Gisslandrama när ryssarna tog över kärnkraftverket
Över hundra arbetare på kärnkraftverket Tjernobyl anlände till anläggningen precis som vanligt under kvällen den 23 februari. Dagen efter skulle de återvända hem – men i stället blev de kvar till den 20 mars. Nu berättar personal som befann sig inne i anl
Det var vid klockan fyra på morgonen den 24 februari som Rysslands president Vladimir Putin meddelade att han skulle genomföra ”speciella militära operationer” i Ukraina.
Vid den tidpunkten befann sig över 100 nattarbetare inne i kärnkraftverket Tjernobyl och väntade på att få återvända hem efter ett tolvtimmarspass, precis som vanligt. Men inom loppet av en timme skulle allt komma att förändras – och i stället skulle medarbetarna få arbeta långa arbetspass och under dåliga arbetsförhållanden – i nästan en månad.
Det var strax före klockan 05 som skiftchefen Valentin Geiko fick in ett samtal från grannstaden Pripjat om att flera skott hade hörts där. Drygt en timme senare evakuerades invånarna från staden och diskussioner huruvida personal inne i Tjernobyl skulle överge sitt skift eller inte pågick.
– Allt hände väldigt plötsligt, precis som i början av andra världskriget. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Det finns inget protokoll på krig, berättar Geiko för The Wall Street Journal.
Till sist kom beslutet: Nattskiftet skulle stanna kvar och logga temperaturoch luftfuktighetsavläsningar fram till klockan 15 på eftermiddagen eftersom nästa skift inte var på plats. Samtidigt inkom flera uppgifter om att de ryska trupperna rörde sig allt närmare.
Plötsligt fick ukrainarna syn på de ryska trupperna. De anlände till kärnkraftverket och hade fått en order om att ta över hela anläggningen.
– Jag kan se dem genom fönstret, berättade Geiko för WSJ. De riktade sina vapen mot mig.
Reportrar från ett ryskt nyhetsbolag samlades utanför anläggningen och filmade när de ryska soldaterna levererade bröd till personalen.
”Tillåt inte er själva att bli filmade för propaganda”, sade en ukrainsk tekniker i högtalaren.
Samtidigt förändrades stämningen inne i anläggningen och situationen blev allt svårare för alla medarbetare.
Personal försökte smyga ut och ringa samtal till oroliga familjemedlemmar och det ukrainska energidepartementet för att berätta om situationen.
– De kan inte gå någonstans utan att en soldat följer efter dem, men under några dagar kunde de ringa oss i hemlighet, uppgav en rådgivare inom energidepartementet enligt WSJ.
Men de ryska soldaterna fick snart reda på det och efter det fick personal inte längre ha kvar sina mobiltelefoner. Nästan all kontakt med omvärlden ströps.
Arbetsförhållandena förändrades drastiskt och i stället för att avsluta ett pass, loggade personalen in sig själva igen på nästa skift. Det började bli ont om mat, bränsle, mediciner och personalen arbetade dygnet runt utan att få någon vidare sömn.
Det enda personalen fick i sig i början var gröt och burkmat.
Säkerhetschefen Valerij Semenov var också på plats inne i anläggningen och han insåg ganska tidigt att de skulle vara tvungna att lägga ner sina vapen för att undvika att en strid skulle uppstå vid kärnkraftverket.
Semenov och Geiko bestämde sig för att inleda förhandlingar med en rysk general och en befälhavare, för att säkerställa att ukrainarna skulle ha fortsatt kontroll över arbetet och den farliga miljön de befann sig i.
– Vi nådde våra förhandlingsmål. De levde med oss, men skulle följa våra regler. Ukrainarna delade ut 17 passerkort, bara 15 delades dock ut med tillgång till de områden där radioaktivt avfall förvarades. Ryssarna övertalades också att inte bära vapen i känsliga områden, säger Semenov till Economist.
Semenov berättade för tidningen hur de ryska soldaterna försökte öppna upp låsta dörrar, stal allt de kunde komma åt och grävde skyttegravar i Tjernobyls förbjudna zon och tillbringade veckor i den radioaktiva skogen. Flera av de ryska soldaterna hade inte heller någon aning om att de befann sig inne i en förbjuden zon.
– En soldat undrade varför det inte finns några affärer här, säger Semenov.
Efter förhandlingarna började de ukrainska arbetarna se ljuset i tunneln och under korta stunder fick de prata med sina familjer och den administrativa ledningen. Gröten byttes ut till kött, rödbetssoppa, kålsallad och ostkaka. Men arbetarna ställdes fortfarande inför stora utmaningar.
Den 9 mars försvann elektriciteten och pulsen steg inne i anläggningen. Utan el kan inte bränslestavarna hållas nedkylda och det är inte heller möjligt att hålla koll på radioaktiv data. Elektriker skickades ut till området för att reparera felet och ryssarna lyckades till slut transportera in bränsle i tankbilar.
– Det är inte den första nödsituationen som har inträffat här. Det är ett härdat folk, säger en chef till The Wall Street Journal.
Den 20 mars fick nattskiftet slutligen lämna området. Då hade de varit inlåsta i nästan en månad.