Skoldebattör lägger in extra växel inför valet
När andra rektorer tar sommarlov och laddar inför hösten inleder Linnea Lindquist sin valrörelse. Hon tillhör inget parti, ingen organisation – men kommer fram till valet ägna sig på heltid åt skoldebatt utan att få betalt. – Det blir rätt splittrat när man jobbar heltid och sedan sitter på nätter, kvällar och helger med detta. Nu blir det mer ordnat.
På väg genom korridorerna stannar Linnea Lindquist till ett par gånger, klappar om elever som passerar och frågar hur dagen har varit. Hon visar väggmålningar och insektshotell som barnen gjort.
Rektorn berättar att hon ofta får frågan om det är jobbigt att jobba på Hammarkullsskolan.
– Det är det inte. Våra elever är väldigt vetgiriga, de älskar skolan.
Skolan är det bästa de vet. Det är väldigt lite att det är tråkigt, jobbigt eller ”jag vill inte”. Det är klart att de kan tröttna på att traggla multiplikationstabellen, men generellt tycker de att skolan är jättekul.
Det är dagen före skolavslutningen och första gången som ett par av lärarna ska säga hej då till en tredjeklass. Hon skojar och säger att hon frågat om de vill ha samtalsstöd – separationen kan bli svår när man träffat samma barn varje dag i fyra år.
Hammarkullsskolan ligger mitt i ett av Göteborgs särskilt utsatta områden – från skolgården där barnens insektshotell sitter ser man torget och lamellhusen på Bredfjällsgatan. Kvarter som oftast beskrivs som ett i det närmaste olösligt problem.
I TV4:s partiledardebatt för ett par veckor sedan, i en diskussion om friskolor och kommunala, befäste Moderatledaren Ulf Kristersson den bilden ytterligare när han slog fast att de 28 sämsta skolorna i landet är kommunala. Hammarkullsskolan är en av skolorna han syftade på.
– Alla som har grundläggande kunskap om skolsystemet – vilket man borde ha som partiledare – vet att det som främst påverkar resultaten är föräldrarnas utbildningsnivå. Då kan man inte bara utifrån en dålig rubrik till en artikel som bygger på en rapport från Skolinspektionen säga ”det här är dåliga skolor”, säger Linnea Lindquist, rektor för lågstadiet på Hammarkullsskolan.
När den tv-sända debatten var över berättade hon, i en lång tråd på Twitter, om hur hennes verklighet ser ut, och vilka förutsättningar de har på Hammarkullsskolan:
”Vi får elever i förskoleklass som inte kan säga en korrekt mening på svenska. Det börjar och slutar elever varje vecka eftersom majoriteten av eleverna inte bor i hem som är ett förstahandskontrakt. Vi får elever som inte kan äta med kniv och gaffel, som inte kan hålla i en penna och som aldrig varit i en grupp med andra barn förut. Det betyder att de inte kan sociala uppförandekoder, de kan inte förhandla lek.”
Hon säger att det finns en annan bild än den Ulf Kristersson förmedlade. När en forskare tittade på hur Skolinspektionens rapport skulle sett ut om man tog hänsyn till föräldrarnas utbildningsnivå blev resultatet ett annat.
– Då är vår skola en av de bästa. Man kan helt enkelt inte säga ”den där skolan har dåliga resultat, den är dålig”. Man måste titta på vilket elevunderlag skolan har.
De som inte gått i förskola blir helt chockade över att de får vänta på sin tur, att de måste fråga om lov
Linnea Lindquist hade jobbat i tio år på skolor i utsatta områden i Stockholmsområdet innan hon flyttade till Göteborg 2016 och hon fick jobb på Hammarkullsskolan. Hon sökte sig medvetet till ett utsatt område här också.
– För mig är det självklart att jobba där man kan göra mest nytta. Och hur är det?
– Det vi verkligen brottas med är underskottet på svenska språket. Eleverna har ett enormt fattigt ordförråd, vilket gör att det blir mycket konflikter. De kan inte förklara vad de tycker och känner och då är det lätt att det blir en knuff.
En del av barnen har inte gått i förskola, och några av dem har aldrig mött det svenska språket. Andra har varit hos en dagmamma, som kanske inte heller pratat svenska.
– Vi märker stor skillnad på de elever som gått i förskolan och de som inte gjort det. Kanske framför allt beteendemässigt. De som inte gått i förskola blir helt chockade över att de får vänta på sin tur, att de måste fråga om lov.
För skolan innebär det att de måste lägga mycket tid på språkträning och språkinlärning. De använder i princip hela förskoleåret till det.
