Carolina trivs bland kaffe, hallongrottor & kärleksmums
Kriterierna för att arbeta på Café Leffler är att vara social och tycka om att möta människor. Plus gilla att baka och vara självständig. Carolina Neuman kvalar in på samtliga punkter.
Det är efter lunchrusningen på den dagliga kaféverksamheten på Bräcke Diakoni. Carolina Neuman tar en paus vid personalens bord. Lokalen är inhyst i bottenvåningen i ett helt nybyggt hus i Bräcke. Möblerna är av gammalt snitt och uteserveringen bjuder på ett par stolar med bord. En liten bit bort, ett övergångsställe som gör det enklare för Bräckeborna att ta steget över till kaféet för att köpa fika.
– Men mest är det folk som jobbar på Bräcke som kommer. Allting är billigt här. En kaffe kostar 14 kronor och en bulle kostar tio kronor och en hallongrotta kostar fyra kronor, räknar Carolina Neuman upp.
Hon har arbetat på det nyöppnade kaféet sedan starten. Det vill säga en månad. Innan dess arbetade hon i 22 år på en daglig verksamhet som heter Karriärkraft. Så det var dags för ett byte i yrkeslivet – från affär till kafé.
– Vi hade ett litet kafé på det andra stället också men det var mer folk som handla
de i second hand-affären, än som handlade i kaféet, eftersom det fanns så många andra kaféer i närheten. Men jag bytte för att prova något nytt, för jag älskar att baka. Så det här är bättre, förklarar Carolina Neuman.
På disken står kärleksmums, hallonrutor, Silviakaka och nygjorda mackor.
– Jag skulle kunna baka hela dagarna, även när jag är ledig, säger Carolina Neuman som beskriver sig som en vanemänniska och berättar att i morgon är det dags för att åka till frissan och klippa sig och göra slingor i håret.
Hon har gått till samma damfrisörska och klippt sig sen hon var nio år. I dag bor hon i Västra Frölunda men åker gärna till Linnéstaden eller Masthugget där hon är uppvuxen. Rosengatan var hennes förskola och hon kan kvarteren däromkring, utan och innan.
En vanlig dag går hon upp vid sju, läser tidningen på sin Ipad, gör en lunchlåda och åker buss över Älvsborgsbron. Sedan blir det promenad i en kvart till det nya arbetet. Där sätter hon händerna direkt i olika degar; allt från bullar till småkakor.
– Det är bara att köra i gång. Jag har det efter min mormor. Hon var bra på att baka. Det sitter i generna på mig helt enkelt, förklarar Carolina Neuman.
Förmiddagen går fort. Efter att allt nybakat placerats på disken så står hon i kassan. På eftermiddagen blir det lugnare och då kan hon hjälpa till i second hand-affären eller göra armband av plastpärlor– en favoritsyssla.
Café Leffler är en daglig verksamhet med fem anställda. Dessutom finns det handledare på arbetsplatsen.
– Vi som arbetar här har LSS. Vi är sådana som har ett handikapp, ett funktionshinder.
Det kan vara en CP-skada eller att man har Downs syndrom. Det är jätteviktigt att ha ett arbete, annars sitter man bara hemma och gör ingenting annat än åker till stan eller går fram och tillbaka, förklarar Carolina Neuman.
Efter jobbet har Carolina Neuman oftast något på g. Veckans planer innehåller allt från att gå en stadsvandring till att gå på bio.
– Jag är allätare. Jag gillar historiska filmer, komedier, action och science fiction, säger Carolina Neuman och påpekar att hon inte gillar att man måste köpa godis inne på salongen numera, alltså dåligt för kunder och exempel på ingen bra service.
Bemötande är en viktig sak. Likaså framtidsdrömmar. För Carolina Neumans del handlar det om att få arbeta med händerna i någon form, måla eller pärla.
– Jag skulle vilja starta en kennel med Shetland sheepdog. Jag skulle vilja leva på det och vara författare och skriva historiska romaner eller deckare. Men nu bakar jag. Det är viktigt att göra det man gillar att göra, konstaterar Carolina Neuman.
Jag skulle vilja starta en kennel med Shetland sheepdog. Jag skulle vilja leva på det och vara författare och skriva historiska romaner eller deckare. Men nu bakar jag. Det är viktigt att göra det man gillar att göra.