valt finns kvar och att barnens betyg inte är satta för att gagna skolans marknadsföring. Ytterst få lärare, föräldrar och elever vill tjäna som brickor i pengaspel.
Tillbaka på min skola. Jag vägrade anpassa proven och assisterade i stället mina elever i att författa en anmälan. Kort därefter lämnade jag min plats.