Polischefen Erik Nord missförstods av vänstern

Nyheten att Erik Nord slutar i förtid som polischef har fått delar av den politiska vänstern att jubla och göra tummen upp i sociala medier. Av någon anledning har Erik Nord blivit ett rött skynke för vänstern. Han har kritiserats för olika ställningstaganden på Twitter och för att han ställt upp på intervjuer med Sverigedemokraternas Riks-TV. Han har spåtts förbereda en politisk karriär till höger och har till och med liknats vid ett nättroll.

Men bilden av Erik Nord som en högeraktivist stämmer inte. Mitt perspektiv är i varje fall ett annat. Jag jobbade under ett par år som stadssekreterare hos Axel Josefson (M) i kommunstyrelsen. Vi pratade ofta med Erik Nord. Trygghetsfrågorna var viktiga, särskilt vallöftena om trygghetskameror och ordningsvakter på stan.

Nord var alltid korrekt i kontakten med den politiska nivån men jag fick inte intrycket att han delade våra åsikter. Som jag uppfattade det tyckte Nord att kommunen inte skulle satsa på kameror och vakter, utan i stället lägga pengarna på skolan. Hans resonemang var att om bara skolan – som ju faktiskt är ett kommunalt ansvar – fungerar så kunde polisen också klara resten.

Införandet av ordningsvakter uppfattar jag att han bromsade. Sannolikt för att polisen skulle ha sista ordet och att det inte skulle bli två konkurrerande organisationer som höll ordning i staden.

Erik Nords kommunikation gick dessutom ofta stick i stäv med den som vi till höger förde.

Om vi ville lyfta upp otryggheten och visa allvaret försökte Nord tona ned den. Han hade en föredragning där han använde statistik om dödligt våld för att visa att det inte fanns någon större ökning i Göteborg och att polisen löste de fall som var möjliga att lösa.

När han drog sin lägesbild för kommunstyrelsen på hösten 2019 minns jag särskilt hur tjänstemän och politiker i Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hånflinade åt oss borgerliga. De tyckte sig få svart på vitt för att vi överdrev otryggheten och kriminaliteten. Några av dem som flinade då var förresten samma som jublade nu när Nord ska sluta. Minnet verkar vara kort.

2019 gick Volvo cars VD ut och sa att otryggheten i Göteborg gjorde det svårare att rekrytera internationellt. Erik Nord var snabbt ute och gav honom mothugg. Jämför man statistiken är Göteborg än av de tryggaste städer man kan vara verksam i, påminde Nord, och omöjliggjorde därmed för oss borgerliga att använda Volvo-VD:ns uttalande för opinionsbildning.

Varken i problembeskrivning eller i metodval var alltså Erik Nord särskilt höger.

Men vad som verkligen är orättvist är när hans belackare försöker att utmåla honom som invandringskritisk. Erik Nord svarade på frågor i alla media – även sverigedemokratiska. Men lyssnar man på intervjuerna hör man honom aldrig tala negativt om migration eller mångfald.

Tvärtom brukar Nord både i officiella sammanhang och mellan skål och vägg lyfta fram migrationen till Göteborg som något mycket positivt. Faktiskt har jag hört honom säg att ett stort problem med Göteborg är alla ”farbröder med lågt testosteron som är rädda för människor med annan hudfärg”. Ett tillspetsat uttalande som jag inte gillade, men som knappast skulle yttras av någon främlingsfientlig.

Jag tror inte att det går att hitta en ideologisk eller partipolitisk röd tråd i Erik Nord tid som polischef i Göteborg. Det skulle kanske vara om det fanns något som hette Polispartiet. För Nord var alltid först som sist polis. Han försvarade envetet kollegorna och professionen och han när han tillät sig att göra egna betraktelser var det utifrån erfarenheten som polis. Att han för detta utsattes för en smutskastningskampanj från vänster är olyckligt.