– Man kan säga att vi kör årskurs ett två gånger, för våra elever måste lära sig läsa tidigt. Annars kommer de inte förstå det de läser när de kommer upp i trean. Hade obligatorisk förskola varit en god idé, som du ser det?
– Ja, det i kombination med att man inte har dagbarnvårdare. Jag tänker att alla behöver gå i förskola, i alla fall i något år. Det är jättesvårt för barnen som märker att de inte kan det de andra barnen kan.
Det ständiga inflödet av nya elever är ett bekymmer ur flera aspekter. I Sverige är det inte reglerat i vilken ordning undervisningen ska ske. Samma moment kan ligga olika sent på läsåret i olika skolor.
Linnea Lindquist konstaterar att det är ett jätteproblem. Barn kan tappa hela undervisningsområden. Tycker du att det borde regleras?
– Ja, det tycker jag. Det spelar ju ingen roll för de elever som inte byter skola vilken ordning det kommer i.
Många kommunala och statliga tjänstemän är oerhört försiktiga för att yppa någon form av offentlig kritik mot den egna verksamheten eller förutsättningarna. Så ser det inte alls ut bland skolpersonal.
Sedan hon startade sitt konto på Twitter för elva år sedan har Linnea Lindquist gjort 48 100 inlägg – alltså i snitt tolv om dagen, alla veckans dagar. Hon driver också en blogg.
På båda plattformarna pekar hon på det hon ser som brister i dagens system. Hon har bland annat gått igenom skolbudgetarna för landets samtliga kommuner och kunnat visa att 90 procent av dem har sparkrav på grundskolan.
Och hon är inte ensam. Ytterligare några rektorer och lärare runtom i landet har klivit fram och blivit tunga röster i skoldebatten de senaste åren.
Har du fått några negativa reaktioner?
– Inga från arbetsgivaren, vi har ju yttrandefrihet. Men hugg från andra håll, såklart. Det är starka ekonomiska intressen som vi utmanar. Friskolelobbyn tycker att det är jättejobbigt att vi håller på.
Hon upplever att en del politiker läser och tar till sig, att skoldebattörerna faktiskt påverkat.
– Vi har ju lagt fram hundratals exempel på där systemet slagit fel. Ibland känns det som jag skriver samma sak hela tiden. Men när jag skriver om en kommun så kan jag få kommentaren ”vad synd det är om den kommunen”. Då måste man visa att det är så det ser ut, i hundra kommuner.
Hur märker ni att debatten rört på sig?
– För något år sedan hade Centern aldrig stått i riksdagen och sagt att kommunala skolor har mer kostnader än fristående. Det säger de nu, och det säger Liberalerna också. Sedan har de inte tänkt klart, över vad man ska göra åt det. Men det har svängt. Skolan är ju en ständigt en stor politisk fråga – tycker du att politikerna inriktar sig på rätt saker?
– Nej, verkligen inte. Alltså de håller på med professionsprogram och mobilförbud. Ingen har bett dem om det. Det verkliga problemet är att skolans ramverk inte fungerar. Och så länge ramverket inte fungerar kommer inte innehållet att göra det.
Hon säger att man borde börja med att säkerställa bättre finansiering, se över hur skolvalet går till, se över statsbidragen och etableringsrätten.
– Sedan kan vi börja prata innehåll. Betygssystemet måste göras om, läroplanerna. Men en historisk satsning på ett professionsprogram kommer inte att hjälpa – då lägger man på något sätt ansvaret på professionen att kompensera för att systemet är dysfunktionellt.
Hittills har Linnea Lindquist engagerat sig i skoldebatten parallellt med jobbet som rektor. På kvällar, nätter och helger.
Nu ska hon lägga in ytterligare en växel, fram till höstens val.
– Jag bestämde mig för något år sedan att satsa på den här valrörelsen – om vi ska sätta in stöten någon gång, så är det nu. Vi har lagt ned enormt mycket tid på att folkbilda om systemet och det är många som läser det vi skriver. Så det är ett bra tillfälle.
Hon ska vara ledig i tre månader för att vara en fristående debattör på heltid.
– Tanken är att jag ska grotta ned mig i utredningar om skolstruktur, skriva och debattera. Jag har lagt undan, så att jag ska klara mig utan lön.
Vad får du ut av det?
– Ingenting egentligen. Men jag tänker att i förlängningen blir det väl bättre för eleverna, om vi får ett bättre skolsystem.
"
Det verkliga problemet är att skolans ramverk inte fungerar