Little Jinder har slutat vara ung
Många artister fortsätter sjunga om ungdomen trots att de har lämnat den. Veronica Maggio skriver fortfarande texter som om hon vore en fjortonårig chattare, med ett armgips som hennes vänner har ritat blommor och kukar på. Miriam Bryant har aldrig låtit något annat än hes och elva år gammal.
Allt detta är förståeligt och klokt. Berättelser om att vara trettiosex är inte lika lätta att skriva, och inte närmelsevis lika attraktiva. Popmusik prisar yta, hastighet och len hy. Den prisar inte tunnhårighet och sömnapné.
En gång i tiden skrev Josefine Jinder landets främsta texter om precis det: att vara ung. Men sedan några år tillbaka har hon velat göra annat. Hon döpte sin tredje skiva från 2018 till ”Hejdå”. Året efter talade hon länge om självhat, vemod och att vara fullständigt utled på sig själv i programmet ”Söndagsintervjun”. Hon ville skala bort sin historia. Överge alla ironiska syntar, alla musikvideor med internetdroger och gothstövlar. I dag gör hon låtar med ”riktiga gubbar i en studio”.
Man blir naturligtvis förväntansfull när man hör detta: här är kanske en människa som skriver om en annan fas i livet. Men efter att ha lyssnat på ”Salta diamanter” lämnas man lite förbryllad.
För visst är tonen mer dämpad här, humorn är borta och allvaret större. På äldre skivor kunde Little Jinder låta direkt farlig. Som en reptil och en fritidspundare. Någon med alldeles för mycket pengar i familjen och alldeles för bra förolämpningar i huvudet. ”Salta diamanter” är inte farlig, den är sorgsen. Produktionen går att kalla blyg, vissa av spåren känns nästan sävliga.
Ändå har detta album många likheter med ”Allting suger” och ”Super 8”. Också här finns låtrader om ”heartache”, ösregn, döda fester och cigaretter. Little Jinder tycks inte vara helt redo att lämna sina yngre år. Men när hon väl gör detta blir skivan ofta utmärkt.
”Fem år för sent” är en utsökt kärlekslåt, fri från ungdomens pompösa gester. Refrängen till ”Neeeeej” skjuter genom huvudet som havsljus. ”Jordens salt” visar upp en stor, ny ömhet hos trettiofyraåringen. En yngre Jinder hade eventuellt funnit denna sång motbjudande.
”Salta diamanter” är en bra skiva, trots att den kan kännas obeslutsam. Men den hade gynnats av ett lite djärvare tilltal. Pumpa in ett parti psytrance någonstans. Sampla en flock med danska lantgäss. Förstör någonting dyrt. Josefine Jinder kommer aldrig vara ung igen, men hon behöver inte sluta vara oberäknelig för det.