Den godtyckliga asylprocessen för HBTQ-personer under all kritik
För att komma till rätta med problemen krävs en kritisk granskning av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.
Det är valår och hoten mot demokratin står högt på agendan i Sverige. Vad kan vara mer odemokratiskt än att skicka tillbaka HBTQ-flyktingar till en säker död eller till ett liv under ständiga hot?
Denna veckan pågår nu West Pride i Göteborg. Därför vill vi lyfta problematiken med att Sverige skickar tillbaka HBTQ-personer till hemländer där de riskerar att förföljas eller att dödas. I ett tiotal länder är homosexualitet förenat med dödsstraff. I nästan sjuttio länder är det långa fängelsestraff som väntar HBTQ-personer. En av de sex personer som West Pride följer genom sina asylprocesser, ”Nour”, som vi kallar honom, har precis fått avslag då han inte anses som trovärdig. Han är övertygad om att hans bröder kommer att mörda honom om de får möjlighet och är livrädd för att skickas tillbaka. I Marocko är samkönade sexuella handlingar olagliga och polisen där jagar aktivt homo- och bisexuella män för att fängsla dem. Det är vanligt förekommande att HBTQ-personer utsätts för våld av sina familjemedlemmar.
Migrationsverkets metod för att bedöma HBTQ-personers trovärdighet är rättsosäker och saknar vetenskaplig grund. West Pride kräver därför att regeringen agerar för att HBTQ-personer får en rättssäker asylprocess i Sverige genom tydligare lagstiftning så att Migrationsverket omgående upphör med sin kränkande och godtyckliga metod.
Migrationsmyndigheterna i Sverige, precis som i många andra europeiska länder, använder sig av en bedömningsmodell som är godtycklig. Modellen utgår från en stereotypiserande idé om att alla HBTQ-personer har samma erfarenheter av att växa upp i homo- och transfobiska samhällen. De förväntas därför kunna berätta detaljerat om sina erfarenheter i asylutredningar i Sverige. Den här typen av bedömningar syftar till att avgöra den asylsökandes trovärdighet. Även om modellen i många fall kan vara relevant går det inte att applicera den slentrianmässigt på alla HBTQ-flyktingar av olika skäl.
Ett skäl är att det kan vara mycket svårt för personer, som är uppvuxna i kulturer där HBTQ anses som tabu, syndigt och förenat med rättspåföljder, att prata om sina känslor och upplevelser. Att hitta ord för det som varit omöjligt att berätta om i hemlandet och våga öppna upp sig helt i ett nytt land, vars lagstiftning den asylsökande inte känner till, utgör därför ett svåröverstigligt hinder.
Det är inte heller ovanligt att asylsökande HBTQ-personer vid den första intervjun med Migrationsverket inte vågar uppge rätt asylskäl. Den asylsökande fruktar nämligen att den närvarande tolken, som kommer från samma land som den asylsökande, ska skvallra för andra landsmän om personens sexuella läggning/könsidentitet/uttryck och utsätta personen för kränkningar eller hot. När den asylsökande i ett senare skede medger att asylskälet har sin grund i personens sexuella läggning, resulterar det i att Migrationsverket inte bedömer personen lika trovärdig.
Migrationsverkets trovärdighetsbedömningar har ansetts godtyckliga och ge felaktiga beslutsgrunder under flera år. Återkommande kritik från aktivister, jurister och asylsökande vittnar om hur vedertagna regler för prövning i asylärenden inte verkar gälla HBTQ-personer.
I ett HBTQ-ärende är det den muntliga berättelsen som anses viktigast. Om den inte är tillräckligt trovärdig, enligt myndigheternas godtyckliga bedömningsmall, används den som argument för att ifrågasätta annan viktig bevisning, såsom medicinsk bevisning om tortyrskador, intyg från föreningar som RFSL och RFSL Ungdom, skriftlig bevisning från hemlandets myndigheter och medierapportering i hemlandet. Allt detta blir utan betydelse. Effekten blir att asylsökande HBTQ-personers asylskäl bedöms på ett radikalt annorlunda sätt än andras.
Problemen i asylsökande HBTQ-flyktingars asylärenden är sålunda strukturella. För att komma till rätta med problemen krävs mer än att Migrationsverket ger personalen några extra utbildningstimmar. Det krävs en kritisk granskning av verksamheten vid Migrationsverket och hos migrationsdomstolarna.
Vidare krävs att HBTQ-personer ska ha samma rätt till förutsägbara asylprocesser som de som söker skydd på grund av risk för förföljelse med anledning av sin politiska uppfattning, religiösa tro eller etnicitet.
Det är hög tid att svenska migrationsmyndigheter slutar betrakta HBTQ-personer som undantagsmänniskor. Att svenska myndigheter inte lyckats finna en säker metod för trovärdighetsbedömning av HBTQ-personer, trots att problemet varit känt under så många år, är under all kritik. Vi kräver att regeringen agerar för att HBTQ personer ska få en rättssäker asylprocess i Sverige.
Emma Gunterberg Sachs
verksamhetschef West Pride
Ronnie Hallgren
ordförande West Pride
Richard Brodd
vice ordförande West Pride
Agneta Wirén
ledamot West Pride
Anna Wallin
ledamot West Pride
Carin Malmberg
ledamot West Pride
Klas Nordh
ledamot West Pride
"Att hitta ord för det som varit omöjligt att berätta om i hemlandet och våga öppna upp sig helt i ett nytt land, vars lagstiftning den asylsökande inte känner till, utgör därför ett svåröverstigligt hinder.