Har boende vid Stigbergstorget inga öronproppar? Kommentarer
Vem var det som gav tråkmånsarna tolkningsföreträde i Göteborg egentligen? Johan Wanloo skriver om det länge så trista och tysta Stigbergstorget, som nu har fått sig ett uppsving – på bekostnad av ljudkänsliga grannar.
När det satsas på nöjeslivet här är det alltid grannarna som blir störda som får den mesta uppmärksamhet. De grannar som inte blir störda bryr sig ingen om. Ingen har fört talan för de som inte vill ha lugn och ro. Jag kan ta på mig den rollen.
Göteborg har länge varit för tyst. Det handlar inte bara om pandemin. Visst finns det en Aveny, ett Järntorg och åtminstone två Långgator där folk kan drälla runt och leva sina bästa liv. Men i övrigt tystnad. Efter ett visst klockslag är det ingen större skillnad på Ekedalsgatan i Majorna och ett industriområde på Hisingen.
Länge var Stigbergstorget en sådan plats. En parkering utan bilar intill en riktig parkering. Några bänkar där knarkare kunde sitta och glo medan vanligt folk rusade förbi så fort som möjligt för att komma någonstans tryggare. Eller roligare.
Men på sista tiden har någonting hänt. Det är mycket mer folk i rörelse i de krokarna på kvällarna nu än för några år sedan. Det gör naturligtvis sitt att Göteborgsfamiljen öppnat världens största pizzeria just där. Men det är inte hela sanningen. Det har bildats någon slags kritisk massa i och med Oceanen, Fyrens Ölkafé och Eli’s Corner som fått Stigbergstorget att explodera.
Det finns många exempel på verklighetsfrånvänd stadsplanering i Göteborg. Flera fall där man kan tänka sig att någon pekade med hela handen och sa ”där ska torget ligga” varpå alla andra svarade ”nä.”
Men i Stigbergstorgets fall blev det bara till. Någon öppnade en verksamhet. Det kom lite folk. Eftersom det kom lite folk öppnade någon ytterligare en verksamhet och det kom lite fler folk och nu är Stigbergstorget inte längre ett område man passerar, helst så fort som möjligt, för att komma någonstans där det är roligt utan man stannar och har roligt där.
Naturligtvis har grannarna klagat.
Låt oss definiera ”lugn och ro.” Jag tror att de flesta håller med om att det inte finns något mer rogivande än trygghet. Paradoxalt nog går det inte att hitta en mer trygg plats än den som är full med människor. Helst glada människor. Välj själv vilken gata du helst tar efter mörkrets inbrott. Den öde, tysta och illa upplysta? Eller den där folk rör sig? Ja, du ser själv. Är det däremot tyst du vill ha när du bor i en stad kan jag inte hjälpa dig. Vad sägs om öronproppar?
"
Välj själv vilken gata du helst tar efter mörkrets inbrott