Isolerad grupp isbjörnar kan ge forskare nya svar
Smältande havsisar är ett orosmoln. Men upptäckten av en tidigare okänd grupp isbjörnar på Grönland kan kanske kasta nytt ljus på deras möjliga anpassningsförmåga i ett varmare Arktis.
Kungen av den arktiska vildmarken har länge fungerat som affischnamn för effekterna av klimatförändringarna. De allra flesta av Arktis över 20 000 isbjörnar utgår från havsisen för att jaga säl – så när den smälter måste de kämpa mer för att hitta mat.
Dessutom går uppvärmningen i Arktis dubbelt så snabbt som på resten av planeten. Men nu hoppas forskare att upptäckten av en ny grupp isbjörnar ska bidra med ledtrådar om artens förmåga till anpassning.
Att det fanns isbjörnar i sydöstra Grönland var känt. Det man inte visste förrän forskare studerade det avlägset belägna området var att det handlade om en isolerad, och möjligen genetiskt distinkt, subpopulation som på ett unikt sätt har anpassat sig till platsens förhållanden.
Gruppen har levt åtskild från andra isbjörnar i flera hundra år och har förblivit begränsad i storlek, enligt forskarna som uppskattar den till några hundra djur.
Medan de flesta artfränder färdas långt med havsisen för att jaga avslöjar studiens satellitbevakning en björngrupp som gärna håller sig kvar i hemtama områden – året runt, enligt resultaten som har publicerats i vetenskapstidskriften Science.
På sydöstra Grönland har isbjörnarna bara tillgång till havsis under februari–maj. Men de klarar inte att fasta i åtta månader, utan förlitar sig på en annan strategi resten av året: De stannar kvar och jagar genom att utgå från bitar av is som brutits loss från det grönländska istäcket när glaciärerna kalvat och som blandas med vattnet framför isbräckan.
Att isbjörnarna faktiskt överlever på den ogästvänliga platsen kan enligt forskarna betyda att områden där glaciärer går ned i havet och regelbundet kalvar kan fungera som småskaliga klimatrefuger, alltså tillflyktsorter där vissa björnar kan överleva när havsisen minskar.
”På ett sätt ger dessa björnar en inblick i hur Grönlands björnar kan klara sig i framtidens klimatscenarier”, säger Kristin Laidre, studiens huvudförfattare och polarforskare vid University of Washington, i en kommentar.
”Havsisförhållandena i dagens sydöstra Grönland liknar de som har förutspåtts för nordöstra Grönland i slutet av århundradet.”
Men även om forskarna hoppas att studien ska ge nya insikter om hur framtiden kan komma att se ut för isbjörnar varnar de för att dra för stora växlar. Den typ av glaciär som i kombination med andra lokala förhållanden gör det möjligt för björnarna att överleva på platsen finns nämligen inte i större delen av Arktis, utan på Grönland och Svalbard.
Laidre framhåller vikten av fortsatta studier för att ta reda på mer om livskraften hos de sydostgrönländska björnarna och för att förstå vad som händer med subpopulationer som blir allt mer avskurna från resten av Arktis när havsisen krymper.
”Om du är orolig över artens bevarande är våra fynd hoppfulla. Jag tror att de visar på hur vissa isbjörnar kan framhärda i ett förändrat klimat. Men jag tror inte att den här typen av glaciärhabitat kommer att hjälpa ett stort antal isbjörnar, de finns helt enkelt inte i tillräcklig utsträckning.”
Det är upp till Grönland att avgöra om särskilda insatser ska sättas in för att skydda och bevara de nyupptäckta isbjörnarna. Huruvida de ska erkännas som världens 20:e isbjörnspopulation är en fråga för den internationella naturvårdsunionen IUCN.
Melanie Lancaster, tillförordnad chef för Världsnaturfonden WWF:s Arktisprogram, beskriver upptäckten som spännande och viktig. Men även om populationens speciella jaktmetod visar på anpassningsförmåga kommer klimatförändringarna fortsätta att orsaka omfattande förluster av havsishabitat i stora delar av Arktis, framhåller hon.
– Aktuell forskning pekar på att friska isbjörnspopulationer inte kommer att kunna överleva på lång sikt i områden där havsisen försvinner en stor del av året, säger Lancaster.
WWF vill inte se ett Arktis där isbjörnar bara finns kvar i små fickor utan att de så långt som möjligt ska finnas kvar i de geografiska områden där de lever i dag.
– Då krävs djärva och snabba åtgärder mot klimatförändringarna, säger Lancaster.
– Även om vi måttligt minskar våra utsläpp av växthusgaser kommer lokal utrotning av isbjörnar i vissa delar av Arktis sannolikt att ske det här århundradet. Och misslyckas vi med att minska utsläppen kan vi förlora alla utom ett fåtal populationer.