En stor hit – inte mycket mer
Pop/Rock
Hanson Pustervik, måndag
Bäst: Publiken.
Sämst: Ett gott gäng riktigt såsiga låtar.
Publik: 800.
Det finns allsång och så finns det allsång och då menar jag inte den allsång som begås på Skansen eller för den delen Liseberg utan den där en artist drar igång sin största hit inför en entusiastisk publik och alla stämmer in. Något som sker på så gott som varje konsert du går på, du hör allsång överallt.
Men så finns det som sagt ALLSÅNG. Som när Zac Hanson lämnas ensam att kopiera Dust Brothers sjukt svängiga beat på ”Mmmbop” för att alla vi 800 på Pustervik ska få sjunga den av Konrads Kalasklister skapta refrängen. Under ledning av storebröderna Isaac och Taylor Hanson som eldar på med enorma leenden över hela sina fejs.
Det sker efter ungefär 90 minuter, i kokande hetta och är total magi. Inte en skrålande, starkölstankad och tondöv farbror i sikte. Bara en massiv vägg av en perfekt tajmad allsång, så tajt att den nästan går att lägga en stämma på.
Dessutom ett bevis på att det är publiken, nostalgiskt trogna sina idoler sedan 1997, som är den stora behållningen denna kväll då Hanson besöker Göteborg för allra första gången. Många har väntat i 25 år och förmodligen trott att de aldrig skulle få se det hända, men när det nu väl gör det så vill de krama de allra smarrigaste dropparna ur ögonblicket. Vissa kommer i gäng, andra själva. Vissa har med sig skyltar med ”ZAC! I COME TO YOU!”, andra står och smyger längs väggarna. Och jag kan nästan lova att samtliga har en alldeles utmärkt stund tillsammans.
Naturligtvis är det ju så att de inte samlats här om det inte vore för bröderna Hanson men bortsett från den stora hiten och några väsentligt mycket mindre finns det inte så hemskt mycket mer att hämta. Det är generisk amerikansk radiorock med ena benet i frikyrkobänken, det andra i stel highschool-funk och det tredje i en boyband-estetik som de har svårt att skaka. Den enda egentliga skillnaden nu mot då är att samtliga medlemmar passerat målbrottet. Och att Zac Hanson gått och blivit en riktigt skön trummis med bra häng och rejält pang i slagen.
Men vad spelar det för roll egentligen? Alla går vi från Pustervik glada. Med varsitt finfint frimärke att klistra in i den populärkulturella upplevelseminnesboken och visa för barnbarnen.