Arbetare berättar om 14 timmars jobb i extremhetta
Arbete i tolv till fjorton timmar om dagen i upp till 50 graders tryckande hetta. Protester som kan innebära stoppade löner och försäkringar som upphör att gälla om man lämnar Qatar. Med drygt fem månader tills det att fotbolls-VM inleds berättar nu två gästarbetare om arbetsförhållandena i Qatar.
För Ahnaf och Christian – båda har bett om att få vara anonyma och ha fingerade namn – är det första besöket i Sverige. Ursprungligen från Filippinerna respektive Bangladesh är de på plats i anslutning till fackförbundet Byggnads kongress på Arlanda för att ge sin bild av arbetsförhållandena i Qatar.
För när världsstjärnor som Brasiliens Neymar eller Argentinas Lionel Messi springer in på några av VM-arenorna är det Ahnaf, Christian och deras kollegor som byggt dessa, liksom all infrastruktur i anslutning – vägar, broar och lyxhotell. Den totala kostnaden uppges ligga på svindlande 200 miljarder dollar, enligt olika beräkningar.
Det humanitära lidandet är lika svårt att greppa som de astronomiska kalkylerna, med rapporterade dödstal om upp till drygt 6 000 gästarbetare, enligt The Guardian.
– Det är tufft under sommaren, väldigt varmt, omkring 40 graders värme men ibland ända upp till 50 grader. Du jobbar alla dagar i veckan utom fredag, det kan vara 12–14 timmars arbetsdagar, berättar Ahnaf.
Då är de långa resvägarna inkluderade. Många migrantarbetare som kommer från asiatiska länder blir inhysta i baracker och transporteras därifrån till själva byggarbetsplatserna.
– Tidigare var det så att man inte fick betalt för själva resandet och det kunde vara resor på två timmar – enkel väg, berättar Christian.
Båda ger en kluven bild av arbetssituationen. Båda är något av veteraner. Ahnaf har till exempel bott och jobbat i Qatar i 14 år, och ser vissa förbättringar utifrån att det har blivit allt större omvärldsfokus på migrantarbetarnas situation. Samtidigt finns fortsatt extrema arbetsrättsliga utmaningar.
– Vid ett tillfälle stängde man av ett vägbygge, där jobbade 5 000 migrantarbetare som man inte betalade ut någon lön till på sex månader. Många av dessa vet inte vad som gäller och ländernas ambassader har heller inte koll på hur många som bor där eller jobbar i landet. Arbetarna har skickats dit av olika agenturer, säger Christian.
Agenturer har satt i system i att lova välbetalda jobb till fattiga och arbetslösa invånare i länder som Nepal, Bangladesh eller Sri Lanka. Vad som inte framkommer förrän långt senare är avgifterna som ska betalas till agenturen.
– För till exempel folk från Bangladesh är det högt pris, omkring 4 000 dollar och med den lön som sedan betalas ut blir det ett problem. Många lånar pengar och satsar det sista de har för att komma i väg. Avgiften fungerar dock inte som en deposition utan agenten ger en felaktig bild, säger Ahnaf.
Trots att protester mot förhållandena förekommer är det högst troligt att de inte ger någon effekt utan i stället gör att migrantarbetarna hamnar utanför systemet och utan lön.
Tidigare i år rapporterade exempelvis människorättsgruppen Human Rights Watch att arbetare vid Al Bayt-arenan, som ska stå som värd för öppningsmatchen i VM, hade varit utan lön i fem månader efter protester.
Ahnaf och Christian är båda en del av en form av inofficiell sammanslutning som är tänkt ska försöka hjälpa gästarbetare som har hamnat i knipa. Även i den rollen stöter de på ständiga utmaningar.
– När någon protesterar mot arbetsgivare kan det ta upp till ett år innan något händer, under de inledande tre månaderna kan man stå helt utan lön och livet blir helt miserabelt. Det finns lagar men det behövs förbättringar, säger Ahnaf.
Ingen av dem har dock några tankar på att lämna Qatar och när VM väl startar är de båda på plats, dock inte på läktarna.
VM-biljetterna är väldigt dyra, säger de båda med ett snett leende.
– Vi hoppas kunna följa VM från några av de supporterzoner man ska bygga upp runtom i Doha.