Göteborg är sämst i landet på att ge barn stöd i skolan
Över hela landet bryter skolor mot lagen genom att inte ge hjälp i tid. Sämst av alla är Göteborg. – Det är billigare när eleven är hemma. Så illa kan det faktiskt vara, säger psykologen Bo Hejlskov Elvén.
Elever har rätt att få de anpassningar och stöd de behöver i skolan. Men enligt Skolverket kommer stödet ofta för sent – först framåt högstadiet. Då är risken att problemen eskalerat, att eleven skolkat i långa perioder, och att det krävs onödigt stora åtgärder.
Göteborg har flest stödbrister av alla svenska kommuner. Förra året fattade Skolinspektionen till och med fler beslut om brister i särskilt stöd än i den betydligt större staden Stockholm. Året innan var bristerna ännu fler och även då låg Göteborg i topp.
GP har tittat närmare på de brister Skolinspektionen hittat. Kritiken, som rör både kommunala och fristående skolor, handlar ofta om barn som har hög frånvaro och där skolorna inte utreder situationen tillräckligt eller ger det stöd som eleven behöver och har rätt till.
När elevens stödbehov eller höga frånvaro inte utreds ordentligt är det svårt för en skola att hitta rätt åtgärder, konstaterar Skolinspektionen.
Flera experter är kritiska till att många elever får stöd så sent.
– Skolan inte är bra på att ge barnen särskilt stöd. Det lyckas vi inte med, säger psykologen och författaren Bo Hejlskov Elvén.
Ett problem är att skolorna ofta ger stöd först när eleverna fått en diagnos, trots att det är elevernas behov som ska styra. Ett annat är den pressade ekonomin som gör att stödet ges utifrån vad ekonomin tillåter.
Bo Hejlskov Elvén säger att ansvaret ofta läggs över på föräldrarna. Att skolpersonalen tror att det är något fel hemma när barnen inte kommer till skolan, och att skolan då inte sätter in något stöd.
– Det är billigare när eleven är hemma. Så illa kan det faktiskt vara. Men det är också så att när vi inte lyckas försöker vi att bli av med ansvaret. Då är det enklare att lägga det på eleven eller föräldrarna, säger han.
Tenna Markusson, mamma till 15-åriga Viggo som har varit borta från skolan i långa perioder, känner igen sig i skuldbeläggandet. Hon upplevde att sonens skola menade att föräldrarna inte lyckades motivera honom att gå till skolan.
De blev uppmanade göra det tråkigare för Viggo att vara hemma så att han skulle välja skolan.
– Man lyckas ju inte anpassa tillräckligt om barnet inte förmår ta sig dit. Vi tyckte att det måste vara för att det finns en miljö i skolan som han inte trivs i. För trivdes han skulle han ju inte springa hem därifrån titt som tätt.
Kenth Hedevåg är pedagog med lång bakgrund inom ett neuropsykiatriskt utredningsteam. Hon konstaterar att skollagen är tydlig med att vårdnadshavare ska se till att deras barn kommer till skolan. Samtidigt måste skolan sätta in de åtgärder som krävs.
– Den här starka reaktionen när ett barn har problematisk skolfrånvaro har aldrig att göra med att barn inte vill, utan att de inte kan. Då blir det ganska knepigt för föräldrar. Jag pratade senast i går med en förälder som försöker tvinga sitt barn till skolan och bär ut det till bilen. Man har fysiska kamper och brottas med sina egna barn. Man kommer till skolan, pojken vägrar, han kräks.
Han säger att det ofta kan funka hyfsat i skolan, men att barnet kanske inte läser läxor eller pluggar till prov och börjar få ströfrånvaro.
– Och så tycker skolan att föräldrarna får skärpa till sig och stötta sitt barn. Och man ser inte riktigt att det är varningstecken som kan leda till mer permanent skolfrånvaro.
Kenth Hedevåg menar att skolans, barnets och familjens bild av läget ofta krockar.
– Och så slåss man om de här bilderna. Skolan tycker att det går ganska bra, medan föräldrarna krigar om läxor, krigar för att få sina barn till skolan över huvud taget.
Skolkommunalrådet Axel Darvik (L) säger att man inte gjort tillräckligt bra tidiga insatser i Göteborg. Nu har politikerna gett grundskoleförvaltningen i uppdrag att se över hur man kan bli bättre på att ge stöd redan från lågstadiet.
– Vi måste också se till att det finns särskilda undervisningsgrupper som är mindre, med professionell personal som tar sig an eleverna. Små grupper för barn med stora utmaningar.
Hur självkritisk är du till att det ser ut såhär i Göteborg?
– En av sakerna som jag tidigt påpekade var att antalet speciallärare och specialpedagoger har nästan inte ökat någonting i Göteborg, medan vi har fördubblat antalet elevassistenter. Det visar att vi delvis har satsat på fel typ av stöd.