Rätt med familjeplanerande insatser i förorten
Kommunpolitikerna i Göteborg har beslutat att genomföra en kampanj om familjeplanering riktad till utsatta områden. Det är bra. Stora barnkullar för med sig en rad problem.
Har det offentliga att göra med folks familjeliv? Frågan har kommit upp, både på nationell nivå och i Göteborg. I onsdags ställde sig Göteborgs kommunstyrelse bakom ett förslag från Socialdemokraterna och Demokraterna att genomföra informationskampanjer om familjeplanering riktade till utsatta områden. Syftet är att få kvinnor att bli medvetna om sina reproduktiva rättigheter och de möjligheter som finns att skydda sig mot oönskade graviditeter.
Det borgerliga styret är dock splittrat. L och M ställde sig bakom förslaget medan C och KD var emot.
Enligt de sistnämnda partierna är informationskampanjer om familjeplanering något aven kränkning. Elisabeth Lann, KD:s kommunalråd, säger i en GP-intervju att hon oroas över vad ”nästa steg” blir och att det i många delar av världen finns ”en historia av tvångssterilisering ”. C: s gruppledare Emmyly Bön forsmena rattförslaget omen informations kampanjinnebär en kränkning av privatlivet.
Lann och Bönfors har rätt i att det är känsliga frågor. Det finns gott om historiska exempel, även i Sverige, där staten tagit sig makten att styra över människors fertilitet och familjebildning.
Men farhågorna är obefogade. Det majoriteten av Göteborgspolitikerna vill genomföra ä reninformationskampanj riktad till utsatta grupper, inte en steriliserings kampanj. Att informera kvinnor om preventivmedel, fertilitet och familjeplanering är inte heller något nytt. Det sker så gott som hela tiden när kvinnor i fertil ålder kommer i kontakt med vården.
Och det finns en god poäng att rikta sig lite extra till just kvinnor i utanförskapsområden.
Utrikesfödda kvinnor föder i snitt fler barn än inrikesfödda, enligt SCB. Det leder till trångboddhet. I exempelvis södra Angered, som är ett så kallat utsatt område, är andelen hushåll med fem personer eller fler drygt 20 procent. I Göteborg i snitt är motsvarande siffra 5,9 procent, enligt kommunens statistik. Enligt stiftelsen The Global Village är boarean för svensksomalier i snitt 18 kvadratmeter per person, att jämföra med 42 kvadratmeter för befolkningen som helhet.
Generellt i landet är var femte person som är född utanför Europa trångbodd – definierat som fler än två personer per sovrum – jämfört med två procent av personer födda i Sverige (SCB). Värst är det i storstädernas utanförskapsområden, och det är betydligt vanligare bland barn och vuxna under 40 år. Det är helt enkelt barnfamiljer med utrikes bakgrund boende i utanförskapsområden som är värst drabbade. Det för i sin tur med sig sociala problem, som att barnen inte kan göra läxor i fred.
Vilket får ytterligare konsekvenser i form av en misslyckad skolgång och ökad risk för att dras in i kriminella miljöer.
Utöver trångboddhet finns andra problem med stora barnaskaror. Precis som Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi lyfte i en DN-intervju nyligen finns en risk med att vara föräldraledig under perioder som sträcker sig över flera år. Det gör att kvinnor hamnar längre från studier och arbetsmarknad och därmed blir mindre självständiga.
Försörjningsbördan ökar också för skattebetalarna, särskilt om fäderna är frånvarande, vilket tyvärr förekommer inte minst i utanförskapsområden. Var femte kvinna född utomlands saknar arbete. Arbetslöshet är dessutom extra tufft för den som är ensam. Exempelvis bor 25 procent av svensksomalierna, som har högre arbetslöshet än snittet, i ett hushåll bestående av en ensamstående förälder och barn . Motsvarande siffra för befolkningen som helhet är åtta procent, enligt The Global Village.
För de kvinnor som har bakgrund i en kultur där kvinnans status till stor del beror på hur många barn hon får är det viktigt att det finns en motvikt i samhället och en uppmuntran att investera i studier och arbetslivserfarenhet. Att rikta särskild information till kvinnor som lever i patriarkala miljöer med starka traditionella könsroller är därför bra, liksom att utforma bidragssystemen så att de inte uppmuntrar till att skaffa fler barn än man själv kan försörja, vilket arbetsmarknadsministern Eva Nordmark nyligen påtalat (Aftonbladet 28/5).
Varken kommunen eller staten ska bestämma hur många graviditeter en kvinna ska genomgå. Men politikerna kan inte blunda för problem som får negativa konsekvenser både för samhället och individen.
"Utöver trångboddhet finns andra problem med stora barnaskaror